Signaturen ”Bua Jamudih” diskuterar i en kommentar den danske konstnären Christian Lemmerz (en väl ärrad provokatör) och hans utställning på Horsens Kunstmuseum där han visar City of God. Tydligen vill Bua gärna att Lemmerz skall göra kampen mot Islam till sin och irriteras över hans uttalande:
”Jeg vil gerne redefinere kunstrummet som et moralsk og ideologisk frirum. Efter min mening er kunsten kulturens sidste frie offentlige rum, som ikke er kontrolleret af moralske eller magtpolitiske interesser.”
Lemmerz behöver inte redefiniera konstrummet som ett moraliskt och ideologiskt frirum. Det är ett grundläggande inslag i konsten. Intar man inte den positionen hamnar man i illustrationsträsket; konstverket blir utarmat på andra möjliga tolkningar och därför mindre intressant. Men i stunden kan det hävda sig genom att surfa på en korrekt åsiktsvåg. Vi skall aldrig glömma att den konst och den konstvärld som vi har omkring oss i nuet inte är särskilt hållbar. Praktiskt taget allt skall försvinna i soptunnorna. Lemmerz är klar över hur hans utställning kan läsas och markerar i en intervju att skräckscenariot skapas av medierna.
Den som fruktar islamistisk terrorism kan lugna sig med att 1) det är framför allt ett medie- och propagandanummer, och 2) det finns mycket värre faror som vi så lätt glömmer bort. Mycket farligare är t ex de julbord som nu dukas upp. Våra liv är under konstant belägring av vällevnaden.
Christian Lemmerz: City of God 2006
Långt farligare för människolivet än islamistisk terrorism
Från debatten i Linköping finns det nu både bilder och referat. Jag vill gärna kommentera något av innehållet:
”presentationerna avslutades med att Erik Berggren på ett uppskattat och kvickt sätt proklamerade att yttrandefriheten inte är hotad bara för att en hembygdstidning i Värmland inte vågar eller vill publicera en teckning.”
Rentav var det kanske så han uttalade sig emedan han var dåligt påläst. Det var inte någon ”hembygdstidning” utan en konstnärssammanslutning som fick jihadfrossa inför tanken att ställa ut teckningarna. Och det vågade, som de flesta nog minns, inte heller Gerlesborgsskolan. Klart att man kan säga att det föreligger ett problem för yttrandefriheten när två institutioner anser att det är alltför riskabelt att visa teckningarna.
Sedan har vi denna underliga formulering:
”Lars Vilks var svårast att sätta fingret på och hans beteende var stundtals bisarrt, dock inte på ett excentriskt eller godtagbart sätt.”
Jag undrar hur jag var när jag var bisarr utan att vara excentrisk men ej heller godtagbar.
Textförfattaren, Addi Svarogic, har också följande synpunkt:
”Men när hans meningsmotståndare fick ordet var han mer intresserad av att fota publiken med sin digitalkamera än att lyssna på dem på ett värdigt och kultiverat sätt. Flera i publiken blev märkbart förbluffade och irriterade över hans beteende, men en sak är säker: han fick till åtminstone några ruskigt bra bilder till sin blogg.”
Så kan det bli när konstnären måste medverka och dokumentera på samma gång. Jag hade naturligtvis inga problem med att avlyssna mina meddebattörer. Jag har hört allt otaliga gånger. Svårigheten med återkommande debatter är bristen på kreativitet och förnyelse.
Slutligen ett ord till den avhållne och trogne kommentTorssander. Man kan säga mycket om Torssander men ingen torde vilja påstå att han är en typisk Sverigedemokrat. Nu har han fått för sig att Vilks är ute efter att tjäna pengar:
”Möjligen kan det tänkas att Vilks spekulerade fel när han skrev texten ’Profeten Muhammed som rondellhund’ ovanför sin namnteckning på verket i fråga. Men undertecknad kan knappast sägas vara ansvarig för hur Vilks konstspekulationer slår ut. Ansvaret har i stället den konstvärld som Vilks tänkte utnyttja.”
