Vad är konst bra för? Den utbredda uppfattningen, åtminstone i konstvärlden är att den är väldigt bra för mänskligheten, däremot är det inte alltid man får någon klar motivering. För en tid sedan fann jag en artikel i en katalog (för en pågående skulpturutställning i Castello di Agliè, Torino) av Giovanni Cordero. Artikeln granskar omsorgsfullt och positivt konsten alla möjligheter:
”Art should be seen as a great step forward in the march of civilisation.”
Men den är också frigörande:
”Liberating – because it strengthens the ability to imagine and the extraction of the individual’s inner experiences with their accumulation of emotions, physical sensations, passions and feelings, because it delves into the depths of the subconscious and reveals its creator’s personality, sometimes helping him or her to overcome or exercise barriers that stand in the way of self-awareness and achievement.”
Och vidare
“It respects individual’s freedom and protects them at the moment of revelation, creates a sense of trust in the future and stimulates the development, sense of responsibility and independence of appraisal.”
Det intressanta med den här texten är att den säger det underförstådda. När det blir utskrivet ser man problemen.
Dock kan man inte komma ifrån att konsten har fått en betydande roll som internationell symbol för frihet och öppenhet. I länder där det kan vara lite si och så med den varan kan konsten (och då internationell samtidskonst) bli det man kan visa upp. Makthavarna har fattat att det går utmärkt att släppa till lite extra när det är internationellt gångbar konst. Eventuella effekter sprider sig nämligen inte.
Kina kan, t ex, köra fram samtidskonst. Mestadels är det sådant som går väl samman med den ännu starka konstmarknaden. Dan Jönsson skriver från Beijing i DN.
För övrigt får jag igen säga att videoarbetet med musikalen tar åtskilligt av min tid. Jag har i varje fall lyckats göra klart den trilogi om profeten M. som kommer att ingå. Här är förresten en rolig bild på profeten som cigarrettmärke.
