3094: Aktuellt igen: Yttrandefriheten

Postat den 2020 5 september av Lars Vilks

Helt klart att intresset för yttrandefriheten har fått en högkonjunktur. Sverige har drabbats av skräcken inför möjliga brinnande koraner. Och Charlie Hebdo trycker upp sina karikatyrer inför den kommande rättegången mot medskyldiga till dådet 2015 (SvT).

Den svenska modellen, och där är man inte ensam, gåt ut på självcensur och det är inte troligt att några anständiga medier solidariserar sig med Charlie Hebdo och trycker teckningarna. I Pakistan protesterar man (Ekstrabladet). Frågan är om det i övrigt kommer att bli några större protester.

Mats Skogkär påminner om ett uttalande jag gjorde för en del år sedan: ”Vilks hade en teori – kanske har han den fortfarande – att om man drev tillräckligt mycket med islam skulle dess utövare så småningom bli lika tjockhudade och luttrade som den genomsnittlige svenske kyrkobesökaren.”

Upprepning mot övertygelse. Just upprepning äger i detta fall svårigheten att komma till stånd. Det blev liksom inte särskilt många upprepningar. Därför har teorin aldrig på allvar kunnat testas. Ser man längs en tidslinje var det relativt öppet 2007 (när mitt äventyr började) medan den slutna självcensuren blev dominerande efter händelserna 2015. Nu får vi se om vi är på väg upp igen.

Publicerat i yttrandefrihet | 5 kommentarer

3093: Mera brännbart

Postat den 2020 4 september av Lars Vilks

Anders Lindberg (Aftonbladet) skriver att Koranbränningen handlar om rasism. Det är inte omöjligt men svårt att bevisa. Lindberg dekorerar sin text med den girlang som skvalpat runt i spalterna den senaste veckan. Heinrich Heine: ”Där man bränner böcker brinner snart människor”. Dock inte vanligt och med en liten uppdatering skulle man kunna skriva: ”Där man bränner böcker brinner snart bildäck.” Böcker kan emellertid också eldas av uppfostrande skäl. Kulturhistorisk må vi erinra oss de sibyllinska böckerna vilka till antalet voro nio, Sibyllan från Cumae (jag har målat henne) erbjöd den romerske konungen att köpa dem. Han avslog varefter Sibyllan eldade upp sex av dem och erbjöd de återstående tre till samma pris. Då slog konungen till. Att bränna böcker kan sålunda också vara en affärsidé.

En debattördrabbning är på gång. Bilan Osman versus Jan Guillou. Osman har härjat i spalterna ett tag med konjunkturerna i ryggen (just nu är det förstås vithetsnormen). Nu anser hon sig mogen för en match med en av tungviktarna (Expressen). Kommer Guillou att alls stiga upp ur ringhörnet? Och i så fall, kan han göra processen kort?

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 4 kommentarer

3092: Många känner sig kallade…

Postat den 2020 2 september av Lars Vilks

Konsten och yttrandefriheten är inget lätt ämne att hantera. Och särskilt om man är ute efter att knipa en enkel ideologisk poäng. Ibrahim Alkhaffaji är förmodligen inte särskilt intresserad av konstteori och tycks inte heller inse problemen kring yttrandefriheten. Han skriver (Expressen):

”Men projektet är inte ens originellt, Dan Park är knappast den första som kommit på idén. Koranbränningen i Malmö var snarare en misslyckad kopia, ett eko från den historiens avgrund där människor en gång arrangerade bokbål. 

Vilks hävdar också att ”konstprojektet” ytterst är ett försvar för yttrandefriheten. Yttrandefrihet är en relation mellan staten och individen. Och såvitt jag vet, har svenska staten aldrig förbjudit någon att bränna Koranen.”

Jag känner inte till någon som har gjort ett projekt kring en aviserad Koranbränning som konst. Att elda upp en Koran kan vara en politisk handling men i det här fallet rör vi oss in i konstens territorier. Om det sedan blev ett bra eller dåligt konstverk är betraktarens avgörande,

När han avfärdar uppeldningen med att det inte är något problem eftersom det inte är förbjudet är han otroligt naiv. Han borde känna till ”våldsmannens monopol”, alltså att en yttring inte kan genomföras p g a hot, risk eller våld. Staten avvisade uppeldningen och det gäller för hela Skåne. Nu blev det eldning ändå och vi vet fortfarande inte om detta är ett lagbrott. Så i högsta grad är det frågan om var gränserna för yttrandefriheten går.

Publicerat i konstteori, yttrandefrihet | 13 kommentarer