I denna tid då vi ser konstvärlden med optimistisk övertygelse utveckla det inkluderande temat som var så populärt på biennalerna för några år sedan: Hur vi skall leva tillsammans. Globaliseringen innefattar också en rättvis fördelning av konsthistorien. Ingen hemlighet att den skrivs om för att ge plats åt alla. Omskrivningen blir dock inte kvalitativ utan kvantitativ. Mindre kända namn med marginella positioner kan kvoteras in för att den västerländska generositeten skall kunna visas upp. Ett och annat kan man dock rucka på men det rör sig då om sådant som redan är känt men som kan och förtjänar att förstärkas. Exempelvis den brasilianska konceptualismen från 1960-talet. Skall man ge sig ut på andra vandringar får det nog bli att jaga skuggor som Roger M Buergel ägnade sig åt i Documenta 2007 när han försökte följa immigrerande former genom tid och rum.
För allt styrs med en osynlig järnhand från Jena. Det tyska filosofigänget i Jena är välkänt men konstteoretikerna vill se dem som upptäckare och beskrivare och inte som uppfinnare. I varje konstteoretisk framställning kan man räkna med att det estetiska tröskverket börjar med Platon och tuggar sig genom samma historia som vi har hört till leda. Ytterst sällan bjuds det på några nyheter. Men i alla fall dyker Jena upp i en rätt intressant artikel skriven av Dieter Roelstraete, curator vid Antwerpens museum för modern konst. Roelstraete kan inte han heller motstå frestelsen att börja med Platons Athen innan han ger sig till Jena för att sedan söka sig vidare till den amerikanska västkusten. Hans utvalda tre orter för avgörande händelser i konsten.
Han nämner inte Friedrich Schlegel som, tillsammans med sin bror August, sannolikt är de verkliga nyckelpersonerna i skapandet av konsten. Hegel avfärdade föraktfullt Schlegel med att i mörkret är alla kattor grå, men det väsentliga är inte filosofisk stringens utan poetisk stimulans. Tillsammans (Schelling, Fichte, Novalis tillhör också Jenakretsen) kunde de kring år 1800 skapa ”Jenakonsten” som idag utgör den globaliserade världskonsten. Jenakretsen hyste inget större intresse för bildkonst men under de följande decennierna av 1800-talet spred sig idéerna i alla riktningar. Och sprider sig än.
I vart fall kan det vara värt för den konstintresserade att ta en titt på Dieter Roelstrates artikel.
Jena, konstens Betlehem
Lite postproduktiv underhållning som berör curatorns görande och låtande kan jag också bjuda på: Finalen på Ladonia Biennial.
