Igår deltog jag i SVT Debatt. Som jag brukar säga är debatten framförallt till för debatten. Den konceptförändring jag kunde iaktta sedan i fjor var att programledaren Belinda Olsson uppmanade till spontant deltagande, inte räcka handen utan kasta in sig med livliga inlägg. Utifrån detta koncept kan man utan vidare säga att gårdagens bästa inslag var diskussionen om polska lastbilschaufförer. För den som inte var inläst och insatt i vad som gäller och inte gäller var det helt omöjligt att förstå vem som möjligtvis kunde ha rätt. Detta kompenserades med färgstarka och folkligt förankrade debattörer. Mycket väsen för ingenting men med underhållning som mervärde.
Att jag fick komma med hängde naturligtvis samman med mitt artikeluttalande: Låt oss bränna 1 000 Koraner. Eftersom fördjupning inte är debattvärldens starka sida är det fullt möjligt att dra vilka slutsatser som helst av detta. Ur konstens synpunkt: Betraktaren skapar verket men vill gärna tillskriva upphovsmannen sin slutsats. Emellertid hade jag möjlighet att framföra min enkla tes som är fullständig omöjlig att rubba: Endast medierna kan göra en koranbränning till något intressant och därvid utlösa de mest långtgående effekter. Man kan elda 1 000 Koraner utan några som helst konsekvenser om inte medierna ser ett lockande nyhetsvärde. Fallet med pastor Jones är paradigmexemplet. Om man skulle elda upp koraner lite här och där kommer nyhetsvärdet att sjunka och medierna blir inte längre intresserade. Att däremot skapa en viss dag då det uppmanas till bränning är att organisera ett bestämt event vilket återigen blir en sak för medierna. För övrigt är det fler faktorer som spelar in när medierna skall bestämma sig för att köra en sak. År 2008 genomförde några baptister i USA en Koranbränning som medierna ignorerade. Och då blir det inget åka av. Vill man förstå Verket Terry Jones skall man studera hur saken trissas upp, förgrenar sig och når formidabla höjder. Allt detta är medierna som naturligtvis vill se sig som enbart neutralt rapporterande. Själva exekutionen 21 mars fick inte någon större uppmärksamhet, det var stora nyheter på annat håll som intresserade förmedlingsindustrin. Men det fungerade ändå utifrån den tidigare enorma spridningen. Vad som inte tycks gå in i särskilt många skallar är att förmedlingen skapar sitt verk och när konsekvenserna visar sig ser man bara den bisarre pastorn och tror att varje koranbränning får samma följdverkan. Terry Jones sätt att använda yttrandefriheten är naturligt nog ingen höjdare. Som det sanna alternativet till den perverterade koranen är hans egen djupt konservativa bibeltro. Ren tur att hans egen heliga skrift inte hamnade i hans egen rättegång: ”Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit och huggen ned dem här inför mig”. Inte ens NT (Lukas 19:27) skulle klara sig undan grillen.
Peter Weiderud är en frenetisk trotjänare som antagligen tror att han får till något intellektuellt. I den artikel han salvelsefullt skriver på SVT Debatt placeras jag i samma grupp som en pastorn:
”Och så kommer Terry Jones eller Lars Vilks och utifrån en självutnämnd västerländsk överlägsenhet bestämmer sig för att krossa dessa ägg. De tycker att ett av äggen är ruttet.”
De ägg han talar om kommer från den litterära metafor han har tänkt ut om att lägga sina stolthetsägg i en korg. Man skall inte vara västerländskt överlägen, menar Weiderud. Men närmare sanningen kommer man genom att säga att man inte bör visa sin överlägsenhet. Den liberala och sekulärt baserade kritik som vi kan utöva i väst i kontrast mot dogmatiska och eviga sanningar som heliga profeter har förkunnat kan inte beskrivas som annat än överlägsenhet. Alla får rätta sig efter det, allt annat är otänkbart. Men det är klart att man ibland kan vara lite taktisk och låtsas att det inte finns sådana skillnader.
