Del 376: Den Teheranska Teatern
Som kanske någon lagt märke till har sidan utsatts för en Internetattack och under några timmar varit satt ur spel.
Känd för att uttala sig tvärsäkert i alla ämnen var det inte förvånande att Irans president Mahmoud Ahmadinejad också tar på sig rollen som konstrecensent. Han uppehöll sig framför allt vid tolkningen. Summa summarum fastslog han utan någon längre argumentation att det var sionisterna som låg bakom. Tydligtvis skulle dessa ha tagit kontroll över Nerikes Allehanda.
Bakom ett sådant uttalande kan man känna igen en inte oäven politiker som inte vill ha någon ”dansk tragedi”. ”Sionister” betyder enbart att den givne fienden blir utpekad. Ur Iransk synpunkt är det väl aldrig fel och resten av världen kan sucka som den önskar. Betydligt olyckligare blir Örebrodemonstranternas situation. Plötsligt blir de regimens förlängda arm i kampen mot sionister i Sverige. Under sådana omständigheter bör de avbryta sina vidare aktiviteter eller deklarera sitt avståndstagande från Förintelseförnekaren Ahmadinejad.
Jan Hjärpe manar till besinning i Aftonbladet. Professorn och islamologen har bland annat skrivit den högst läsvärda Sharia Gudomlig lag i en värld av förändring. Han menar att flertalet muslimer inte bryr sig om den beramade rondellhunden. Det verkar betryggande, har han rätt är det något som kan och bör uppmärksammas. Muslimer är inte några inflexibla varelser. Även om de inte direkt är förtjusta över sarkasmen över deras profet kan de enligt Hjärpe stå ut med den på samma sätt som andra religionsutövare får göra.
Som konstprojekt är det många som missförstår saken. Särskilt vanligt är att man ser teckningarna som konsten. Nu handlar det rätt lite om teckningarna och desto mer om mobil skulptur. President Mahmoud Ahmadinejad är onekligen en praktfull pjäs som både rör sig och talar. En skulpturdel som utför sitt förutsägbara rollparti som representant för den totala sanningen. Det är inte alltid lätt att få med sådana skådespelare.
Rondellhunden profeten Muhammed har tagit intryck av demonstrationsintresset och driver sin egen kampanj: Den goda viljan.
Här är den misslyckade fotbollen som släpptes ner till Afghanska barn. Man kan inte sparka på en fotboll som innehåller profetens emblem (självklart är den israeliska flaggan tillagd i efterhand, den sionistiska fienden kan inte vara med på läderkulan).
