Del 960: Stor-men och lillmen

Efter några ambulerande dagar är det dags att ta itu med vilande ärenden. Nu blir det fart på bloggen igen. Det var inte lätt att förutsäga denna händelseutveckling. Kränkdebatten har kommit igång igen och frågan är om det blir en favorit i repris eller möjligen positionerna har förflyttats något. I varje fall känner jag väl igen fenomenet med “Stor-men” och “lillmen” i debatten kring yttrandefriheten.

“Stor-men” är den kategori som inleder sina anförande med att lovprisa yttrandefriheten. Redan efter en mening anar man att det tankegången är på väg i en annan riktning. Mycket snart anländer ett stort “Men” och så uppräknas alla reservationer och specifika hänsynstagande vilket innebär att det just inte finns något att yttra sig fritt om. “Lillmen” är den sympatiska versionen där yttrandefriheten intar den centrala platsen och “men” endast omfattar rena dumheter.

Det finns en hel del intressanta saker att kommentera och jag återkommer snart.

handmind.JPG
Högt upp på redaktionsagendan

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken. Bokmärk permalänken.

3 svar på Del 960: Stor-men och lillmen

  1. TJ skriver:

    hahaha, ingång Vilks utgång huliganer

  2. HC skriver:

    Hej Lars. Jag vill tacka för det offer som du gör för att skydda allas vår yttrandefrihet. Du är obegripligt modig. Det enda sättet att desarmera en så farlig rörelse som militant islam utgör är att håna den. Den behöver genomgå samma process som civiliserade kristendomen genom århundradena. När jag härom kvällen läste Svenska Dagbladets kulturchef blev jag riktigt äcklad och skrev följande brev till honom:
    “Hej Stefan Eklund

    Jag utgår från följande http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/svds-kulturchef-vad-gor-lars-vilks-med-sin-frihet_4406973.svd
    Jag tycker inte du är trovärdig i ditt försvar för yttrandefrihet. Du skriver det: “Värnar man om demokrati och yttrandefrihet värnar man också om Lars Vilks rätt att teckna rondellhundar som föreställer profeten Muhammed”, men det klingar tomt. Du tycker att det finns konst som berättar och kritiserar islam “inkännande” och tycker diskussionen borde ta sin utgångspunkt där. Varför då frågar jag mig som läsare? Är inte det ett allvarligt problem i sig att Lars Vilks inte kan skissa en Muhammedhund utan att riskera livet? Varför ska inte diskussionen utgå därifrån? Ifrågasätter du vad Monty Python gjorde med sin frihet också?
    Och varför ifrågasätter du inte de moderata muslimernas kompakta tystnad inför mordkomplotten mod Vilks, mot Westergaard, mot Rushdie, mot Ayan Hirsi Ali; varför ifrågasätter du inte de moderata muslimernas isande tystnad inför morden på Van Gogh och de holländske politikern? Varför väljer du att, i detta läge, efter som sagt en tomt klingande bekännelse till yttrandefrihetens evangelium, attackera Vilks?
    Med vänner som dig behöver yttrandefriheten inga fiender”.

  3. Gunilla skriver:

    Bäste Lars Vilks,

    Om man får önska sig en bloggpost skulle jag — apropå redaktionstavlebilden — tycka att det vore intressant om du ville skriva hur du jobbar med allt detta som “ett konstprojekt”, vilket det uppenbarligen/förstås är för dig. Hinner du dokumentera allt som händer, eller litar du till att dokumentationen liksom sker rullande, eller är det inte viktigt?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.