Pål Hollender som skrev den debattartikel som jag kommenterade igår har skrivit en kommentar för att förklara sig lite närmare. Den tackar jag för. Han nämner inte längre att min teckning skulle ha medfört dödsfall utan talar om ”min egentliga poäng om effekterna”. Och han skriver om ”slutklämmen”: ”Vad gäller slutklämmen så kunde jag inte hjälpa det, den kom flygande som en stekt sparv, och jag hade inte hjärta att sjasa bort den.” Denna stekta sparv hade också tagit sin boning i Belinda Olsson tankevärld: Du-kan-provocera-för-att-du-har-livvakter. Däremot hyser jag all aktning för min utsedde debattmotståndare Mohannad Yousif. Hans text från förra året kan verka ensidig men han har avsevärd bredd och vi kommer överraskande bra överens. Så bra, att när vi samtalade innan programmet började, fick vi tillsägelse av ledningen att akta oss för att komma överens.
Medieverket Terry Jones skapas i september 2010 då journalisterna varken hade någon tsunami eller några revolutioner i arabländerna att bevaka
Lars, you make explicitly and implicitly some crucial points—the act of individuals burning ’scriptures’ (compilations of myths) is not the same as the imposition of those scriptures on individuals. Sharia is government, judicial and religious authority all rolled up into one—just like the Torah for the Jews and the New Testament for the Catholic Church were at one time—but in the end, all who live by a book, not their hearts and minds, will end up being skewered and burnt as heretics by the strictures of their own book.
The view that Western culture can understand, but not reject Islam or Hinduism or Cannibalism—that all cultures are equally valid—is a naïve and dangerous faith: why not bring back Stalinism or Nazism as well? For 1,000 years, Sharia has banned ijtihad (mental struggle—the complement of jihad—physical struggle) and created a stagnant and repressive culture (Ray Bradbury’s ’Fahrenheit 451’ with its book burning fire-men comes to mind).
The West rejected, starting with the Rennaissance (recall Pico della Mirandola’s ’Oration on the Dignity of Man’), a life based on myth or superstition and adopted a culture of dissent and discussion in which individual choice and responsibility were enshrined—thank you for continuing to keep that tradition alive. mani
Mani Malagón,
I fully agree with you although Pico della Mirandola as a mystic just wanted to substitute one superstition with another.
Jag såg Debatt igår, tyvärr blir inte mycket sagt, du hänvisade till att media bestämmer vad vi diskuterar. Så mycket annat uppfattade jag inte att du sa.
Varför säger du inte att provokationen är nödvändig för att utveckla civilisationer, och inte ett ord om att vem som helst kan känna sig kränkt, och att särskild hänsyn därför inte är kompatibel med yttrandefriheten.
Jag tycker om du gör dig besväret att åka upp till Göteborg, så bör du också säga något meningsfullt, så som du verkligen kan.
Belindas slag under bältet var ogenomtäkt av henne, men spelar väl inte så stor roll.
Debatter är korta och den här handlade om pastorns koranbränning vilken knappast är nödvändig för att utveckla civilisationer.
Ja, och hör sen Lars!
Hej alla!
Lars V. är kul att läsa finfina, älskvärdheter slipad ned till minst tusendelen, icke minsta lilla ojämnhet kan noteras, emellertid.
LV skriver ”förmedlingen skapar sitt verk och när konsekvenserna visar sig ser man bara den bisarre pastorn och tror att varje koranbränning får samma följdverkan”
Om man händelsevis veåfasa byter ut ord i text åvan såsom ”förmedlingen” (murvlar) och ”pastorn” mot LV vad händer då?
Mvh Dan
Det är inte första gången som religiösa företrädare, i likhet med Peter Weiderud, ger sig in i debatten när någon hädar Gud och hans heliga skrifter som resulterar i att religiösa tokstollar mördar oskyldiga människor i Guds namn. När han talar om västvärldens bristande respekt för religiösa livsåskådningar som roten till problemet går han islamisternas ärenden som anser att Guds sharialagar är universella och står över den demokratiska och sekulära lagstiftningen i västvärlden.
