Signaturen ”Bua Jamudih” diskuterar i en kommentar den danske konstnären Christian Lemmerz (en väl ärrad provokatör) och hans utställning på Horsens Kunstmuseum där han visar City of God. Tydligen vill Bua gärna att Lemmerz skall göra kampen mot Islam till sin och irriteras över hans uttalande:
”Jeg vil gerne redefinere kunstrummet som et moralsk og ideologisk frirum. Efter min mening er kunsten kulturens sidste frie offentlige rum, som ikke er kontrolleret af moralske eller magtpolitiske interesser.”
Lemmerz behöver inte redefiniera konstrummet som ett moraliskt och ideologiskt frirum. Det är ett grundläggande inslag i konsten. Intar man inte den positionen hamnar man i illustrationsträsket; konstverket blir utarmat på andra möjliga tolkningar och därför mindre intressant. Men i stunden kan det hävda sig genom att surfa på en korrekt åsiktsvåg. Vi skall aldrig glömma att den konst och den konstvärld som vi har omkring oss i nuet inte är särskilt hållbar. Praktiskt taget allt skall försvinna i soptunnorna. Lemmerz är klar över hur hans utställning kan läsas och markerar i en intervju att skräckscenariot skapas av medierna.
Den som fruktar islamistisk terrorism kan lugna sig med att 1) det är framför allt ett medie- och propagandanummer, och 2) det finns mycket värre faror som vi så lätt glömmer bort. Mycket farligare är t ex de julbord som nu dukas upp. Våra liv är under konstant belägring av vällevnaden.
Christian Lemmerz: City of God 2006
Långt farligare för människolivet än islamistisk terrorism
Från debatten i Linköping finns det nu både bilder och referat. Jag vill gärna kommentera något av innehållet:
”presentationerna avslutades med att Erik Berggren på ett uppskattat och kvickt sätt proklamerade att yttrandefriheten inte är hotad bara för att en hembygdstidning i Värmland inte vågar eller vill publicera en teckning.”
Rentav var det kanske så han uttalade sig emedan han var dåligt påläst. Det var inte någon ”hembygdstidning” utan en konstnärssammanslutning som fick jihadfrossa inför tanken att ställa ut teckningarna. Och det vågade, som de flesta nog minns, inte heller Gerlesborgsskolan. Klart att man kan säga att det föreligger ett problem för yttrandefriheten när två institutioner anser att det är alltför riskabelt att visa teckningarna.
Sedan har vi denna underliga formulering:
”Lars Vilks var svårast att sätta fingret på och hans beteende var stundtals bisarrt, dock inte på ett excentriskt eller godtagbart sätt.”
Jag undrar hur jag var när jag var bisarr utan att vara excentrisk men ej heller godtagbar.
Textförfattaren, Addi Svarogic, har också följande synpunkt:
”Men när hans meningsmotståndare fick ordet var han mer intresserad av att fota publiken med sin digitalkamera än att lyssna på dem på ett värdigt och kultiverat sätt. Flera i publiken blev märkbart förbluffade och irriterade över hans beteende, men en sak är säker: han fick till åtminstone några ruskigt bra bilder till sin blogg.”
Så kan det bli när konstnären måste medverka och dokumentera på samma gång. Jag hade naturligtvis inga problem med att avlyssna mina meddebattörer. Jag har hört allt otaliga gånger. Svårigheten med återkommande debatter är bristen på kreativitet och förnyelse.
Slutligen ett ord till den avhållne och trogne kommentTorssander. Man kan säga mycket om Torssander men ingen torde vilja påstå att han är en typisk Sverigedemokrat. Nu har han fått för sig att Vilks är ute efter att tjäna pengar:
”Möjligen kan det tänkas att Vilks spekulerade fel när han skrev texten ’Profeten Muhammed som rondellhund’ ovanför sin namnteckning på verket i fråga. Men undertecknad kan knappast sägas vara ansvarig för hur Vilks konstspekulationer slår ut. Ansvaret har i stället den konstvärld som Vilks tänkte utnyttja.”
