Ja, så har man varit på vernissage! Yngve Rådberg visar sina små målningar i utställningen Case Closed, resultatet av två års arbete. Små och vita ramar och alla med hörn i rummet. Vad menar Yngve? Det är den naturliga tanken och man kan vara säker på att inte ens Yngve själv kan besvara frågan. Allt detta i Dunkers kulturhus. Så småningom kommer det också en bok om hans konst.
Utställaren själv, Yngve Rådberg i gymnastikskor (rätt eller fel estetik?)
Här hälsar 1:e konstintendenten Magnus Jensner utställaren och publiken välkommen (även 2:e intendenten Bengt Adlers var närvarande).
Yngve Rådberg i alla ära, men det spekuleras i om indisk konst skall bli den kommande storsäljaren. En intressant diskussion mellan Erlend Hammer (konsthistoriker, inriktning musik) och konstkritikern Power Ekroth finns på Kunstkritikk. Där finns mycket att fundera på och utveckla vidare men idag hinner jag inte. Samtalet kommer också in på vad konsten kan tjäna till och i vilken mån den kan påverka världen. Här låter Power undslippa sig:
”Jag ser på konst som en yta för reflektion, projektion och intellektuell verksamhet som fungerar i en dialog och påverkar människor. Jo, jag tror faktiskt att en essä publicerad i El Pais/FAZ eller en film eller ett konstverk kan påverka en hel värld på ett sätt som ingen doktorsavhandling i filosofi/ekonomi/socialantropologi någonsin kan komma att göra.”
Tja, det är nog mest önsketänkande som hon ägnar sig åt i detta något oprecisa uttalande.
I morgon är det min tur att hålla vernissage på det danska Lolland. Ljuda skall mina mjölkkannor.
