Vem är dagens folkfiende? Man kan nog säga att det inte är som på Ibsens tid. Det handlar idag mer om olämpliga åsikter eller att man kan misstänka att sådana finns hos någon. Folkfienden kan fångas vimlet och ett bra exempel är Lars Lindström som blev uppbragt av att ha hört en man säga att han inte var feminist (Expressen). En folkfiende är uppspårad och den varnande katekestexten blir uppläst. Du skall naturligtvis vara feminist eller åtminstone säga det. Visserligen gick luften ur detta begrepp när Göran Persson får många år sedan deklarerade att han var feminist, men det handlar inte om sak utan om trosbekännelse.
Några speciella krav ställs inte på feministbekännaren. Om någon skulle säga sig vara ”särartsfeminist” skulle det förmodligen inte vara lämpligt. Feminismen är ett krångligt ämne men att gå in på det blir bara besvärligt. Det räcker länge med läpparnas bekännelse. För att inte vara en folkfiende.
Rasisten är naturligtvis också en folkfiende. En vanlig fråga i detta sammanhang är ”Är du rasist?” Rätt svar är självfallet ”Ja!” Ingen icke-rasifierad kommer ju undan. Men så djupt brukar man inte gå även om förnekandet vanligtvis bemöts med största misstro – eftersom det tydligen fanns orsak att ställa frågan. Nåväl, man kan ändå tala om någon form av rumsren icke-rasist. En sådan skiljer sig från antirasisten som är aktivist och som eo ipso trasslar in sig i rasistiskt tänkande, dock utan att bli folkfiende.
Om någon skulle vifta alltför intensivt med svenska flaggan eller tala varmt om det svenska kulturarvet är det läge för en ytterligare folkfiende: nationalisten som får misstänkas fiska i grumliga vatten.
Sammantaget kan man lätt se att antalet folkfiender uppvisar en brant stigande kurva sedan Ibsens dagar.
Jor-El: Bad inte om att bli matat med en hel föreläsning, bad om att få höra vad DU tyckte. Än en gång, presentera din sak, teorin du håller för sann, och presentera vilka faktan du anser belägger att teorin är riktig.