Näppeligen är det så att Vilks skall kamma hem storkovan på den här saken. Men en och annan föreläsning kan han rimligtvis räkna med. Och det ansvar som Torssander påkallar för konstvärlden, ja, det tog den. Konstvärlden har varit klart avvisande och därmed bör Torssander vara nöjd och enig med den. Också jag är nöjd eftersom det var vad jag räknade med.
DETTA ÄR INTE FRÅN NÅGON KYRKOGÅRD I LAGOMISTAN.
Här hade kyrkogårdsförvaltningarna varit klart avvisande…
http://tinyurl.com/2ojsrh
. . . . . . . .
http://sarahs-muse.livejournal.com/625856.html
Konstvärlden har varit klart avvisande och därmed bör Torssander vara nöjd och enig med den. Också jag är nöjd eftersom det var vad jag räknade med.
Rondellhunden bar på ett osynligt provrör för samhället. Men analysresultatet blev inte som herrskapsfolket önskat. För det fick konstnären bära hundhuvudet – och blir kanske av med sitt egna. Det är bisarrt.
Måste bara slänga in en kommentar om sign teologis googleundersökningar, helt klart en bra grej! Keep up the good work!
Och en snabkommentar om debatten i Linköping:
”Den överväldigande majoriteten ifrågasatte Vilks motiv och uttryckte misstro gentemot hans mantra att han inte alls var ute efter att skapa sig ett namn och att han endast var ute efter att väcka en debatt.”
Upphovsmannen och hans intentioner (vilka de än är) är alltså viktigare än de konkreta effekterna av verket för många personer? Åtminstone i detta fall.
Undrar om detta gällt även om verket haft som effekt att avslöja korruption inom regeringen?
Helvete vad många konstnärsskap som kommer att misstros om man börjar använda den bedömningsmetoden konsekvent!
gonatt sverige
Angående debatten i Linköping så finner jag det märkligt att bildade människor inte kan skilja på sak och person, eftersom den enda som rimligtvis kan ge ett svar på syftet med teckningen är Vilks själv.
Kanske är det endast en dålig ursäkt för att man inte vågar debattera sakfrågan och därmed slippa att ta ställning till ett infekterat ämne?
Till skillnad från vad som framgår i UNT:s referat och ledarskribentens påståenden om allmän consensus i Uppsaladebatten tog en person i publiken – undertecknad – upp presskampanjen med masspridningen av ”Muhammed som rondellhund” som något separat från verket. Bland annat noterade jag det faktum att UNT:s ledrarredaktion oroar sig för kriget – att ockupationen av Afghanistan möter en tyst opposition från folken i västvärlden (se http://www2.unt.se/avd/1,,MC=25-AV_ID=672352,00.html ) och kopplade detta till publiceringen. Kampanjen med masspridning av bilden kunde ha vänt denna tysta opposition mot kriget till en aktiv entusiasm. I fall den hade lyckats provocera fram något som framstod som terroristangrepp.
Mitt inlägg i debatten går faktiskt att finna på Sveriges Radios P4 Upplands sidor. http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=898581&BroadcastDate=&IsBlock=0 ungefär i mitten av avsnittet.
Til Lars Vilks
”Signaturen ”Bua Jamudih” diskuterar i en kommentar den danske konstnären Christian Lemmerz (en väl ärrad provokatör) och hans utställning på Horsens Kunstmuseum där han visar City of God. Tydligen vill Bua gärna att Lemmerz skall göra kampen mot Islam till sin och irriteras över hans uttalande:
“Jeg vil gerne redefinere kunstrummet som et moralsk og ideologisk frirum. Efter min mening er kunsten kulturens sidste frie offentlige rum, som ikke er kontrolleret af moralske eller magtpolitiske interesser.””