Weiderud och islamisterna delar samma Gud, och har en samsyn på Gud som okränkbar enhet, där han liksom islamisterna försöker spela på folks rädsla för nya våldsattentat för att kunna genomdriva blasfemilagar även i Sverige. På samma sätt inspirerades kristna politiker i det katolska Irland av muslimska särkrav när de nyligen genomdrev sin egen lag mot hädelse. Men om vi låter vår rädsla, och inte förnuft, styra lagstiftningen och samhällsutvecklingen i Sverige och Västvärlden låter vi en handfull islamister i den muslimska världen vrida klockan tillbaka till medeltiden.
Peter Weiderud och islamisterna är i själva verket rädda för att drabbas av Guds hämnd som i likhet med syndafloden, eller Sodom och Gomorra, förintade de samhällen som inte levde efter Guds påbud och visade honom tillbörlig vördnad och respekt. Ytterst värnar de alltså om sin egen säkerhet utifrån sin egen tro. I deras värld är god moral detsamma som underkastelse inför Gud och sådana människor offrar gärna yttrandefriheten på Guds altare och betraktar Lars Vilks och andra hädare som onda individer samt satans hantlangare.
När Weiderud talar om nödvändigheten av samförstånd mellan den kristna och muslimska världen låter han som en medeltida teolog som inte förstår att Västvärlden inte längre bygger på kristna värderingar. Till skillnad från den muslimska världen är det inte längre religionen som är den överordnade ideologin utan den sekulära demokratin med yttrandefriheten som bärande princip. Men under medeltiden då kristendomen utgjorde statens överordnade ideologi definierade sig det europeiska folket snarare som kristna än exempelvis svenskar och fransmän, på samma sätt som människorna i den muslimska världen fortfarande definierar sig som företrädesvis muslimer än exempelvis egyptier eller pakistanier.
Men konflikten mellan öst och väst står inte längre mellan kristendom och islam – de är snarare rörande överens på avgörande punkter – varpå Weideruds tal om ökad respekt mellan kristendomen och islam endast är vilseledande retorik som snarare förvärrar än löser problemen. Den verkliga konfliktlinjen går mellan demokrati och teokrati, mellan ett lagsystem som stiftas av människor och ett som stiftas av Gud, mellan troende och icke-troende, mellan ett pluralistiskt och ett monokultuellt samhälle, mellan mångfald och enfald. Det visar sig inte minst genom att ateisterna är den allra mest utsatta gruppen i den muslimska världen genom sina hädelselagar, men där troende kristna i viss mån accepteras, om än på ett underordnat plan.
DC. Visst du får det allmäna medieverket om du gör det utbytet. Men inte konstprojektet som innefattar även och i hög grad mediernas tilltag. Konsten undkommer alltid medierna eftersom den är alltför avancerad för att ha något annat intresse för dem än de enkla beskrivningarna och slutsatserna.
Jag alltid tyckt som Vilks också säger nu, att det media som är den verkliga boven i det här dramat.
Dock måste jag säga att det är oroande att Vilks ständigt yttrar sin egen eviga sanning – att alla måste rätta in sig i det sekulariserade ledet (och helst avsäga sig sin tro).
Glöm inte att Religionsfrihet står i artikeln innan Yttrandefrihet i FN:s deklaration om den universella mänskliga rättigheterna… (nr 18 och 19)
valter ego. Jag har inte framfört några sådana krav, bara sagt att det offentliga och politiska livet inte skall vara underställt några religiösa dogmer, långt mindre motiveras med skrifter som påstås vara guds eviga sanningar. Privat får man hålla på med precis vad man önskar.
vAlter Ego,
För det första är det just det sekulära samhället, som inte tar ställning i trosfrågor, som alls gör det möjligt för kristna, muslimer och ateister att rymmas under samma sak. Hade vi behållit medeltidens teokrati som endast accepterade den kristna världsbilden hade både muslimer och ateister ställts inför den påvliga inkvisitionen och fängslats eller bränts på bål.
Dessutom skyddar religionsfriheten ateisterna lika mycket som de troende. Men samtidigt som muslimer kan utöva sin tro i Sverige utan att utsättas för våld, och hot om våld, måste dessvärre konstnärer som Lars Vilks ha polisbeskydd för att kunna framföra ateistiska ståndpunkter utan att bli mördad av fanatiska muslimer.