Näppeligen är det så att Vilks skall kamma hem storkovan på den här saken. Men en och annan föreläsning kan han rimligtvis räkna med. Och det ansvar som Torssander påkallar för konstvärlden, ja, det tog den. Konstvärlden har varit klart avvisande och därmed bör Torssander vara nöjd och enig med den. Också jag är nöjd eftersom det var vad jag räknade med.
”Det finns också en fara med distans. Om det ska vara en förutsättning för att bli tagen på allvar att man egentligen inte menar allvar.”, skriver Fredrikzon.
Det jag avser är att den som har en övertygelse och verkligen går in för den, lätt förlorar sitt omdöme om denne inte märker sitt begär efter att ha denna övertygelse.
Det finns gott om exempel på sådant.
Vi har yttrandefrihet i Sverige men…
Ordet ”men” tycks vara ett återkommande ord som kulturpersonligheter använder om något som dem vill kritisera, men som ändå ligger inom gränserna för det tillåtna.
Hur skulle det då se ut om man tillämpade ordet ”men” inom andra områden?
Hur vore det om justitieministern säger: ”Alla har rätt att känna sig trygga på staden gator och torg, men..”
Eller om utbildningsministern säger:” Alla ska lära sig matematik och grammatik, men..”
Hur trovärdiga skulle dem då bli?
Med en konsekvent inställning, förutsatt at den är den riktiga, så slipper man det brott mot motsägelselagen som ett felaktigt användande av ordet ”men” medför.
Två kontradiktoriskt motsatta åsikter kan nämligen inte samtidigt vara sanna!
Det som slår mig när jag läser… är att jag kom att tänka på att vanligen i Sverige, så är det så, att när någon fått pejl på att man har olika politiska åsikter, så är man ”mot” allt vederbörande säger. Respekten är noll – och ”du är dum” uttrycks i mer eller mindre eleganta ordalag.
Trevligare tycker det jag det är, när man kan ”dela upp det”.
Ja, där tycker jag som du. Nej, där tycker jag du är helt ude’. Som ju förekommer här, kanske oftare än i ”vanliga livet”?
Mellis t ex – skriver ju oerhört begåvade iaktagelser ibland. Fast han uttrycker ofta åsikter som jag tycker är helt fel. (Han har fått vissa saker om bakfoten, tror jag 😀 ).
Rent generellt sett – hur jag uppfattar honom – är ändå som en begåvad intressant människa. (Även om han har en del konstigheter för sig – hade säkert svår barndom)…
Andra tar sig själva på så stort allvar, att de missar alla humoristiska kommentarer.
På tal om distans…
Kanske man som vuxen människa, är intresserad av värden som tolerans, ödmjukhet, acceptans. Och förstår att en människa inte kan ”besittta all de rätta svaren”. Utan att just mångfald – att alla kan bidra med sina talanger – är vad som för samhället framåt. Eller vad säger du, Fred?
180grader.dk 7. dec 2007 kl 13:35:
”Profet som julemand
Lars Vilks står bag årets julekort fra Trykkefrihedsselskabet, der måske forestiller muslimernes Muhammed klædt ud som julemand.
Af Thomas Breitenbach Jensen
Han blev verdenskendt, da han tegnede billeder af muslimernes profet Muhammed med en hundekrop. Nu slår den svenske tegner Lars Vilks til igen.
Denne gang er der ikke tale om profeten Muhammed som hund, men derimod en profet klædt ud som julemand. Som det fremgår af billedet nedenfor, ses profeten iført fuldt julemandsornat og gavesæk. Tegningen er lavet som julekort for Trykkefrihedsselskabet.
”Efter at det svenske postvæsen har nægtet at omdele materiale med tegninger af Lars Vilks, har Trykkefrihedsselskabet bedt ham tegne årets julekort til vore medlemmer,” skriver Trykkefrihedsselskabet på sin hjemmeside, trykkefrihed.dk.
Men selskabet afviser, at den afbillede profet skulle være én bestemt profet.
”Som man vil se, viser det en profet, der kommer med gaver. Hvem denne profet er, ved vi ikke, kun at han altså er profet,” slutter Trykkefrihedsselskabet.”
se tegning her: http://www.180grader.dk/nyheder/profet_som_julemand.php
Den danske avis Jyllands-Posten har også historien og bringer tegningen af julemandsprofeten.