_
Jeg forventer ikke, at Christian Lemmerz nødvendigvis skal ”göra kampen mot Islam til sin”. Men jeg mener, at Christian Lemmerz også bør bekæmpe totalitarisme og undertrykkelse, når disse er iført islams gevandter. Det forsømmer han tydeligvis. Christian Lemmerz er langt mere direkte, når emnet er kristendommen, end når emnet er islam. Dermed er Christian Lemmerz ganske tæt på kunstverdenens sædvanlige hykleri, hvor der generelt (Lars Vilks og Sooreh Hera undtaget) er væsentlige forskelle på tilgangen til og kritikken af kristendom og islam.
Lars: har du läst Sinziana Ravinis artikel på Om Konst? (tillståndet i konsten)
Du och Dorinel omnämns, bl.a. Den kanske bästa/mest intressanta artikeln hittills i den serien, från mitt perspektiv..
BRA FORMULERAT
”När folk är oense om ett konstverk
betyder det att konstverket är nytt,
mångtydigt och fullt av liv”, Oscar Wilde 1887.
Julgranen i Eslöv, gillade jag skarpt – vilk(s)en snickarglädje! Och en sak är säker, jag ska hålla mig borta från julborden – Samtidskonsten en källa till kunskap, hopp och livsglädje för det ärrade människosläktet.
http://www.omkonst.com/07-tillstandet-ravini-sinziana.shtml
Länk till artikeln i ”Om konst” som Rasmus West nämner.
Christer Eriksson,
Du skrev att ”… den enda som rimligtvis kan ge ett svar på syftet med teckningen är Vilks själv”. Har för min del ingen aning om syfte när jag råkar göra någon tekniskt brilliant uppfinning. För det bara kommer. Så räkna inte med att Vilks vet. Påstår han något om syfte så har han kanske bara gett efter för trycket? 🙂
Til Vilks
Jeg skal ikke gøre mig klog på farligheden af de svenske juleborde. Men hvis vi antager, at farligheden af de svenske juleborde svarer nogenlunde til de danske julebordes farlighed, er det muligvis rigtigt ud fra et banalt kvantitativt synspunkt, at de svenske juleborde (i øjeblikket) udgør en større konkret fysisk fare for svenskernes helbred end terrorisme.
Lars Vilks betjener sig dermed af et Liza Marklund-argument (hun fremførte i et interview i den danske avis Information, at flere mennesker på verdensplan dør af at spise påskeæg end som følge af terrorisme). Bortset fra at jeg ikke nødvendigvis tror, at udsagnet er sandt, indeholder det (og Vilks’ næsten tilsvarende udsagn) en logisk brist.
Udsagnene overser nemlig INTENTIONEN.
De svenske juleborde (og påskeæg overalt i verden) har ingen intention om at skade mennesker. Det har terroristerne derimod, og at de ikke skader flere mennesker skyldes ikke, at terroristerne ikke har intentionen, men at deres intention om at forvolde død og ødelæggelse hidtil er blevet stækket.
Det er en ganske væsentlig pointe, som vi bør forholde os til, når vi vurderer juleborde og terroristers farlighed.
Desuden kan terroristerne meget vel skade os mentalt uden at skade os fysisk. Det ser vi i øjeblikket i Sverige, hvor posten ikke tør dele breve ud, og hvor Vilks blev udelukket fra Eslövs Biennalen 2007.
God jul.
”Kunsten skal virke provokerende, som en ukendt, ulmende fare, hvor provokation betyder konfrontation.”
Citat: Christian Lemmerz.
Google resultater
”fuck jesus”: 32.000 hits
”fuck muhammed”: 984 hits
Google resultater
”jesus sucks”: 16.200 hits
”mohammed sucks”: 555 hits
Sinziana Ravini ( http://www.omkonst.com/07-tillstandet-ravini-sinziana.shtml ):
”Är det något som måste förändras i konstvärlden – och det så snart som möjligt – så är det den separatism och trendkänslighet som bara tillåter en konstsyn åt gången.”
he he, when pigs fly…
Anal sex in Sunni Islam is prohibited and is controversial among Islamic scholars and disputes over anal sex also appear in premodern sources because of Ahadith of Sahih Bukhari and Usul al-Kafi. It is practiced by some Muslims to avoid having too many children on the authority of above cites sources. However in modern times, it is overwhelmingly considered taboo.
more islamic anal sex here:
http://en.wikipedia.org/wiki/Islamic_view_of_anal_sex
remember a lot of muslims do the anal thing. they just don’t shout out loud about it.
