Jaha, en liten andningspaus, det som lyser över fälten får väl kallas för vårsol. En ensam vintergäck har strävat upp i det skyddade hörnet intill trappan. Att vara med i den mediala hetluften kräver en del, i varje fall från min sida eftersom jag har ansträngt mig för att göra mina improviserade och nyckfullt hopkomna uttalanden så bra som möjligt. I morgon kväll är det dags för mig att möta den gamle ringräven Jan Guillou. Agenda 21.15 Svt.
Jag var redan tidigare inne på det här med anklagelsen om ”den dåliga teckningen”. T ex SR där Gunnar Bolin argumenterar för att vi trots allt bör stödja ”idioten” som gör ett ”uselt konstverk”). Till alla dem som anför denna klagan om estetisk uselhet är jag beredd att låna mitt öra. Inget hinder föreligger att jag gör en ny och bättre – blott om jag visste hur man tänker sig den. Mera realistisk eller kanske kubistisk? Om den får nya estetiska kvaliteter skulle det då innebära att jag har mer rätt att kränka: Den här teckningen är så fin att man inte kan bli kränkt av den? Jag är öppen för förslag (Intill dess får man nöja sig med den nya lyxupplaga som jag nu håller på att producera och som kommer att finnas för det facila priset av 500 kr).
Men jag känner mig också föranledd ta itu med en och annan motsträvig debattör. Enkannerligen min ständige kommentator doktorand Andreas Malm som skriver idag i Aftonbladet. Och jag måste även säga något om Nalin Pekgul (SvD) som glittrar med gamla fraser om nedåtsparkning; ”varför kränka vanliga muslimer?”.
Malm är inget större problem. Hans debattstil mot mig har konstant kännetecknats av att han lösgör några rader som jag har skrivit, sätter in dem i en ny kontext för att bevisa det han önskar. Han gör en stor sak av mitt kritiska påpekande att den muslimska världen har problem med att göra extensiva tolkningar av Koranen. Detta problem är välkänt och många intellektuella muslimer har idag ståndpunkten att det är nödvändigt att ändra på detta. Men motståndet är hårt från de bokstavstroende. Här krävs alltså en anpassning till ett västerländskt tänkande vilket vi inte behöver hyckla om. Den västerländska friheten att tänka själv är bättre än att bita sig fast vid föreställningar om den enda sanningen.
När Malm kommenterar min intrikata teckning föreställande profeten i en komplex situation anger han dess titel till ”Muhammed som skär halsen av en jude till all belåtenhet för Muhammeds samarbetspartner, en officer i den nazistiska armén”. Men utesluter tillägget efter ”jude” , ”som just håller på att äta upp ett danskt spädbarn”. Malm vill tydligen inte att gracerna skall fördelas rättvist som de faktiskt görs i denna surrealistiska komposition. Teckningen finns HÄR.
Nalin Pekgul blev djupt upprörd när jag i en debatt med henne i radio menade att muslimerna som svag grupp i praktiken betraktas som underlägsna. Naturligtvis finns det enskilda muslimer som tillhör t ex den intellektuella medelklassen men Pekgul själv gör en stor affär om att vi måste ta hänsyn till muslimer som svag grupp. Men, och det var min poäng, när man gör det blir den som uttalar sig själv överlägsen. Pekgul är inte en del av den svaga gruppen, hon (och otaliga andra) gör sig till förmyndarrepresentanter som uttalar ett undantagstillstånd. Du skall icke kritisera, långt mindre kränka, denna svaga grupp eftersom de inte kan försvara sig. Underförstått måste detta betyda att undantagstillståndet inte skall vara för evigt utan fram till den tidpunkt då de är förmögna att försvara sig själva. Och det innebär att den som av välvilja vill skydda gör sig själv överlägsen. Visserligen vill man samtidigt mena att ingen är förmer än den andre men det håller ju inte.
Så frågar jag mig hur länge detta undantagstillstånd skall vara. Minst av allt är det önskvärt eftersom det innebär att merparten av Sveriges muslimer diskvalificeras som svag grupp. Om man inte aktar sig skapar man ett permanent undantagstillstånd genom en välvilja som inte befrämjar likställdheten.
Hur går det med konstverket frågade signaturen ”Gunilla”. Under de gångna dagarna har ett stort material hopat sig och jag har inte varit förmögen att samla in några större delar. Som helhet är Rondellhunden så gott som oöverblickbar men den kan tas i kapitel. Det som nu skrivs har föranlett mig att fundera på Såpans Tidevarv. Förhistorien till Rondellhunden är den danska förvecklingen som blev en tragedi. Därefter följde den Rondellhunden modell 2007 som en fars medan 2010 års version tycks kunna forma sig till en såpa med den eminenta guest star Jihad Jane.
Inte minst är såpan berättigad genom Den Nya Terrorismen. De kostnadskrävande och miljöovänliga sprängningarna av stationer och skyskrapor har ersatts av klimatsmarta amatörinsatser. Ett nätverk etablerar sig och letar fram fanatiker som föreslås lämpliga tillslagsobjekt. När detta har bestämts och rekryten uppmuntrats finansierar denne själv sin operation. Inga stora saker är nödvändiga. Har terroristen en stor brödkniv hemma går det bra, yxa är inte dumt, en gammal revolver ännu bättre. Så iväg på vinst och förlust – om nu inte säkerhetspolisen hinner före. Om attentatet är framgångsrikt eller inte spelar inte så stor roll. Uppmärksamhet blir det som kommer att skrämma de lättskrämda västerlänningarna och det är inte svårt att finna nya frivilliga. Terrorismen har alltså gått över till miljövänliga amatörer. De goda nyheterna för måltavlorna är att det finns möjligheter till framgångsrikt försvar: Yxa mot brödkniv t ex. Verksamheten är småskalig.
Här står han: kulturidioten