Mitt mest populära blogginlägg är onekligen det som skrevs den 21 juli 2007 med den framsynta titeln: ”Mot framtiden, konstens gränser.” Jag var då helt ny i Islamspelet och benämningen ”muhammedaner” som förekommer i texten skrevs inte som nedsättande utan genom okunnighet. Hur som helst har kommentarerna strömmat in genom åren och har nu nått över 500. Under de senaste dagarna har jag haft någon form av diskussion med ett par svårgenomträngliga muslimer som i vanlig ordning tror sig kunna skrämma mig med Allahs fruktansvärda tortyrkammare. Jag skrev då kort att religion är ”påhittade historier”. Mohammad, som jag ofta och gärna diskuterar med, var inte nöjd med det utan bad mig ironiskt att komma med ett bevis på Guds icke-existens.
Gud är inget dåligt ämne så varför inte? Problemet med Gud är att det finns mycket att välja på. Låt oss börja med gamle asaguden Tor. Orsaken till blixt och dunder är att Tor kör med sin vagn i himmeln. Kan vi bevisa att detta är felaktigt? Nej, Gud är alltid ad hoc och om man t ex säger att vi aldrig kan finna ett spår av Tor och att det finns andra sätt att förklara saken som förefaller rimligare är svaret enkelt för en troende (sådana är svåra att finna idag men det spelar ingen roll). Den troende tror så och kan tillägga att Tor är osynlig och att han kan förflytta sig hur snabbt som helst för att kunna mullra på alla möjliga platser samtidigt.
Den som tror, tror och så är det med den saken. Sedan är Gud ett besvärligt begrepp eftersom det kan t ex ses i en mjuk mening: Att det finns en princip eller vilja i världen som sammanfattar alltings uppkomst, naturlagarna och tillvarons förändring. Det var vad Aristoteles tänkte sig. Men sedan har vi de hårt specificerade religionerna där Gud lägger sig i människornas tillvaro i minsta detalj. I Gamla Testamentet är han ofta på dåligt humör och står inte främmande för folkmord. Han liknar, när han bärs runt, en miniatyrvulkan på randen till utbrott. I Nya Testamentet abstraheras han till frånvaro men har skaffat sig ett språkrör, Sonen (hade religionen grundlagts idag torde Dottern ha varit ett aktuellt alternativ) och aktiverar sig också genom Den Helige Ande. Förutom kadrar av änglar och helgon. Det världsliga frälsningsprojektet går alltid åt skogen men det betyder intet eftersom sakerna kommer att rättas till när människan lämnar det jordiska. Då blir det den deklarerade ”rättrådigheten” som triumferar intill evigheten. Islam har kopierat mycket av detta men har ett noggrant protokoll (till stora delar hämtat från GT) om hur det dagliga livet skall regleras för att den troende inte skall hamna i fel påse. Gud har i dessa religioner inte minst ett inträngande intresse för människornas sexliv. Att vara bög är inte alls bra. Kvinnorna skall tuktas med varlig men bestämd hand och sedan kan männen plöja sin åker som de önskar.
Man får utan vidare tala om att Gud i dessa religioner är överspecificerad. Med den detaljrikedomen och den ytterst tidsbundna regleringen av människolivet blir det dessutom svårt att leva i ett modernt samhälle. Om man inte använder sig av extensiv tolkning. Gud är visserligen entydig men det han levererar i textform kan vrängas i det oändliga om man så önskar. Men det går naturligtvis inte att bevisa att Gud inte finns även om det genast uppstår problem: Gud är talrik och man ställs inför svårigheten att avgöra vilken Gud som inte existerar. Gudarna är inte förtjusta i varandra sedan de grupperats i olika religioner eller rättare sagt berör det dem som bär ansvaret, nämligen förkunnare och utövare.