Google resultater
”anal god”: 539 hits
”anal allah”: 39 hits
238 hits
1.570 hits
Mellis. Du har naturligtvis alldeles rätt. Intentionen med teckningarna kan inte avgöras på annat sätt än att konstvärlden (eller någon annan värld) enas om en tolkning. Konstnären kan ha sin syn på saken men den är på något sätt avgörande. Konstnären kan såväl överta andras tolkningar som att ständigt ändra sin egen.
Bua. Jo, det är riktigt att intentionen inte är densamma för terrorister och julbordet. Julbordet bygger på självdestruktion. Den som närmar sig julbordet vet hur fel det är och då skall man vara klar över att julbordet endast är en maximerad fara. Vällevnaden kastar sig över oss året runt men oftast inte i så uttalade former. De som serverar julborden vet också hur det står till med sakerna men fortsätter att göra det. Inte nog med det. På måndag kommer jag själv, trots min klara vetskap, att kasta mig över ett sådant. Nödtorftigt kan jag motivera detta med att jag bör äta upp mig efter att ha jagats av merendels fiktiva terrorister och mindre fiktiva debattörer och medier sedan den 20 juli.
Till Torssander vill jag nämna detta: Någonstans borde du visa att du besitter en distans till allt som sker. Det måste vara möjligt även för dig att se din egen ideologiska moralmaskin gå runt ständigt åberopande sin egen förträfflighet och dina motståndares underlägsenhet.
Jag har inget emot dina bredsidor. Tvärtom fyller de ut ett avsnitt i projektet som skall fyllas ut. Betraktaren, i det här fallet Torssander, skapar betydelser och intentioner som givetvis är bilden av Torssanders tankevärld.
Hej mellis
Jag kanske uttryckte mig lite olyckligt.
Fast då jag gick in på linken som Lars bifogar till debatten så står det på slutet: ” Den överväldigande majoriteten ifrågasatte Vilks motiv och uttryckte misstro gentemot hans mantra att han inte alls var ute efter att skapa sig ett namn och att han endast var ute efter att väcka en debatt.”
Därför menade jag att ingen annan kan tolka Vilks syften än Vilks själv, i synnerhet om han kanske inte ens har några!
Jag tyckte också att Mellis kommentar är bra. Ofta gör vi saker som vi kanske ”får kläm” på långt senare. Jag skulle tom gå så långt, att säga att de är ofta de bästa sakerna vi gör.
Kanske för att de styrs en hel del undermedvetet, det vill säga – ”de” ligger lite före ens tankemedvetenhet… kanske inte ”tanken” är ”king” då? 😉
Detta är något som kanske Fred skulle ha intresse av att fundera på? I alla fall borde han fundera på varför han alltid tar saker som är skrivna med en eller annan form av humor, på blodigt allvar.
Jag antar att det är medvetet – litta’ barnsligt eller?
När det gäller farligheter i tillvaron – så läste jag något tankeväckande idag…
http://sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article285026.ece
Oavsett vad man tror om klimathotet i form av växthusgaser, så finns det andra mer påtagliga ”miljöfrågor” som inte har med växthusgaser att göra – utan är verkliga rent fysiska. T ex att torsken är utrotad i världens före detta torskrikaste vatten.
Yes, äntligen har sydsvenskan lyckats få till det – att krönikörerna ligger på nätet. Hurra! T ex:
http://sydsvenskan.se/opinion/brannpunkt/article284293.ece
Till Fred, som yvs över medias inriktning. Du har en polare här:
http://sydsvenskan.se/opinion/brannpunkt/article284763.ece
Sen att båtar är extra skitiga bryr sig ju ingen om, eller hur…
http://sydsvenskan.se/oresund/article284938.ece
Speciellt inte OPEC som oroar sig över västs oro över klimathotet :-o.