Det allt vanligare synsättet -att provokatören ensam bär skulden för alla oöverskådliga och oförutsägbara reaktioner från den muslimska världen anammas av en allt större skara respekterade sk samhällsdebattörer (Jan Guillou var väl först ut). I fallet med den uppeldade koranen är det tydligt att tonvikten bör läggs på att fördöma och ta avstånd från den amerikanske pastorn och koranbrännaren Terry Jones.”Ja för yttrandefrihet, men Nej till att kränka muslimer”. ”Yttrandefrihet, men under ansvar”.Det låter bra och allra ljuvligast låter det förstås i kompromissernas förlovade land Sverige. Vi offrar en del av yttrandefriheten (vi har ju så mycket ändå) och så får vi alla vara glada och nöjda och framför allt så retar vi ju inga muslimer… En konsekvens av baptistpastorns aktion blev av allt att döma ett antal mördade FN anställda i Afghanistan och skulden för dessa människors öden lägges bekvämt på pastorn som på andra sidan jordklotet eldade upp några hekto papper kallad koranen. Han är västerlänning och sparkar därmed nedåt. De rasande uppviglande översteprästerna med sina upphetsade församlingsmedlemmar är blott kränkta offer och således utan skuld. Dessutom är dom ju fattiga och outbildade och saknar sinne för humor (som den unga blondinen uttryckte det) och då måste vi ju visa tolerans – icke slå på den som redan ligger! Vi svenskar är ju världsmästare i grenen ”tolerans”.
Sanningen är nog att vi alla – oavsett genetisk fallenht för tolerans – är ungefär lika rädda för koranversrabblande farbröder med svart skägg och nattsärk. Det är en naturlig rädsla och inget som kräver djupare analys. Att yttrandefrihet inte tvunget innebär att man måste kritisera islam är självklart, och just den synunkten är bland de populäraste att föra fram i offentligheten, men lika fullt är det allas vår rätt i ett fritt och demokratiskt land att påstå att profeten Mohammed var både bög och pedofil eller om jag så vill nekrofil. Det handlar yttrandefrihet om, och huruvida pastorn är galen, ond eller både ock är ointressant. Man har helt enkelt rätt att vara både galen hatisk och ond så länge man inte bryter mot lagen. Precis som islamistister har rätt att predika sitt hatbudskap så länge det håller sig inom lagens ram. Belinda Olssons slutkläm om ”att det är lätt att vara kaxig när man omger sig med så mycket Säpovakter och jag vet inte vad det kostar skattebetalarna” var så anmärkningsvärt att SVT borde ta sig en närmare funderare på denne dams lämplighet att leda ett debattprogram. Vilks var dock bäst…Igen.
Varin,
Jag tittade just på SvT Debatt på webben och kan bara instämma i din kritik av Belinda Ohlssons fula och partiska inlägg mot Vilks. Även i ”Eftersnack” efter programmet blev han påhoppad på samma sätt av journalisten Malin Linneroth när hon ifrågasatte varför han alls deltar i debatten samtidigt som det faktiskt är dem själva som har inbjudit honom till att både skriva artiklar och medverka i programmet.
Däremot tror jag knappast att Belinda Ohlsson eller någon annan riskerar en reprimand av SvT. Det tycks snarare vara bra för karriären att markera mot s.k. ”islamofoba” individer och stämningar. Det visade sig inte minst efter att Lena Sundström vid TV4 har erhållit ett antal fina priser i Sverige efter sin bok om de ”islamofoba” danskarna och sin lika propagandistiska dokumentär om SD.
Malou von Sivers vid samma TV-kanal gjorde samma fel när hon i programmet ”Efter 10” i allt väsentligt lät Nalin Pekgul komma till tals och avslutade programmet med en riktad pik till Lars Vilks för hans förmodade mediakåthet utan att samtidigt reflektera över att de själva hade inbjudit honom.
Och när uttalade vänsterextremister som Andreas Malm och Mattias Gardell skriver böcker om islamofobi höjs dem till skyarna som demokratins förkämpar och bjuds in som föredragshållare utan att media ifrågasätter deras koppling till Hamas och andra terrororganisationer som önskar att ta makten med våld.