Scientologerna tror på den mänskliga själen som har glömt bort sin ursprungliga evighetsexistens. Det är bara att arbeta sig tillbaka till minnet vilket dock inte är det lättaste då psykiatrins utövare är ondskans utsända. Ett delmål blir att avskaffa dessa. Är det påhittat? Det går inte att bevisa att det är fel.
Är alla religioner lika eländiga? Det är väl det men inte för den troende och det är dennes behov som är det intressanta. Vad skall man ha en religion till? Ett hopp om något bättre och att döden inte är slutstationen är ett lockrop. Annars menar jag att det är bättre att hålla sig till ett vetande och att tills vidare anta att något är riktigt så länge det inte finns något bättre alternativ. Även om profetens lära skulle vara riktig skulle jag personligen välja något annat. Att liggande äta frukt, dricka vatten ur silverbägare och köra över jungfrur när andan föll på är en vision som har förlorat sin kraft. Förmodligen för att det är en överspecificerad och påhittad historia. Buddhist kan man sikta på att bli, då handlar det om att göra sig av med livsbegäret och uppgå i det sanna intet. Som vanligt, och med tanke på gårdagens text, handlar det mest om estetik. Gudarnas estetik vet vi inget men desto mer om deras profeters.
Anselm Kiefer: Quaternity, 1973
Fyra teologiska enheter (Fadern, Sonen [genusperspektiv: Dottern], Den Helige Ande samt Satan slingrande sig fram ur mörkret.
På tal om enheter, ting och dyrkan av gudar… Kjelle har fått ihop det riktigt bra! http://www.youtube.com/watch?v=V0Yy8_I8dSU
1) Existens är ändligt och föränderligt
2) Gud är oändlig och oföränderlig
Slutsats: Gud är icke-existens
Mycket intressanta ord. De ger mycket att tänka.Tack!
”Många troende talar som om att det skulle vara skeptikernas uppgift att motbevisa vedertagna dogmer snarare än dogmatikernas uppgift att bevisa dem. Detta är förstås ett misstag. Om jag skulle framföra att det mellan jorden och Mars funnes en tekanna av porslin som kretsar runt solen i en elliptisk bana, så skulle ingen kunna motbevisa min utsaga, förutsatt att jag var noga med att lägga till att tekannan är för liten för att kunna ses ens med våra kraftigaste teleskop. Men om jag skulle fortsätta med att säga, att eftersom min utsaga inte kan motbevisas så är det oacceptabelt övermod av det mänskliga förnuftet att tvivla på den, så skulle jag med rätta anses prata strunt. Om däremot en sådan tekanna vore beskriven i antika böcker, förkunnad som den heliga sanningen varje söndag, och ingjuten i barnens sinnen i skolan, då skulle tvekan att tro på den bli ett tecken på excentricitet och tvivlaren väcka uppmärksamhet hos psykiatrer under en upplyst era eller inkvisitorer under en tidigare.”
Bertrand Russell 1952
Att psykologin skulle vara en den ondes lära, om än av och till estetiskt tilltalande, finner jag riktigt och sympatiskt, så där har scientologerna min röst.
TJ: tror det är som Vilks skriver, psykiatrin, som scientologerna är emot.
För övrigt en underskön text med tydliga tankegångar sockrade med underfundig humor.
I sanningens namn var det nog inte så mycket den lilla bloggtexten som ledde till läsarstormen utan den bifogade teckningen på en viss rondellhund.
Man säger att någonting inte existerar och allt är påhittat. Men ni vet väl om katten som man la i en bur och la för ett skynke så man inte kunde se in. Inne i buren fanns det en hel del gift i en matskål som det var lock på.. När locket skulle av var datorgenerat så ingen människa visste om det var öppet eller stängt.
Man kunde därför anta att katten var död, men samtidigt kunde man anta att katten levde. Svaret kunde man få om man faktiskt öppnade buren.
Eftersom man inte KAN bevisa att Gud inte existerar, är det också fåfängt att då kunna säga det.
Man vet inte om Gud existerar och man vet inte om Gud Existerar.