Jag, jag…
Skrev vad-heter-han-nu-igen… sydamerikansk författare som knappt skrev något, bara några noveller… men massor av artiklar.
Garcia!
Lars
”Julbordet bygger på självdestruktion.”
_
Ikke at tage terrorister alvorligt og bekæmpe dem (og årsagerne til terrorisme) er også en form for självdestruktion.
””Julbordet Långt farligare för människolivet än islamistisk terrorism””
Men glöm då inte det absolut farligaste är SÄNGEN !
Det dör fler människor varje dag hemma i sina sängar (även ofta på natten)
än det någonsin gör i trafiken eller i krigen.
Där hjälper varesig hjälm, säkerhetsbälte eller skyddsnät.
RÄDDA MÄNNISKAN FÖRBJUD SÄNGAR, SOV PÅ GOLVET.
Fast det är väl skönare att dö i sängen än på golvet?!?!?
Eller? 🙂
Aj, aj. Skojar bara.
Asså – ”schack” är väl dötrist? Eller vad säger panelen?
Lars rubrik om att betraktaren skapar verket – är väl en fundamental utomordentlig reflektion om allas tillvaro/närmande av ”livet”? Eller är jag helt ude’?
Här finns ett verk av Lemmerz som är lite besläktat med rondellhundsprofeten (men här i finkostym). http://www.artnet.de/artwork/425128325/424802041/christian-lemmerz-the-prophet-bin-laden.html
OM det nu är så som jag tror Torssander menar, att kolonialismen pågår för fullt och med oförminskad styrka – utnyttjande av billig arbetskraft, billiga råvaror och naturresurser – och i värsta fall krig mot en olydig koloni,
DÅ är det kanske lite magstarkt att begära att Torssander skall ”visa att (han) besitter en distans till allt som sker” och att han ska ”fundera på varför han alltid tar saker som är skrivna med en eller annan form av humor, på blodigt allvar.” Varför ska han inte det? Det ÄR allvar.
Och om man ser på vilka länder som är rika och konsumerar hejdlöst och förstör atmosfären och vilka länder som faktisk fortfarande är fattiga och drabbade av ständig kriser, då kan man ju försöka dra sina egna slutsatser.
Visst, konsten behöver kanske inte förhålla sig till sådana missförhållanden. Men ett nytt perspektiv på muslimers reaktion på rondellhunden ger det onekligen. Jag vet, många här ogillar västlig självkritik, men vi är en del i spelet, oavsett om vi är konstnärer eller rörmokare.
Fredrikzon. Det lilla problemet med det stora allvaret är inte olikt den romantiska ironin. Utövaren fyller sig med världsförbättrande ambitioner och uppfattar sig som den som genomskådat alls. Så kommer eftertanken: Vad är det jag håller på med? Med en smula distans blir bilden något mera komplicerad.
Det finns också en fara med distans. Om det ska vara en förutsättning för att bli tagen på allvar att man egentligen inte menar allvar.
Fredrikzon,
Här kan du lära lite om kolonialism. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kolonialism
Om man ser på Sverige kontra Irak eller Sverige kontra Afghanistan kan man fråga sig vem som blir koloniserad. Nå?
(rättelse) Kolonialiserad heter det nog . Koloniserad är medicinskt.
Fredrikzon
Din syn påminner om filosofen Martin Heidegger’s syn på att människan redan befinner sig i världen där livsvillkoren redan är uppställda och det mesta är fördefinierat av vårat samhälle.
Människan måste framför allt utgå från sin egen kropp och sina sinnesupplevelser och det rena, ideella, medvetandet finns inte.
Vi är begränsade av våra behov och livsbetingelser, och tolkar världen utifrån våra kulturella tillhörigheter.
Den verkliga människan begränsas av sin livssituation där valmöjligheterna är små.
Eftersom verkligheten är mångtydig, beroende på att vi har olika tolkningar av verkligheten, så uppstår ändå en frihet för människan att välja hur vi vill tolka omvärlden och alla dem intryck som den skapar i vårt medvetande.
Människans reaktion på omvärldens olika intryck beror på våra förutsättningar att förstå dem.