Hej Cecilia
”Kanske man som vuxen människa, är intresserad av värden som tolerans, ödmjukhet, acceptans.”
Jag tror att när man växer som människa så accepterar man endast ”förnuftet som enda överhöghet!”
Det är inte tillräckligt att lyssna på en intelligent människa utan man måste själv pröva ideerna och sätta det i relation till omvärlden. För att göra det tror jag så att man måste, som Vilks säger, ha en distans till omvärlden.
Det finns två sätt att uppnå kunskap delvis att induktivt, empiriskt, dra slutsatser av enskilda eller flerfaldiga erfarenheter, eller att deduktivt, vilket är den svårare metoden då det kräver den högsta intelligensen, fundera ut hur saker och ting förhåller sig utan att samtidigt ha något konkret att förhålla sig till, såsom matematiken. Jag är dock tveksam till att den deduktiva metoden kan lösa dem mest otoliga problemställningarna eftersom densamma metod förutsätter den mest otroliga hjärnkapaciteten. Just därför förlitar jag mig på vetenskapen som framför allt använder den induktiva och empiriska metoden för hur saker och ting föråller sig.
Tack Cecilia för de vänliga orden. Rätt genus för mig hade du också. Får väl ta tillfället tacka dem som under resans gång bejakat de kvinnliga sidorna av min natur. 🙂
mellis
Det viktiga är att du är tillbaka i forumet 🙂
dr.dk 06. dec. 2007 07.35 Indland Opdat.: 06. dec. 2007 07.42:
”Muhammed-tegninger på vej til museum
For to måneder siden mødte de danske museer hård kritik, fordi ingen af dem havde gjort noget for at bevare Morgenavisen Jyllands-Postens 12 Muhammed-tegninger for eftertiden, skriver Nyhedsavisen.
To steder er ifølge avisen interesseret i at købe tegningerne.
– Vi har haft kontakt til lederen af Det Kgl. Bibliotek. Der er man ved at se, om man kan samle de nødvendige penge sammen til at erhverve tegningerne, fortæller Ervin Nielsen, direktør for Danmarks Mediemuseum i Odense.
Nyhedsavisen har dog ikke fået Det kongelige Bibliotek til hverken at bekræfte eller benægte, at man skulle være i gang med at rejse penge til at købe de tegninger, der kastede Danmark ud i en af de værste kriser i nyere tid.
Ifølge flere historikere er de originale tegninger vigtige historiske dokumenter, som bør bevares for eftertiden.
Bladtegner: Der kommer snart en afgørelse
Bladtegner Claus Seidel fra Museet for Dansk Bladtegning, der har til huse i Det Kgl. Bibliotek, siger til Nyhedsavisen, at det er rigtigt, at Det Kgl. Bibliotek arbejder på at anskaffe sig tegningerne.
– Det går ikke så stærkt, men jeg tror, at der snart kommer en afgørelse på, om de er i stand til at rejse pengene, siger han.
Ervin Nielsen fra Danmarks Mediemuseum siger, at Mediemuseet vil påtage sig opgaven, hvis Det Kgl. Bibliotek ikke gør.
– Vi holder os stadig i position til at erhverve tegningerne, hvis ikke det lykkes for Det Kgl. Bibliotek. For det er vigtigt, at tegningerne bliver sikret for eftertiden, siger han.”
bt.dk 5. december 2007, 23:21:
”Det Kgl. Bibliotek vil købe Muhammed-tegninger
Ifølge to museer er Det Kgl. Bibliotek i gang med at erhverve Jyllands-Postens Muhammed-tegninger. Det Kgl. Bibliotek vil hverken be- eller afkræfte.
For to måneder siden mødte de danske museer hård kritik, fordi ingen af dem havde gjort noget for at bevare Jyllands-Postens 12 Muhammed-tegninger for eftertiden.
Nu er Det Kgl. Bibliotek i gang med at rejse penge til at købe de tegninger, der kastede Danmark ud i en af de værste kriser i nyere tid.