Att dessa historier är påhittade är en annan femma som man kan diskutera, vilka bevis finns det för att dessa historier är påhittade? Det finns inga bevis för att dem inte är det heller, men varför antar man då att de är påhittade?
För att kunna dra en slutsats och den ska vara väl gällande behövs väl ändå kött på benen, att sen bara TRO att Gud inte existerar är lamt.
Jag brukar köra efter en ganska enkel logik:
Jag lever hellre mitt liv troendes på Gud, för att sedan gud och ”upptäcka” att Gud inte existerar, än att leva mitt liv som icke troende, för att när jag dör upptäcka att Gud existerar.
Och för er som undrar, jag är kristen.
Att prata om tro eller andra människors försanthållanden är en sak, att prata om vetenskapliga bevis en annan. Exakt hur Schrödingers katt kom in i diskussionen har jag svårt att förstå, gud är väl inget kvanttillstånd?
De verkliga problem uppstår ju när andra människors försanthållanden om dessa icke bevisbara fenomen, för det mesta underbyggda av gamla skrifter, ska utgöra underlaget för att reglera samhällslivet i form av lagar, normer och moralförställningar med mera.
vad vet ni allihoppa , att suga kuk e de enda ni e bra på.
dom kommer med shotgun o allt medans ni kommer med potatis.gå till er jävla bondehålla o låt muslimerna va.
har ni inget liv eller vad ?
lars om du nu säger att du inte e rädd svara på denna kommentar så ska vi se om du är rädd eller inte
Romeo Patrick,
”Jag lever hellre mitt liv troendes på Gud, för att sedan gud och ”upptäcka” att Gud inte existerar, än att leva mitt liv som icke troende, för att när jag dör upptäcka att Gud existerar.”
Du väljer alltså att förhålla dig till Gud och hans normer och regler av rädsla för att hamna i helvetet efter döden?! Men det är ju så de tre abrahamitiska religionerna opererar för att vinna anhängare; med en blandning av piska och morot.
Det enda vi kan vara säkra på är emellertid det livet vi har på jorden så varför slösa bort det genom att leva på ett sätt man annars inte hade valt om inte religionerna hotade människan med Guds straff?
viffslan,
Simpelt, det handlar om att om du kan inte anta X eller Y så kan du inte heller påstå att X eller Y är korrekt.
Alltså, du VET inte om Gud existerar. Du VET inte heller om Gud existerar.
Därför kan man ju inte säga att det är påhitt. Eller ja, man kan TRO att det är ett påhitt, men man kan inte VETA. Och vet man så är jag sjukt sugen att veta var dessa bevis härstammar från.
Johan är samma person som kommentatorn ”Alan”. Så ni hänger med vid dessa oändliga namnbyten. // Siteadmin
Kenneth K
– Jo, du har säkert rätt. Skillnaden är inte oväsentlig naturligtvis. Jag skojade mest.
Romeo Patrick,
Vad är nu detta, vetenskapsteori för nybörjare? Som sagt, att diskutera tro är en sak, att diskutera gudars och andra övernaturliga fenomens existens en annan. Religiösa försök att lägga ut en massa rökridåer runt dessa ontologiska frågor har förekommit genom århundraden, men sedan upplysningen har alla seriösa forskare (även religiösa sådana) undvikit att ta i olika typer av empiriska gudsbevis med tång eftersom det alltid sluta lika ömkligt. Det går helt enkelt inte att bevisa. Och inom vetenskapen anses att fenomen eller förhållanden, som inte kan falsifieras empiriskt eller styrkas logiskt, helt enkelt inte existerar till motsatsen är bevisad. Alltså inte både X och Y, utan X gäller tills Y kan bevisas- Eller ska vi börja rätta våra liv efter allsköns berättelser och religiösa ideologier som kan vara sanna, eller också inte? Kasta ut psykiatrikerna, sluta äta gris/nötkött och börja röka marijuana eftersom det kan finnas ett korn av sanning i scientologin, islam, hinduism eller rastafari?
