1470: Utanför konsten, Jihad i Sverige

En kommentar till gårdagens inlägg tyckte att min kritiska inställning till konsten går lite för långt: ”Vad blir kvar om man slår fast att konsten i huvudsak är en självupptagen historia utan någon möjlighet till varken samhällelig eller själslig påverkan?”

 

Ja, vad skulle bli kvar om konstvärlden fick gå genom den alltför behövliga ekluten? Något måste göras så att vi slipper troskyldiga deklarationer som t ex den här (det handlar om en utställning på konsthallen i Bergen):

 

“Art is an expression of human experience in the world, and it has a cognitive potential that can open one’s eyes to the world in new ways. Art too has solid value. It is central and relevant, and always survives.”

 

Nog för att konsten överlever, men i vilket tillstånd? Såsom konsten har förankrat sig i politiken lider den av att inte kunna vara radikal. För det finns ingen radikal politik. Någon skulle kanske nämna neomarxismen men det enda nya som jag har sett med den är förhoppningen om ett annat slags revolution: mikrorevolutioner. Revolutionera där du står i något obetydligt ämne. Och för övrigt är marxismen ett av de västerländska herrefolkens påfund. Därmed är vi framme vid den bekväma formuleringen att vi måste anstränga oss för att skapa ett rättvisare samhälle. För alla. Hur det nu skall gå till. Vill alla vara med och vem skall sponsra projektet?

 

Medan vi väntar på att de stora visionerna skall falla samman av sin egen tyngd kan man fundera på ett ständigt aktuellt ämne: Terrorismen som jihad. Magnus Sandelin har i en nyutkommen bok behandlat saken utifrån ett lokalt perspektiv: Jihad Svenskarna i de islamistiska terrornätverken (ett sådant ämne dyker aldrig upp i konstens socialkritik). Boken belyser också hur illa det fungerar. Antalet radikala terrorister är inte stort i Sverige men kan inte nonchaleras. Dock är det så att då detta ämne berörs sätts rasiststämpeln i rörelse. När terroristmisstänkta på goda grunder hamnar i domstol har de goda utsikter att bli ömkade som utsatta och oskyldiga stackare. I de flesta mål har de också blivit frikända. Att de har slunkit undan fällande domar betyder emellertid inte att de är små vita lamm. Sandelins bok ger en god bild av terroristernas förehavande. Att de kommer undan hänger samman med att myndigheterna måste ingripa innan handlingen genomförs vilket ger de åtalade möjligheterna att hävda att allt de sagt och skrivit bara är fantasier.

 

Sandelin undrar också om det verkligen är religionen som är den stora drivkraften. Förmodligen är den bara en delleverans i ett identitetssökande för vilsedrivna existenser.

 

Det här inlägget postades i Böcker, debatt. Bokmärk permalänken.

55 svar på 1470: Utanför konsten, Jihad i Sverige

  1. CeDe skriver:

    Maggie, mitt svar till dig var inget märkvärdigt, men av
    någon anledning släpps det inte igenom.

  2. Maggie skriver:

    Okey CeDe, det kanske är möjligt att återkomma i ämnet.

  3. CeDe skriver:

    Maggie, Lars är stationär igen. Om du inte tröttnat så
    finns nu mitt svar att läsa efter din fråga.

  4. Cecilia skriver:

    Är mycket nyfiken på CeDes svar.
    Speciellt om fiktiv verklighet.
    Den är ju rätt allmän om jag förstått allt rätt, men kan också göras speciell. Om man vill nå’t. Speciellt.

    För gamla ränder är alltid nya, för de som inte varit med om de gamla dito – kejsarens nya etc. Men en eller annan ny oundgänglig rand – måste absolut till ibland, och ser säkert dagens ljus då och då… precis som det ska va’. (mycket glad för alla de som på olika sätt anammar detta, även de som tycker att jag är hur korkad som helst).

  5. Cecilia skriver:

    Gör en “CeDe” – inte försvinner utan att göra det – utan gör den “andra” CeDen – korrigerar.
    Som man gör då man antingen är lite för “ordentlig”, underskattar andra, ser en anledning till att skriva, eller tror är folk eventuellt dumma? Eller knske tror att de är så privat-stressade, att man måste skriva dem på näsan för att de ska se? Ja, inte vet jag, men jag kör en inspirerad korrigering ändå:
    anammat förstås, missade sista bokstaven.

    Borde kanske ta något piller för mina tankar, som föreslagits av någon här. Men jag gillar ju mina tankar. Och funkar mer än klockrent på mitt jobb, precis som jag är. Fast det är nog säkert bara som jag inbillar mig. Må så va’ då. (glad förstås!)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.