Vilks.net

Ingen överdrift om man påstår att rondellhundsdebatten har fått en omfattning som knappast är mindre än den var i nådens år 2007. När nu saken rullar i repris är det mycket som känns igen. De flesta debattörer är inte särdeles kreativa utan plockar fram den gamla skåpmaten. Som jag nämnde igår är det en särskild glädje att framhålla teckningens låga kvalitet. Den är gjord i Kokoschkastil (han experimenterade med att teckna modeller i rörelse) men tydligen finns det inget gehör får sådant åtminstone inte bland merparten av debattörerna. Med den låga kvaliteten som utgångspunkt kan man sedan som t ex Magnus Betnér genomföra en halsbrytande likhet med att det är samma strunt som nazistpropaganda eller dåraktiga förnekelser av Förintelsen.

En annan glädje, nu liksom då, är att framhäva varumärkesbyggaren, den smarte som cyniskt utnyttjar att kränka miljarder för sin egen vinnings skull.

Allt detta hoppande om konstnärens avsikter visar att det inte är så lätt att fastställa vad konstnären är ute efter. För man kan inte förstå att i konsten behöver man inte ha någon klar ståndpunkt eller definiera en entydig politisk målsättning. Rondellhundens mening och konstnärens avsikter blir istället något som skapas av den samlade skaran av idogt idisslande debattörer som i regel är tvärsäkert belåtna med sina tolkningar.

Bland kommentarerna som har kommit här har en klagat på att jag kapat rondellhunden, denna småmysiga folklighet som blev älskad också av konstvärlden. Även här skulle man kunna tala om att jag kränkt en svag grupp, den anonyma folkligheten vars rondellhundsröst nu har blivit tystad av den elake konstnären. En annan kommentator är upprörd över att saken skadar svenska affärsintressen. Fast egentligen är det inte mitt fel utan mediernas. Först när saken tas upp blir det till något. En återkommande åsikt är att det här inte borde uppmärksammas – och därefter kastar man sig med liv och lust in i diskussionen och levererar åsikter. Styrelseledamoten i SSU Faraj Abu-isefan upprepar i Aftonbladet en annan sak som hörs gång på gång: att det är en onyanserad och fördomsfull debatt.

Det önskas sålunda en saklig och värdig debatt. En sådan får vi inte och det vet säkert de som skriver. Medieintresset styr begivenheterna. Den debatt man får är den vi har och om den inte uppfattas som saklig beror det på debattörerna – som anklagar varandra för osaklighet och missvisande åsikter.

Någon upprensning i diskussionsträsket kan dock behövas. Återigen var Förintelseliknelsen på tapeten i SvT Debatt häromdagen. Jag skulle vilja kalla det för tomteargumentet. Att kränka profeten och förneka hans helighet är detsamma som att förneka Förintelsen. Den kan vi klara oss utan.

Jag har nu i snart ett dygn haft en idog telefonterrorist som konstant ringer på mina telefoner. Han talar inte. Men sänder sms i oändliga upplagor. En upplaga krävde att jag skulle be om förlåtelse och de följande aviserar min snara död. Samtalet kan inte spåras eftersom det kommer från ett kontantkort.

Ett glädjande inslag i den nya amatörterrorismen är genustänkandet. Ytterligare en amerikansk kvinna har fogats till skådespelarlistan.

Ikväll blir det således Agenda i SvT.

Kanhända skulle denna teckningsvariant kunna falla mina belackare bättre i smaken.