Res er för Lars Vilks!
http://www.youtube.com/watch?v=8bh-raHrMJQ
Framåt!
Site Admin,
Det räcker tydligen inte med de tio (10) senaste kommentarerna, nu missar jag tex under vilken del den gode mr Kingson från CA kommenterade.
….!
Vad skulle förhindra att redovisa de senaste hundra (100) kommentarerna.
Det som förhindrar det är att det är rätt ointressant för de flesta besökare av bloggen. De flesta som kommer vill läsa blogg-inläggen av den världsberömda Vilks, kommentarerna är en förhållandevis intern historia, som dock inlämmas i konstgärningen totalt sett. Lösningen är att lägga kommentarerna underst i högerspalten. Jag vill också se fler än de senaste tio eftersom jag är en del av den interna historien, men hundra behövs inte. Trettio till femtio tycker jag skulle vara lagom, med nuvarande format första meningen publiceras på förstasidan, längst ner i högerspalten, där det finns massor av utrymme neråt.
Om jag vore site admin skulle jag också lägga länkarna över bloggarkivet, vad jag förstår är det enda som säljs via bloggen de grafiska bladen och i skrivande stund är det väldigt mycket man måste tugga igenom för att komma ner till den länken.
Såhär, uppifrån;
*Senaste inläggen
*Länkar
*Här i mitten spelar mig ordningen ingen roll.
Sist:
*Nya kommentarer
Johan eller Alan eller vad du vill kalla dig för. Jag skulle tro att du är en av alla dessa 12-13-åringar som är frustrerade och som gärna vill lufta sina känslor. Vi skall göra vårt bästa för din utveckling. Du har en bit kvar.
viffslan,
Eftersom ämnet fortsätter här….
Jag påstår inte att Lars Vilks genom sina Mo-doggies hädar Gud, utan konstaterar att dessa teckningar uppenbarligen kränker ummans samtliga muslimer och detta i enlighet med Vilks uttalade och uppsåtliga syfte.
Vad då gäller den ursprungliga frågan om Guds existens särskiljer jag uttryckligen denna i min kommentar som en trosfråga (Del 343) dvs att denna skall hanteras inom ramen för den teologiska diskursen.
Detta betyder dock inte att saken mycket väl skulle kunna underställas en vetenskaplig prövning.
Vad då gäller de gamla filosofiska stolpillerna som du och andra i modern tid gärna vill stoppa upp i folk, så finns det anledning att påtala den cybernetiska utvecklingen däremellan.
Grundat på Russels dammiga analogi om den gudomliga the kannan, menar du att Guds icke-existens får anses gälla tills motsatsen (Guds existens) är bevisad.
Men detta påstående går ju enbart att hålla försant om denna motsats (Gud) verkligen existerar.
Oj, tänkte inte Russel och du på det….?
För att bli vuxen måste man gå igenom vissa motgångar. Kanske det är dags för Umman att växa upp lite?
Vad gäller frågan om Guds existens måste man kanske börja med att förklara vad man menar med ”Gud”.
En i sammanhanget roande bok är Jack Miles: God – A Biography. Miles visar hur Gud i de tidiga böckerna i GT är en blodtörstig hämnare för att i de senare böckerna, som Jesaja, bli en snäll farbror som passivt tittar ned på världen och människornas dårskaper. Och sen tror jag nog att Bertrand Russel
var en något större tänkare än den som döljer sig bakom signaturen Mohammad.
Är du pyroman oxå- räcker det inte med att du våltar småbarn?
mohammad,
Russells tekanna (vad har vi sagt om fula särskrivningar? Fy) är ju betydligt mindre dammig än koranen eller bibeln. Men annars har du rätt, ja, det är god vetenskaplig sed att utgå ifrån att fenomen eller samband som inte kan bevisas empiriskt inte anses gälla fram till motsatsen är bevisad. Ditt uttalande att detta skulle implicera att ”motsats[en] (Gud) verkligen existerar” saknar helt logisk förankring, och det tänkte såväl Russell som jag på. Att påstå att X inte existerar innebär förstås att påståendet falsifieras om någon kan bevisa att X existera. Så har ännu inte skett, alltså gäller tills vidare att X inte existerar.
