På nuvarande tidpunkt verkar det som om musikalen Dogs får rycka norröver. Men det går ju bra det också. Mera information följer när säkrare uppgifter finns att tillgå
För övrigt har det idag kommit ett beslut från Kunsthalle Luzern att de tänker visa de beramade teckningarna. Den 6 september torde vi alltså till slut få en världspremiär. Trots allt blev det den internationella konstvärlden som tog sig an saken. Det blir också några smakprov ur musikalen i utställningens videoavdelning.
Nåja, förlusten av Dalby får läggas till historien. Det finns redan ett par nya möjligheter och förr eller senare skall det nog uppstå en situation där det inte ligger någon rondellhund begravd.
Under tiden får jag möjlighet att slipa till videoarbetet. Jag ser att det nog behövs. Det som fortfarande är önskvärt är några kompletteringar med live deltagare. För några veckor sedan dök det upp ett intresserat storband men även där blev det till slut avhopp.
Men jag skall inte bara rada upp avhopp. Det finns också några tillhopp. Och man kan vara helt säker på att musikalen kommer att uppföras.
Jaha, så var det dags igen. Det står nu klart att det inte blir något uppförande av musikalen Dogs i Dalby den 13 september.
Initiativet till arrangemanget togs av konstsmeden Tom Sjunnesson som driver Konstfabriken i Siporexfabriken i industriområdet strax utanför Dalby. Efter den inspektion som företogs i början av sommaren föreföll allt vara klart. Under sommaren stod det emellertid klart för mig att det inte var alldeles okomplicerat. Ett kontrakt skulle upprättas med fastighetsägaren Thomas Lundström. Han var då på semester. Först den 8 augusti lyckades jag komma i kontakt med honom. Han nämnde då att han hade vissa reservationer som skulle hänga samman med att man inte önskade tillfälliga uthyrningar på området i Dalby. Dock lovade han att lämna besked 11-12 augusti. Han hörde inte av sig och visade sig omöjlig att nå per telefon. Genom en av hans medarbetare framkom att man skulle ha ett möte i Dalby den 18 augusti varefter besked skulle kunna lämnas. Några dagar senare fick jag veta genom min medarbetare Fredrik Axwik att Lundström sagt nej.
Eftersom konstsmeden Tom Sjunnesson driver Konstfabriken med två utställningar om året (alltså i hög grad ett tillfälligt arrangemang) är det föga troligt att saken rörde sig om en plötslig nyordning av hur området skall administreras.
Uppenbarligen är det så att ämnets känslighet ännu en gång fört med sig en censurering.