Men när media och politiker upphöjer våldet till norm genom att visa förståelse för islamister bör dem inte förvånas över om Sverige i en nära framtid kommer att utsättas för detsamma. De bör inte hellre bli förvånade om svensken i allmänhet inte kommer att vika sig för våldet och acceptera det som medel för att uppnå egna politiska mål utan kommer att svara med samma mynt för att försvara sig själva samt hävda demokratin och yttrandefriheten.
Humanist, bra uttryckt, genomtänkt och välskrivet!
(En liten detalj bara;
”..samtidigt som det faktiskt är dem själva som har…”
”..skriver böcker om islamofobi höjs dem till skyarna…”
”..visa förståelse för islamister bör dem inte förvånas…”
”dem”, ska det inte vara ”de” eller möjligen ”dom”?
Vad säger ni andra, jag ser ofta numer dem när jag tror det ska vara de)
”Respektlösheten mot Väst är ett uttryck för Islams
självutnämnda överlägsenhet”.- Omvänd betraktelse av
Weideruds utsago.
Joanna. Man ser det allt oftare förväxlingen mellan dem och de, som säkert är inspirerat av att ”de” i talspråk brukar uttalas ”dom”.
Mani Malagón,
Destroying One Koran vs. Destroying Many Christians
Which is Worse? by Raymond Ibrahim [http://www.meforum.org/2872/koran-christian-persecution]
Det är den nya varianten av ”särskriving”. 🙂
Om alla struntar i att skriva både dem och dom och höll sig till det de, så skulle livet bli mycket enklare!
”de” är ett pronomen i tredje person pluralis(grundform)
”dem” är ett pronomen i tredje person(objektsform).
Alltså: Jag såg dem och de såg mig.
Du har helt rätt joanna.
joanna,
Som Lars skriver är ”dom” talspråk men både ”de” och ”dem” är korrekt fast i olika sammanhang.
De är subjektsformen, alltså ”De går till bussen” eller ”Jag såg att de väntade snällt”
Dem är objektsformen, alltså ”Jag såg dem” eller ”Busschauffören gav biljetter till dem” eller ”Jag skulle åka hem till dem senare”.
Som du ser är det inte alltid lätt att hålla reda på.
Smög sig in ett ”det” – ”höll sig till de”, förstås.
Alltså – skit i dem och dom – skriv de, vilket aldrig är fel. Eller har jag fel nu… 🙂
Förresten, tror det är en allmän längtan efter bildning, som har gjort ”dem” så poppis. Vilket ju faktiskt är rätt fint egentligen…
CeDe,
Du har rätt!
Cecilia,
Jag är enig i att det vore enklare om man ersatte ”dem” med ”de” eller tvärtom.
Om det är någon tröst – Journalistförbundets tidning Journalisten hade en mycket animerad diskussion om de och dem (utan dom) i slutet på 70-talet. Det är inte ett lätt ämne!
Humanist
Man kan alltid skriva de. Och skita i dem och dom.
Har jag för mig.
Jag gillar ”dom” bäst!
Cecilia,
Hmm..”Vi och dem” eller ”vi och de”?
Men Cecilia hur skulle det låta.
Jag såg de?
CeDe:
Aj, aj!
Lika illa som sär skrivning…
Men man får tänka sig för – för dom kan inte alltid ersättas med dem…
CeDe,
Enklast är naturligtvis att skriva som man talar och använda endast ”dom”. Det räcker att läsa franska för att se hur skillnaden mellan talspråk och skrivspråk komplicerar lärandet:-)
SFI…
Svenska För Infödingar
hehe…!
(Frågan ovan om de eller dem.
Om ”dem” naturligt kan ersättas av oss, så är ”dem” rätt.
Om ”de” naturligt kan ersättas av ”vi”, så är ”de” rätt.)
🙂
Jag vet Humanist,har nämlich varit gift med en fransman.
CeDe,
För några år sedan inbjöd man 100 professorer i franska till Sorbonne i Paris där en person dikterade en text som alla skulle skriva ned. Det visade sig att ingen av professorer skrev helt korrekt:-)
Ja då förstår du hur jag hade det.
CeDe,
Say no more:-)
Humanist,
Klarar du en Robert Gustavson?
http://www.youtube.com/watch?v=OUpeS88YkBQ
Lars sover inte. Med sedvanlig envishet sitter han och sliter med sitt bokmanus. Irrande i biennalernas universum. Men jag tog mig en titt på Gustavsson. Den tackar jag för.