Dessa förutsättningar regleras av dem normer och moraluppfattningar som utgår från den kulturyttring som är rådande i samhället.
Personligen gillar jag inte Heidegger eftersom han var nazistsympatisör och inte tillämpade analystik filosofi.
”Herregud, hade vi inte varit i Afghanistan hade ingen brytt sig ett ögonblick över den där karikatyren.” Sagt av Torssander i Radio Uppsala. Förutom en hel del annat på samma verklighetsfrämmande nivå. Publiken blev tyst. Torssander kan även här lämpligast bemötas med tystnad.
Mitt erbjudande till honom om att gemensamt lämna forumet står kvar. Fredrikzon får gärna hänga med oss ut. 🙂
mellis
”Mitt erbjudande till honom om att gemensamt lämna forumet står kvar. Fredrikzon får gärna hänga med oss ut.”
Gör inte det, dina kontroverser med Fredrikzon roar mig alldeles för mycket:)
Lars
”Mycket farligare är t ex de julbord som nu dukas upp.”
Matjessill, löksill, senapssill, currysill och julskinka med senapsgriljering kommer jag aldrig ALDRIG att ge upp!
Til Yngve Rådberg
”Här finns ett verk av Lemmerz som är lite besläktat med rondellhundsprofeten (men här i finkostym). http://www.artnet.de/artwork/425128325/424802041/christian-lemmerz-the-prophet-bin-laden.html”
_
Christian Lemmerz’ bin Laden-skulptur er ikke en kritik af islam. Værket er endnu en hårdhændet kritik af kristendommen. I Lemmerz’ værk træder Osama bin Laden (en kynisk massemorder) i Jesu – guds søn og verdens frelsers – sted. Dermed gør Christian Lemmerz de to personer – massemorderen og frelseren – lig hinanden.
Problemet med Christian Lemmerz er, at han er meget hårdhændet i sin kritik af kristendommen. Hvorfor mon? Men han er tilsvarende apologetisk, når han kritiserer (?) islam.
Styrken ved Lars Vilks’ projekt er unægteligt, at Lars Vilks behandler islam og religioners dogmer på nøjagtig samme måde, som man i kunstverdenen behandler kristendommen. Det er et vedkommende greb, Lars Vilks benytter, og det kræver personligt mod at bruge det og at udfolde kritikken.
Derfor er Lars Vilks en stor kunstner. Han har gjort op med hykleriet og lader tingene træder tydeligt frem. På den led minder Lars Vilks – uden formel sammenhæng i øvrigt – om Andy Warhol.
Da Andy Warhol begyndte at male, brugte han reklamer og tegneseriestriber som forlæg. Dengang var den abstrakte ekspressionisme den foretrukne udtryksform i kunstverdenen, og selvom Andy Warhol altså brugte et stringent forlæg, bidrog han selv til ekspressionismen ved at dryppe lidt på lærredet, så hans malerier alligevel gav mindelser om den hævdvundne abstrakte ekspressionisme.
Men da Andy Warhol præsenterede malerierne for en mulig gallerist, spurgte galleristen Warhol: Hvorfor drypper du? Warhol svarede, at han syntes, at det hørte sig til i et (kunstnerisk) maleri. Men galleristen afsluttede samtalen med at spørge: hvorfor overhovedet dryppe? Og siden hen havde Andy Warhol modet til at skære drypperiet (den for Warhol i bund og grund hykleriske ekspressionisme) bort og lade sine værker fremstå uden det ekspessive element.
Det er en styrke, kun store kunstnere besidder: At de tør skære det overflødige bort og gå direkte til sagens kerne.
Det mod har Vilks.
stefan peterson
RÄDDA MÄNNISKAN FÖRBJUD SÄNGAR, SOV PÅ GOLVET.
Jeg sover på gulvet. Jeg er stadig bange.