Du börjar med att konstatera att Lars teckning ”uppenbarligen kränker ummans samtliga muslimer”. Det är naturligtvis en definitionsfråga (vad exakt är umman?), men flera av mina bekanta som är mer eller mindre sekulariserade muslimer är inte det minsta kränka. De upplever snarare en viss olust över alla idioter (deras ord, inte mina) som tar den här struntsaken och gör en elefant av en fluga. Då kanske det inte är så att alla är upprörda, utan bara en skara mer eller mindre dogmatiska bokstavstrogna?
Hursomhelst, moderniteten är irreversibel, och en viktig del av moderniteten är just kritiken av förlegade ideologiska system som religioner. Alternativet, att låta dogmatiker och fundamentalister styra över vår verklighetsuppfattning, tycker jag inte är det minsta tilltalande. Frihet, inte slaveri!
Jävligt bra tänkt och skrivet viffslan!
Mohammad. Att kränka samtliga muslimer är en jättelik uppgift som ingen lär kunna gå i land med. Någon måste tala om för dem att de har orsak att bli kränkta. Och det sker genom medier och debattörer som producerar den egentliga kränkningen. Ändå når detta bara en bråkdel av alla dessa människor som har annat att tänka på än en teckning som inte ställdes ut. Men mest av alla är vänsterdebattörerna kränkta.
mohammad,
De muslimer som kränks av den ateistiska ståndpunkten som Vilks rondellhund ger uttryck för borde i själva verket vara tacksamma för att vi alla äger den friheten. Utan den rättigheten hade de själva inte kunnat praktisera sin tro i länder med andra livsåskådningar. Allt tal om muslimer som kränkta är därför av underordnad betydelse eftersom det är ett litet pris att betala för att själv kunna göra sin röst hörd och drabbar alla lika mycket.
Sedan undrar jag hur du kan påstå att frågan om Guds existens är en teologisk fråga samtidigt som den kan underställas en vetenskaplig undersökning? Hur skulle en sådan svag hypotes, i sann vetenskaplig anda, alls kunna prövas mot verkligheten? Det verkar som du inte har förstått skillnaden mellan tro och vetande. Du skiljer inte heller mellan uppenbarelse och förnuft när du talar om en cybernetisk utveckling mellan filosofi och teologi.
Den filosofiska samtalet – dialektiken – har endast utnyttjats till att försöka förklara och försvara trons grundsatser. Det är förvisso sant att Aristoteles filosofi spelade en stor roll i den muslimska världen fram till 1100-talet men försköts sedan av de bokstavstrogna muslimerna samtidigt som hans filosofi övertogs av kristendomen och fortsatte att berika Europa. Men det har alltid varit två skilda entiteter eftersom dialektikens undersökande verksamhet tar utgångspunkt i rationella argument och kolliderar därmed med religionens dogmer som inte medger några kompromisser och lyssnar till relevant kritik.
Angående Russels’ tekanna kan du lika gärna föreställa dig det absurda om någon hävdade att Jupiter hade fem månar istället för fyra och att vi skulle förhålla oss till det om ingen kunde bevisa att den femte osynliga månen inte existerade.
”Buddhist kan man sikta på att bli, då handlar det om att göra sig av med livsbegäret och uppgå i det sanna intet”.
Nej, Lars, det går aldrig att göra sig av med livsbegäret’. Ett begär kommmer alltid att kvarstå: att inte begära. Ett olösligt problem, det gäller att hitta ett förhållningssätt istället, det är det fina med buddhismen. Siddhartha Gautama (buddhismens grundare född 548 f.Kr., död 483 f.Kr.)) är nog världshistoriens förste psykoanalytiker, han formulerade problemet.