Denna simplifiering är lika enfaldig som Lars Vilks proklamerade ursäkt i gårdagens direktsändning:
”- Det var ju bara en rolig teckning.”
Humanist,
Humanist, jag gjorde en gång en korrekturövning. Jag lyckades få rätt på alla ord – utom professor. Svenskan är inte så lätt.
Nejnej Mohammed. Mitt uttalande behöver inte dras ur sin kontext. Jag jämförde min teckning med uppeldningen av Koranen, Det finns ingen humor i den handlingen vilket man däremot får säga om rondellhunden. Men det är naturligtvis inte bara det.
mohammad, ”Denna simplifiering är lika enfaldig som Lars Vilks proklamerade ursäkt i gårdagens direktsändning:”
Varin har rätt. Objektivt sett består koranen faktiskt bara av lite papper. Det är endast den subjektiva värderingen av koranen som varierar. Men till skillnad från muslimska länder bygger lagstiftningen i Västvärlden på objektiva kriterier och inte på subjektivitet. Det förklarar vidare varför vi av princip förhåller oss skeptiska till morallagar emedan det motsatta förhållandet råder i den muslimska världen.
Lars Vilks,
Hej Lars Vilks,
Dina Mo-Doggies bär till skillnad från pastor Janssons frestelse på en viss schizofren humoristisk charm, en glimt i ögat såväl som en bjälke.
Jag tar personligen lätt på kränkningen av profeten (saw) men för många muslimer är det ett hjärtats tragedi.
Paradoxalt nog framställs du som en paria av de mediapajasar som ändå så villigt äter smulorna ur din hand.
Det gör mig faktiskt lite ledsen…
Även om du fick fram ditt budskap om den mediala cirkusen som nödvändig ingrediens för barbigue haussen, så var dock ditt framträdande på SVTDebatt inte ett av dina bättre.
Den coole Lars Vilks som vi lärt känna bla från debatterna med KGB-Jan och Pek-kärringen, det oslagbara framträdandet i Michael Corren Show mfl, han fanns helt enkelt inte där.
Fysiskt närvarande men psykiskt frånvarande, kanske lite blasé på uppmärksamhet.
Vad gäller Weiderud är han som jag ser det pinsamt fel ute, Islam och Kristenheten i salig gemenskap är en socialistisk dagdröm.
Upplägget är lika omöjligt som om du och Amatullah skulle dela Burka.
Religionerna mår bäst av att leva och verka var för sig.
Take care my man!
Vilks talar om att media bestämmer vad vi diskuterar, den kraften kan också användas destruktivt. Vi vet att journalister inte sällan jagar i flock.
En varumärkesdiskussion hör spontant inte hemma på Vilks site, men håll med om att medias ”grupparbete” för att tillintetgöra Saab, hör till ett av de mindre tjusiga slagen av journalistik.
Klart att Saab går under om landets motor- och ekonomijournalister så bestämmer. Vem vill köpa ett bilmärke som mediedrevet bestämt sig för att utplåna.
Sådant genomslag har den tredje statsmakten.
En trött bilarbetare i Trollhättan sa i Rapport ikväll att i andra länder gör journalister tvärtom, de sluter upp bakom sin industri och sina varumärken.
Vad är det som är så intressant med att sänka ett företag, och varför är det så ovanligt att vara med och måla upp en fullt tänkbar vision, som mycket väl också kan inträffa. Skeenden går att påverka, även till det bättre, inget är ödesbestämt.
Ingen ska ställa sig över vad som skrivs, men en uppslutning bakom ett svenskt bilmärke, med bevisad god kvalitet, skulle förändra läget.
Ungefär som man hejar fram sitt favoritlag, om man har något.
Förväntningar om framgång är det som skiljer överlevnad från undergång.
Vilket särskilt intresse har media av att nästan ensidigt dissa Saab, och tycker redaktionerna att det är en intressant utmaning?
Många tvivlare säger att Saab som inte gått med vinst på länge inte heller kommer att gör det nu, men om man alltid låter historien ligga i vägen för morgondagen går det egentligen inte att förändra någonting.
