Del 960: Stor-men och lillmen

Efter några ambulerande dagar är det dags att ta itu med vilande ärenden. Nu blir det fart på bloggen igen. Det var inte lätt att förutsäga denna händelseutveckling. Kränkdebatten har kommit igång igen och frågan är om det blir en favorit i repris eller möjligen positionerna har förflyttats något. I varje fall känner jag väl igen fenomenet med ”Stor-men” och ”lillmen” i debatten kring yttrandefriheten.

”Stor-men” är den kategori som inleder sina anförande med att lovprisa yttrandefriheten. Redan efter en mening anar man att det tankegången är på väg i en annan riktning. Mycket snart anländer ett stort ”Men” och så uppräknas alla reservationer och specifika hänsynstagande vilket innebär att det just inte finns något att yttra sig fritt om. ”Lillmen” är den sympatiska versionen där yttrandefriheten intar den centrala platsen och ”men” endast omfattar rena dumheter.

Det finns en hel del intressanta saker att kommentera och jag återkommer snart.

handmind.JPG
Högt upp på redaktionsagendan

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 3 kommentarer

Del 959: I afton dans intill döden

telefon.JPG

I morgon den 10 mars medverkar jag i tv4 i programmet ”Efter 10”. Jag kommer att diskutera Maja Lundgrens senaste bok ”Mäktig tussilago” i den del av programmet som heter Malous bokklubb. Maja Lundgren skapade en omfattande litteraturdebatt 2007 med boken ”Myggor och tigrar” där hon med en blandning av fakta och verklighet skrev (mindre fördelaktigt) om personer i sin litterära omgivning. Jag minns det här väl eftersom den debatten sammanföll med rondellhundsdebatten och i flera program där jag medverkade avverkade man båda diskussionerna i samma program. Boken kommer ut den 16 mars.

Det ovan skrev jag under den tidiga eftermiddagen. Senare, när jag återkom efter att ha inköpt en förpackning gräddbullar samt en kött bit på 21 kr på extrapris samt löst ut ett rekommenderat brev från en brasilianare som vill bli adlig i Ladonia. Köttbiten fick vänta 45 minuter på att göra förflyttningen från handelspåsen till frysboxen.

Som alla andra fick jag veta om tillslaget mot de konspirerande sju genom medierna. Helt uppenbart var nyheten eftersom jag under timme efter timme befann mig i ett medietryck som var minst lika stort som 2007 års höjdpunkter. Jag har alltså fiender i södra Irland. Jag fick tillfälle att framföra mitt tack till den irländska polisen genom de uppringande irländska tidningarna.

Men som sagt vet jag ännu inte särskilt mycket. Säpo har försökt att ringa mig men telefonerna har varit ogenomträngliga. På kvällen blev jag uppsökt av en utsänd patrull. Givetvis är allt höjt i ett stort dunkel och lär så förbi.

Vare det hur som helst med den saken det som återstår som ett mindre framgångsrikt faktum är att mitt symbolvärde som storkränkare har ökat markant. Ränder som aldrig går ur får jag nu säga. —Det tar tid att få det här skrivet, jag har just medverkat i danska nyheter tillsammans med Westergaard. Och sedan BBC och därefter osv. Jag vet fortfarande hur allvarligt jag skall se på saken, om den är nyhetsöverdriven. Emellertid ser jag med intresse fram emot hur saken skall behandlas av debattörerna. Här följer resten av det jag skrev tidigare (och så kan det nämnas att Lundgren nämner rondellhunden i sin bok…

Boken handlar om en mjuk man med två barn och sambo, Oscar Riktelius, som lever politiskt riktigt och som därför blir en hopplös figur. Sambon får ett stycke regnskog i födelsedagspresent och julklappen blir en get i ett u-land. Hon vill förstås ha en ”riktig” man och överger Oscar som blir ensam om att ta hand om en fest för sina vänner. Under denna fest som demonstrerar hur man för diskussioner i den borgerliga kulturkretsen blir Oscar galen, en galenskap som avsätter spår genom hela boken då författaren kan skapa dunkel poesi av de inre röster som huvudpersonen drabbas av. Maja Lundgren har personlig erfarenhet av sådana röster. Tydligen är det inte helt ovanligt och de flesta fall lämnas utan kliniska åtgärder. Den vid 23 års ålder lobotomerade presidentsystern Rosemary Kennedy dyker också upp på hexameter i skriften. Enligt god expressiv symbolik strömmar floden Acheron genom boken (smärtans flod i dödsriket).

För den som möjligen inte fattat galoppen kan följande sammanfattas:

Du skall framträda politiskt korrekt men denna korrekthet skall under inga omständigheter utövas i praktiken (för så vitt du icke är fanatiker vilka är en särskild kategori).

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 111 kommentarer

Del 958: Realismen, naturen och stilen

Se där, det rasar en strid om realismen på Anna Brodow Inzianas blogg. En av kombattanterna är Jessica Kempe som inte kan förstå Anna Brodows uppdelning av realismen i ”klassisk realism” och ”fotorealism”. Brodow vill mena att ”klassisk realism” bygger på naturstudier medan ”nyfigurativa” baseras på fotografiska förlagor. Därmed också skillnaden mellan figuration enligt de gamla mästarna och samtidsorienterad figuration:

”Ofta är det en verklighet sedd genom ett bildmedium som utgör grunden för det nyfigurativa måleriet, t ex fotografier eller digital bild. Det klassiskt figurativa bygger på naturiakttagelser.”

Den första frågan man kan ställa är om man kan se någon skillnad, om det är möjligt att visuellt avgöra om en målning tillhör den ena eller andra kategorin. Jag tror inte det. Även de ”nyfigurativa” är skolade i aktteckning och kommer ofelbart att bära med sig ett synnerligen väsentligt moment: stil. Något naturutseende finns inte, det kommer alltid av nedtecknas genom en stil; ”naturiakttagelser” är en komplicerad företeelse. Fotografiet kan i detta perspektiv ses som en (eller ett antal) sätt att avbilda. Att konstnärer avbildar fotografier är inte annorlunda än att konstnärer (medvetet eller omedvetet) avbildar en stil genom vilken ett intryck förmedlas. Brodow sammanfattar sitt utkast:

”Den konceptuellt baserade konsten har tagit avstånd från ett kvalitetsbegrepp som bygger på hantverk och tradition, detta för att kunna hävda idéns högre värde. Den kulturkonservativa kritiken ifrågasätter en sådan ordning.”

Så enkelt är det inte. Hantverket spelar en stor roll i den konceptuellt baserade konsten. Det vimlar av perfektionister. Idén har alltid varit det avgörande i konsten vare sig det handlar om gammal eller ny konst. I den klassiserande är idén den särskilda estetiska skönheten och det är inte så att ju bättre teknik desto starkare skönhet.

Resonemangen tycks främst handla om vad som är realism, hur verkligheten kan avbildas. ”Verkligheten” är ett tema för Berlinbiennalen som öppnar den 11 juni. Biennalens grundkontext blir en utställning av realisten Adolph Menzel (stol i motljus, järnverk, Fredrik den store spelar flöjt). Utställningen curateras av Michael Fried. Alltså den man som främst har blivit känd genom sitt misslyckade försök att visa att minimalismen inte är konst.

Stil eller form är helt avgörande. Efter att ha funderat på Elin Wikströms formgivning av sin presentation av sina intentioner under debatten i Alingsås blev resultatet ett radikalt förslag:

Publicerat i aktuellt i konstvärlden, debatt, konstteori, Projekt | 12 kommentarer