»Vi har haft kontakt til lederen af Det Kgl. Bibliotek. Der er man ved at se, om man kan samle de nødvendige penge sammen til at erhverve tegningerne,« fortæller Ervin Nielsen, direktør for Danmarks Mediemuseum i Odense.
Dermed ser der ud til at være sket noget i sagen, siden Nyhedsavisen for to måneder siden skrev, at de originale tegninger risikerede at gå tabt. Ingen danske museer havde gjort noget for at anskaffe sig dem, og det mødte hård kritik fra flere sider.
Ifølge flere historikere er de originale tegninger nemlig vigtige historiske dokumenter, som ’for alt i verden’ bør bevares for eftertiden.
Bladtegner Claus Seidel fra Museet for Dansk Bladtegning, der har til huse i Det Kgl. Bibliotek, er også af den opfattelse, at biblioteket er på sagen.
»Det er rigtigt, at Det Kgl. Bibliotek arbejder på at anskaffe sig tegningerne. Det går ikke så stærkt, men jeg tror, at der snart kommer en afgørelse på, om de er i stand til at rejse pengene,« siger han.
Nyhedsavisen ville gerne have spurgt direktør for Det Kgl. Bibliotek Erland Kolding Nielsen, hvor langt biblioteket er i sine bestræbelser.
I går havde han dog ikke tid til at tale med avisen. Via sin sekretær ville han dog hverken be- eller afkræfte, at biblioteket forsøger at skaffe penge til at købe de 12 Muhammed-tegninger.
Det undrer Ervin Nielsen fra Danmarks Mediemuseum. Han forsikrer dog, at Mediemuseet vil påtage sig opgaven, hvis Det Kgl. Bibliotek ikke gør.
»Vi holder os stadig i position til at erhverve tegningerne, hvis ikke det lykkes for Det Kgl. Bibliotek. For det er vigtigt, at tegningerne bliver sikret for eftertiden,« siger han.
Mindst en af tegningerne kan dog allerede være tabt for museerne. Den blev solgt for 15.000 kroner til en københavner, der ønsker at være anonym.
Han fortæller til Nyhedsavisen, at han gerne vil sælge tegningen videre. Men til højestbydende – eventuelt til en »rig amerikaner«, som han udtrykker det.”
fyn.dk 07-12-2007 kl. 17:08:
”Muhammed-tegninger på museum
Af Kenneth Klingenberg
Mediemuseet i Odense har overtaget Muhammed-arkiv fra Jyllands-Posten – vil forsøge at udstille de 12 originale tegninger
Danmarks Mediemuseum på Brandts Klædefabrik i Odense har overtaget Jyllands-Postens arkiv fra sagen om Muhammed-tegningerne. Arkivet, der blandt andet rummer omkring 40.000 hade- og støttemails fra tiden, hvor Danmark blev lagt for had i store dele af verden, skal bruges til at opbygge en udstilling om ytringsfrihed.
Museet håber også på at kunne udstille de 12 originale tegninger.”
Christer:
—“Kanske man som vuxen människa, är intresserad av värden som tolerans, ödmjukhet, acceptans.”
Jag tror att när man växer som människa så accepterar man endast “förnuftet som enda överhöghet!”—
Ser ingen motsättning mellan ”dessa”.
Hej, mellis :-). Tack själv!
Cecilia
”Ser ingen motsättning mellan “dessa.”
I så fall är det ditt problem.
Jo visst är det. Fast det är inget problem…
Christer – jag vill inte retas med dig alls. Missförstå mig inte!
För övrigt kom det första citatet från när jag försökte retas med Fred.
Förlåt mitt högtravanade språk där – en avsiktlig dålig imitation. 😉
Cecilia
Tänkte nästan det, räknar med att du står på min sida i vått och torrt!
Förresten är det inte du som står för det ”högtravande språket” utan jag.
Ibland när jag vill förklara något så tenderar jag att gå så djupt att jag skapar missförstånd istället för enighet, men det sker aldrig medvetet utan mitt engagemang är så högt att jag missar helt enkelt att vara pedagogisk.