En annan sak:
Skillnaden är liten mellan den troende och ateisten, för båda ser världen som en konstruktion, stötestenen (och den eviga munhuggelsen) för de båda är om det är Gud eller evolutionen som är arkitekten. Ett alternativ till den abramhamitiska/ateistiska synen är ett österländskt förhållningssätt till vår existens (som Alan Watts formulerade):
”Imagine a multidimensional spider’s web in the early morning covered with dew drops. And every dew drop contains the reflection of all the other dew drops. And, in each reflected dew drop, the reflections of all the other dew drops in that reflection. And so ad infinitum. That is the Buddhist conception of the universe in an image.” –Alan Watts
Anders Östberg,
”Skillnaden är liten mellan den troende och ateisten, för båda ser världen som en konstruktion, stötestenen (och den eviga munhuggelsen) för de båda är om det är Gud eller evolutionen som är arkitekten.”
Begreppet ateist utsäger endast att man inte tror på en eller flera Gudar och lägger inga ytterligare värderingar i ordet. En ateist kan alltså tro på både New Age och buddismen eftersom de saknar ett Gudsbegrepp och förhåller sig inte nödvändigtvis till evolutionsläran.
Du påstår att Guds icke-existens får anses gälla tills motsatsen (Guds existens) är bevisad, men motsätter dig att någon sådan motsats finns att bevisa.
Vad är det då som skall bevisas?
Russel förutsätter givetvis att definierade fysiska eller idemässiga entitetiska motsatsförhållanden är vid handen.
Att i enlighet med ditt hemmasnickrande ställa tomheter mot varandra är ju analytisk meningslöshet, en dårskap jag är övertygad att den gode Russel inte omfattade.
Frågan om Guds existens går således ej att visa eller vederlägga genom enkla filosofiska övningar, utan skall som jag tidigare sagt särskiljas som en trosfråga, inom ramen för den teologiska diskursen.
Vad gäller dina bekanta ”muslimska” vänner, som regelmässigt strategiskt hänvisas till, så väljer dessa troligtvis ej att innefattas under ”ummans alla muslimer”.
Bättre kan du viffslan!
Lars Vilks,
Javisst!
Missförstådd och oskyldig som vanligt.
En stackars godtrogen konstnär som kommit att utnyttjas i elakt spel.
Men som egentligen bara ville muslimernas bästa.
Javisst……..
mohammad,
Vem är du att sätta min muslimska kompisar inom citationstecken samt att inkludera respektive exkludera dem i umman? Det är dessutom du som regelbundet, och strategiskt påstår att alla muslimer – och hela umman – är kränkta, ett påstående som är mycket enkelt att förkasta då det helt enkelt saknar sanningshalt.
När det gäller graden av tomhet är det tydligt att ditt resonemang formligen ekar av det. Russells liknelse var ju tänkt att visa hur troende under många hundra år har avsvurit sig vetenskapliga bevisa på sina försanthållanden genom att att för det första åberopa att det inte är möjligt att ge empiriska bevis och att deras idéer för det andra stöds av gamla skrifter och ideologiskt färgade traditioner. Men i ett vetenskapligt sammanhang behöver frågan om Guds existens inte vederläggas, den självklara utgångspunkten är att gud inte existerar till någon kan falsifiera detta och entydigt bevisa guds existens. Detta har hittills endast skett i de troendes ögon, och inte hållit för någon närmare vetenskaplig granskning.
Svammelmetern ger inga tydliga utslag, kämpa på nu mohammad!
Aha, så muslimer som inte känner sig kränkta av Vilks teckning tillhör inte umman? De kanske inte ens får vara muslimer i mohammads värld?