Sådana ideal som konstnärens ”distans” – underförstått överlägsenhet över resten – intresserar mig icke. Konstnären är en del av samhället och har liksom alla andra människor ett personligt ansvar för sin inverkan på dagsläget och framtiden. Det som möjligen kunde vara intresant är
Brechts begrepp distansering, dvs. ungefär att hålla teaterpubliken medveten om att den är en teaterpublik hela föreställningen igenom. Att – till skillnad från det melodramatiska idealet – det inte är en framgång om en åskådare reagerar som om spelet på scenen vore identiskt med händelser i vardagen. Utifrån begreppet distanering har Lars Vilks självklart misslyckats totalt. Hans teater har kommit att uppfattas som verklighet. Å andra sidan uppfattar han säkert inte detta som ett misslyckande utan tvärt om som en kvalité hos det konstnärliga projektet. Dvs. enligt melodramatiska ideal. Ideal som numera mest återfinns inom den mera affärsmässiga populärkulturen. Ett typiskt uttryck är av typen att någon (skådespelarnamn) ÄR (rollfigurens namn).
Förmodligen kommer vi att få se detta i metaform när Lars Vilks ÄR Lars Vilks i musikalen.
Hmm…farliga julbord.
Kanske Vilks egentligen är en muslimsk kollaboratör som i smyg försöker att införa fastemånaden Ramadan i vårat sekulära land?
Thorssander
”Förmodligen kommer vi att få se detta i metaform när Lars Vilks ÄR Lars Vilks i musikalen.”
Jag hörde att du också hade fått en av huvudrollerna!
Til Christer Eriksson
”Kanske Vilks egentligen är en muslimsk kollaboratör som i smyg försöker att införa fastemånaden Ramadan i vårat sekulära land?”
På dette punkt er Vilks sjovt nok enig med mange islamister. De hader nemlig julen.
Ikke kun fordi den kristne jul er proppet med fråds, øl, spiritus, svinekød og utroskab. Islamisterne hader især julen, fordi den kristne jul er fejringen af verdens frelser.
”Konstnären är en del av samhället och har liksom alla andra människor ett personligt ansvar för sin inverkan på dagsläget och framtiden” skriver Torssander. Varför detta intresse för konstnären? Ett lämpligt objekt att sluka energi från eller vad? Lilla amatullah har ju haft större inverkan på dagsläget och framtiden än konstnär Vilks. Ledande muslimer i Sverige har gissningsvis i sina slutna rum fått anledning bli mer skeptiska till amatullah än till konstnär Vilks. Man har uppfattat att toleransen har gränser. Det är väl ett framsteg?
Torssander
Du är väldigt orättvis. Förstår du inte att Vilks hela tiden har ditt bästa för ögonen.
När han talar om farliga julbord så måste du ändå begripa att han vill att du ska vara i bra form för den huvudroll som han har tilldelat dig i musicalen.
Han kommer att göra dig till stjärna över en natt och du visar ingen som helst tacksamhet.
Tänk bara när du kan ta VIP-kön och slinka in på vilket evenemang som helst utan att bli bortsorterad av polisen!
För att inte tala om detta!
Lars skrev:
— De som serverar julborden vet också hur det står till med sakerna men fortsätter att göra det. Inte nog med det. På måndag kommer jag själv, trots min klara vetskap, att kasta mig över ett sådant. Nödtorftigt kan jag motivera detta med att jag bör äta upp mig efter att ha jagats av merendels fiktiva terrorister och mindre fiktiva debattörer och medier sedan den 20 juli.—
Fred – att du inte noterade hur Lars utan att skämmas, skriver om hur han sviker sina egna ideal….
Hej Kokken
Är Julen verkligen av kristet ursprung?
Se här:
http://www.bandoli.no/flashfiles/xmasquiz.swf
Glada nyheter till svenska feminister!
Kvinna dödade minst 15 (inklusive sig själv) och skadade över 25 människor i Irak!
Grabbarna, som utför den sortens självmordsmassmord, vill komma till ”paradiset” och sätta på de 72 jungfrurna där!
Men vart vill kärringen komma?!
Ps Jag antar att den Allvetande feministen ”Krig Torssander”, som alltid, har ett ”mycket logiskt” och ”mycket välgrundat” svar på min naiva fråga!