Del 682: Om inte annnat i Örebro

Postat den 2009 1 februari av Lars Vilks

Nu när den svenska konstdebatten börjar klinga av skall jag passa på att säga något om Örebro. Men först avklingandet. Den stora frustrationen inför konstångesten har skapat överreaktioner som t ex ”Det innebär att Odell får sina yttersta önskningar uppfyllda genom att få avtjäna ett rejält fängelsestraff för tilltaget så att hon kan få uppleva praktiska erfarenheter. Jag förutsätter då att fångvården vårdar.” Katrineholmskuriren

Långvariga fängelsestraff, jaha. Konstnären har fått mycket stryk för att åsamkat vården en kostnad av 11.500 kr. På Newsmill rullar debatten alltjämt.

För den som befinner sig i Örebrotrakten vill jag rekommendera mitt föredrag på Länsmuseet onsdagen den 4 februari kl 19.00. Det pågår en utställning med asiatiska konstnärers jesusbilder. I anslutning till detta skall jag tala på temat ”Min jesusbild”.

Det blir filmpremiär och alla som har fyllt 15 år är välkomna. Som ett vemodigt eko av min heroiska hottid åker jag till Örebro med vidimerad hotbild. Man blir van vid sådant och även om det finns heta kulor i Örebro är det inte troligt att någon är tillräckligt extrem.

Mellanöstern förresten. Konsten tvekar i stort men Saatchi har fattat att här är det hett. Unveiled. New Art from the Middle East har just öppnat. Se mera här

Beklagar att jag är något kortfattad. Jag befinner mig i intensiva produktionstider.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m | 9 kommentarer

Del 681: Debatt och rondellhund

Postat den 2009 30 januari av Lars Vilks

Igår var det alltså debatt i Debatt på tv. I sådana program är det av största vikt att inte komma fram till något. Om problemen skulle benas upp på ett begripligt och sansat sätt skulle intresset snabbt försvinna. Ju mer provokationer desto bättre. Sådan är debattismen.

Men jag skall inte klaga, alltid roligt att vara med. Björn Wetterling, den välkände galleristen, fick inleda huggsexan med ett alldeles eget utspel där han utnämnde landshövdingen Sven Lindgren i Kalmar till årets konstfjant för att han avvisade min tilltänkta utställning där. Sedan gick det som det gick med konstdebatten. De flesta är emot men konstvärlden är försiktigt optimistiskt. Debatten fortsätter på Newsmill. Men se också den här moralkakan från UNT i Uppsala.

Eljest har jag en intressant nyhet. Rondellhunden har i en något förändrad form blivit utställd på Vestlandske industrimuseum i Bergen. Konstnären och konsthögskoleläraren Charles Michalsen som arbetar med porslin har gjort en kruka med rondellhundsrelief. Det är installation med två krukor som också har två texter som relief. En som menar att rondellhunden var 2007 års intressantaste konstverk och en som menar precis motsatsen. Dock är det inte möjligt att se rondellhunden ity den är dold av en sten mellan krukorna. Orsaken torde vara säkerhetsfrågor som museichefen oroade sig för.

Men i alla fall. Artikel här.

michalsen-krukker-med-stein-tidskapselen.jpg
Charles Michalsen: Tidskapsel

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Projekt | 9 kommentarer

Del 680: Projektet var att öppna och belysa

Postat den 2009 28 januari av Lars Vilks

Fram och tillbaka har det varit med Anna Odells projekt. Konstvärlden har uttalat sig, positivt eller försiktigt. Dror Feiler, Magnus af Petersén, Pål Hollender, Joanna Rytel, Magdalena Dziurlikowska.

Vad som har legat ivägen är att Odell inte vill avslöja sitt projekt. Men det har hon redan gjort som ni kan läsa här:

”Min avsikt med projektet är att öppna slutna rum och belysa hur olika och slumpmässigt bemötandet inom psykvården kan vara. Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn, som polisen uttryckte det, genom att rekonstruera en psykos. Jag använder och ifrågasätter de reaktioner den planerade psykosrekonstruktionen väcker hos olika myndigheters yrkesutövare genom att sätta deras olika påståenden mot varandra. Jag driver olika frågeställningar framåt genom att att låta dem jag intervjuar ta ställning till varandras påståenden. Min metod är också att, beroende av vad dom jag intervjuar säger, låta det påverka vilka andra jag kommer välja att intervjua. I projektet vill jag belysa hur offerrollen påverkas av dom olika sammanhang som jag frammanar. Ju mer jag undersöker och tränger in i vad offerrollen innebär desto tydligare blir det hur komplex frågan är. Min slutsats blir att varje svar väcker nya frågor.
Konstfack, Anna Odell, 2008”

Jo, det håller, det är formulerat som man brukar göra med konstprojekt särskilt när de görs i skolmiljö. Det blir lite för mycket av allt man vill men så brukar det vara med den saken. Problemet är att det här projektet kom utanför murarna. Konstprojekt är fredliga företag som diskuteras internt och som närmast garanterat inte har någon påverkan på samhället. Men i det här fallet kom de ut och mötte den brutala verkligheten som inte bryr sig om finlemmade diskursvändningar.

Hur hon än gör måste hon förstå att projektet blivit något helt annat än det hon avsett. Här har vi ett medieprocessverk, det avsedda innehållets funktion blir enbart att visa att det är allvarligt menat och genomtänkt. Konstens möte med verkligheten innebär alltid en svår stund.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Samtidskonst | 14 kommentarer