Muslimernas (militanta islamister d.v.s) bästa vore ju kapitulation. Men det vågar ingen säga 🙂 Barack Obama går ut i TV idag och säger att USA aldrig varit i krig mot islam, enda syftet med det utspelet är att sprida glädjebudskapet att allting är normalt, ungefär som att ropa ut ”klockan är tolv, allting är lugnt” som man gör i Ystad. Och varför gör Obama det då? Jo för att idioter, och vissa medelintelligenta går på det. Och av den intelligenta delen av den amerikanska befolkningen säger ingen kvastskaft eftersom dom är en del av det systemet. Allting är lugnt således, ur Obama’s synvinkel. Och de enda som är med och betalar USA’s egna religionskrig är ju deras skattebetalare, alltså spelar det ingen roll vad intelligentian i resten av världen tycker. USA har ju ingen matchning på världsarenan. USA kommer driva detta på egen hand även om vissa (t.ex Sverige) droppar ur.
Religionskriget mellan kristendomen och islam började när USA invaderade Irak. Detta var ett övertramp. Nu fortsätter USA glatt samma kampanj, som på det nya århundradet döpts om från ett ”krig mot massförstörelsevapen och diktatur” till ”ett krig mot terrorism”. Detta religionskrig mellan militanta kristna amerikaner och militanta islamister kommer fortsätta 30 år till enligt min prognos, och det är förstås därför jag inte vågar smäda muslimerna med några skämtteckningar, även fast jag kan. Jag vill slippa ett halvt liv på flykt undan en hel världsreligion.
Jag är också lite orolig för att trampa USA för hårt på tårna. Idag skrev jag på dn.se att det är en rät linje från USA’s engagemang i Stockholm (liksom för övrigt Englands) under andra världskriget, till CIA’s undersökning av Jan Guillo’s lägenhet på 70-talet, till dagens olagliga övervakning av svenskar. Dessa fakta har jag fått från media så jag hoppas att inget av det enerverar dom för mycket. Det är förstås tråkigt för ett imperie varje gång någon tänkare sätter ihop tankar så att de formar ett otäckt mönster…
USA kan givetvis inte vinna kriget mot islam, precis som dom inte kunnat vinna något annat krig efter WW2. Allt de engagerat sig i efter andra världskriget (Korea, Vietnam, Mellanamerika, osv) har varit mer för att statuera exempel i förhållande till omvärlden, än för att verkligen omvända folkgrupper till kapitalister (vilket är den gängse tolkningen av t.ex. Vietnamkriget). Dock kan USA förstås göra väldigt stor skada.
-Mohammad-
Det spelar ingen roll hur mycket du än sparkar och
protesterar, du bara trasslar in dig mer och mer i
nätet.
Självutnämnd förträfflighet går inte hem i det svenska
folkhemmet, lägg ner projektet.
Nu blev du grym mannen!
Typ: markus är en smarting = alla som heter markus är smartingar.
High five!!!
Tur det finns modiga män, som vågar röra om lite i
grytorna.
Nej såhär: vissa muslimer blir kränkta av Vilks teckning. Andra muslimer blir det inte. Båda tillhör gruppen muslimer.
I gruppen ’kärnkta’ ingår dessutom en ansenlig del icke-muslimer, av vilken en ansenlig del är kulturjournalister med hjärtat till vänster, s a s.
Anders Östberg. Att komma över livsbegäret behöver inte alls betyda att det uppstår ett begär efter att inte begära. Det handlar istället om mättnad intill punkten kan vara eller inte, en icke-pessimistisk likgiltighet.
Att långsamt avta, mätt av år och liv…
markus,
Min kommentar avsåg och detta med all tydlighet, ”ummans alla muslimer” dvs de muslimer som ingår i den muslimska gränslösa religiösa gemenskapen.
Förvisso finns det ”muslimer” med kulturell anknytning till Islam som väljer att ställa sig utanför denna gemenskap, umman.
Det är troligtvis genom detta förhållande som en lätt begreppsförvirring från din sida har uppstått.
Kulturjournalister o dyl är nog personligen mera kritiskt förbannade på personen/konstnären Vilks för teckningarna än kränkta av desamma.
Man kan också se detta som en solidaritetsyttring.