Saab har idag helt andra förutsättningar än då de under GM saknade fria händer.
Lösningen för ett företag som går knackigt är inte att pumpa in miljarder i verksamheten, en större idé måste till, och begreppet varumärkesvård känner inte GM till.
________
Skulle skribenter med tvivlet som motor kunna inspireras av Matts Carlsson?
När denne fordonsanalytiker har en chans att välja ser han alltid det mest livgivande och spännande alternativet.
Denna möjligen omedvetna insats för att föda hopp är oerhört viktig, särskilt i relief till alla som reflexmässigt tvivlar.
Saabs tänkbara överlevnad räddar inte bara jobb och ett varumärke, den ger också alla dystra skeptiker en danande historia att återberätta.
Och de välgörande länkeffekterna av sådant är oöverblickbara…
Man bör alltid lite extra uppmärksamt lyssna när man hör Matts Carlsson i sändning.
Inte för att allt han säger är så fantastiskt, utan för att han så envetet och uthålligt alltid väljer uppåt och framåt när han ser bara aningen av den möjligheten.
Humanist,
Du har delvis rätt och jag skall inte tjafsa, I made my point and rest my case, något straffrättsligt ansvar lägger jag dock inte vare sig på Jones eller Vilks.
Vad gäller den svenska rättstillämpningen refereras till dels subjektiva och dels objektiva brottsrekvisit dvs gärning resp uppsåt, härtill kommer skaderekvisitet.
Det räcker således inte som grund för lagföring att fastställa själva gärningen och gärningsmannens uppsåt, skaderekvisitet måste uppfyllas dvs gärningen måste ha orsakat skada.
Det kan vara bra att memmorera.
Det sagda är förklaringen till att JK valde att inte driva ett åtal mot Lars Vilks för yttrandfrihetsbrott.
JK hade ostridigt tappat målet just av orsak att skaderekvisitet inte kunde uppfyllas, om inte i underätterna så i vart fall i Högsta Domstolen.
Därtill synes ett vidare avancemang som justitieråd i densamma att ha omöjliggjorts.
Ha det bra mannen…
Jag antar att det är svårt för en ateist att förstå begreppet helighet; Samtidigt är det kanske lika svårt för en muslim att förstå poängen med rondellhunden. Som svensk kristen förstår jag lättare båda två, men vi är inte många kvar…
Religion, som är ett mänskligt utövande av tro, blir lätt utnyttjad och snedvriden i fanatikers och terroristers hatiska händer. Låt dem inte representera alla troende, tack.
Ateism är också en religion; Hoppas vi slipper ateistiska extremister…
Samt Vilks, var finns det dessa religiösa dogmer underställda politiska och offentliga liv du opponerar dig emot?
vAlter Ego, ”Det räcker således inte som grund för lagföring att fastställa själva gärningen och gärningsmannens uppsåt, skaderekvisitet måste uppfyllas dvs gärningen måste ha orsakat skada.”
Vore det på det sättet hade Vilks blivit dömd för gärningen eftersom han faktiskt skadade religionen och sårade en del muslimer med sitt konstverk. Men den verkliga anledningen till frikännandet var dock att det helt enkelt inte existerar något förbud för kränkning av religioner eftersom den sekulära lagstiftningen i ett demokratiskt land skyddar individer och inte ideologier och religioner vilket är fallet i den muslimska världen. http://www.medievarlden.se/component/content/article/92-arkiv/1243?quicktabs_3=1
vAlter Ego,”Ateism är också en religion; Hoppas vi slipper ateistiska extremister.”
Ateism utsäger endast att man inte tror på Gud och lägger inga ytterligare värderingar i ordet. Att påstå att ateism är en egen religion är alltså lika fånigt som att påstå att någon som inte spelar fotboll bedriver en egen sport. Eller kan du berätta vilka heliga skrifter, ritualer, seder och ideer som utmärker ateismen? Av samma anledning existerar det inte några särskilda ateistiska extremister eftersom en icke-tro endast har ett läge.
Ps. mitt näst sista inlägg var riktat till mohammed och inte vAlter Ego som jag felaktigt skrev. Ds.