Mot bakgrund av vad du anför finner jag dock ingen anledning att ändra uppfattning i saken.
Vilks Mo-doggies kränker ummans alla muslimer till följd av bakomliggande teologiska orsaker, vilka dock Vilks fortfarande inte har en susning om.
Ha en bra dag….
Om det är så, vilket vi ju inte vet, så kan det nog vara bra för ”umman” att bli lite lagom kränkt. Det kanske gör att ”umman” växer upp lite. Det är väl så kristenheten utvecklats, vad vore vi utan historiens kränkare?
(att vissa kulturpersoner blivit kränkta ser jag som uppenbart, det har nämligen närmast teologiska orsaker då Vilks konst bryter mot heliga principer, vilket gör den så viktig)
mohammad,
Så muslimer som inte känner sig kränkta, men ändå enligt sin egen uppfattning är muslimer, står enligt din syn utanför umman eftersom de inte är riktiga muslimer? Snacka om en småpåvlig definition av religösa gemenskaper von oben, det måste kännas bra att kunna svänga sig med den sortens absoluta definitionsmakt. I synnerhet eftersom det när allt kommer omkring handlar om virtuella gemenskaper.
Mohammads definition av en muslim är kanske ”person som kränks av Vilks teckningar”…?
Mohammad. Det förefaller mig som om du agerar sofist med dessa 1,4 miljarder kränkta. Jag förstår utmärkt väl att rondellhunden är en kränkande bild men denna vida kränkning är teoretisk. Profeten kränks konstant med alla möjliga bilder och därmed skulle dessa 14 miljarder befinna sig i ett ständigt regn av kränkningar omöjligt att sortera – för den lilla del som nås av informationen. En kränkande bild behöver inte betraktas som kränkande mot den enskilde religionsutövaren. Det beror ju på avsikten. Och mera bestämt vem som skall ha patent på avsikten.
Sedan undrar jag hur du ser på dert islamska paradiset. Tror du bokstavligen på frukt och fruntimmer som belöning för visat intresse?
Chaan,
”Religionskriget mellan kristendomen och islam började när USA invaderade Irak. Detta var ett övertramp.”
För det första är det inget krig mellan religioner utan ett krig mellan demokrati och teokrati. För det andra startade kriget redan 1989 när Gudsstaten Iran och Ayatollah Khomeini ansåg att Islam hade universella sanningsanspråk och kunde döma europeiska medborgare – Salman Rushdie – till döden om de inte rättade sig efter Sharia.
För min del får kriget gärna pågå i 30 år till om det är nödvändigt för att islamisterna ska ge upp jihad eller ”neutraliseras”.
markus,
Äsch, jag tror faktiskt att Mohammad svamlar på som vanligt. Han påstår ju bland annat att 1,5 miljarder muslimer är förorättade av rondellhunden, d.v.s. i stort sett alla muslimer som finns på jordklotet. Sedan avfärdar han de muslimer som inte känner sig det minsta kränkta som ”oäkta muslimer”. Då kanske det i slutändan inte alls är 1,5 miljarder vi pratar om, utan bara en skara hjärntvättade dogmatiker? Eller så är det som med hans skrattretande gudbevis enligt vilket gud både finns och inte finns så länge man inte kan motbevisa guds existens. Så länge vi inte med 99 procents säkerhetsmarginal kan räkna antalet muslimer som förorättats av rondellhunden fastslår vi att antalet är 1,5 miljarder, eller också inte. Überhippt och postmodernt så det förslår, det trodde ni inte om mohammad, eller hur :o)
Nej, det började för sisådär 1000 år sen och har pågått sedan dess i olika former.
Jag tycker att hela diskussionen om kränkning av andras övertygelser är ett sidospår eftersom vi lever i ett samhälle som förutsätter detsamma i sann vetenskaplig och demokratisk anda. Verklig kränkning kan endast äga rum i ett totalitärt samhälle där individens avvikande meningar kriminaliseras.
Ok började om.