Del 1153: Bud på performance

Dags att hålla andan igen. Minutiös beredskap är alert. Norska Dagbladet kommer i helgen att publicera en artikel om yttrandefrihet. Redan detta är både suspekt och anmärkningsvärt men det blir mycket värre än så. Dagbladet kommer att publicera de danska karikatyrerna samt rondellhunden.

För Maciej Zaremba blir det att ta till fingernypan. Han har (i DN) ännu inte lyckats med att skilja på de fall där människorna har ett eget val och där man inte har det:

”Jag skrev att bin Ladin inte behöver Lars Vilks. Men kanske är Lars Vilks beroende av bin Ladin? Hade han valt att smäda någon annan minoritet, låt oss säga homosexuella eller synskadade, hade den plumpheten inte noterats eller bemötts med avsmak. Det behövdes ett terrorhot för att adla en spark nedåt till symbolen för Västerlandets civilisation, yttrandefrihet och tolerans. Grattis?…”

Men i morgon är det alltså upp med tummen – och med pekfingret:

”Så låt mig säga att jag försvarar Lars Vilks friheter, ty duon Lars Vilks–bin Ladin ger mig inget val. Men jag har rätt att hålla för näsan under den frihetsakten.”

Ett felriktat patos ger onekligen lite underhållning. Björn Bredal som är ledarskribent i danska Politiken, är naturligtvis i linje med tidningen långtgående tolerant inför muslimska krav. Politiken har bland annat bett om ursäkt för att man publicerade Westergaards teckning när denne hade utsatts för mordförsök. Men Bredal har blivit påhoppad av Mattias Gardell som avfärdar honom som ännu en i raden av fruktansvärda islamofober. Kors och tvärs löper sålunda anklagelserna medan Bredal försäkrar oss i DN att

”något sådant som islamiska terrorattentat inte existerar ute i verkligheten.”

Så vet vi det också. Men han vill mer, vi skall sluta med karikatyrer. Helt och hållet men särskilt av muslimer och Muhammed:

”Låt oss sluta karikera såväl muslimer, Muhammed som varandra.”

Men den maningen gäller inte för morgondagen. Åtminstone inte i Norge

Allt detta borde vara småsaker. Värre är att Dire Straits Money for Nothing (1985) har censurerats av kanadensisk radio. Olämpliga ord ingår i texten.

Publicerat i debatt, Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 18 kommentarer

Del 1152: Omröstning pågår i konsten

Jag har tidigare nämnt att en av mina större uppgifter i år är att skriva boken om den institutionella konstteorin och hur jag tänker mig att den kan bli betydligt bättre än den gamla versionen. Skrivandet är nu igång och jag producerar två sidor om dagen.

Idag har jag två saker på hjärtat. Ja, nu har de röstning igen på konsten.net. Man kan där rösta på vilka konsthändelser och konstpersonligheter som var de bästa under 2010. Mitt rykte är alltjämt något skamfilat i konstvärlden men jag är i varje fall med på listan. Men jag kunde behöva a little help from my friends. KONSTEN.NET

Det andra är en teckning som visar vad som kan hända 2011 när man tecknar en rondellhund år 2007. Då några klagat på en tidigare teckning i samma ämne har jag denna gång låtit den beväpnade invånaren avteckna sig mot de snötäckta fälten.

 

Väktare på vägen vid sin bod

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Teckningar | 24 kommentarer

Del 1151: Svarte Petter i konsten

Om någon skulle få för sig att den politiska ambitionen är på väg att tyna bort i samtidskonsten kan jag bara säga att inga tecken tyder på det. Om man t ex läser det senaste numret av den inflytelserika Journal på e-flux kan man konstatera att socialkritiken lever väl och intensivt. På samma sätt som den svenska samtidskonstvärlden reagerat mot högervindarna i Europa blåser samma vindar i stora delar av den europeiska konstvärldens segel. Sven Lütticken skriver t ex om förhållandena i Holland. Han resonerar också om vad konsten kan bidra med.

Innan jag går vidare skall jag berätta en anekdot ur verkligheten. Idag, som så många andra dagar, blev jag uppringd av några muslimer. En av dem började med att fråga: ”Vad tycker du om negrer?” Väluppfostrad som jag är påtalade jag att man inte bör använda det ordet eftersom det anses vara rasistiskt. Det förstod han, ursäktade sig, och ändrade sig till ”svarta”. Han fortsatte utfrågandet med vad jag tyckte om araber. Efter en kort stund kom det jag väntade på. Den så långt artige konversatören fick ett utfall ”Jag skall knulla din mamma, din horunge.” Nå, efter att jag lugnat ner honom kom en ytterligare muslim och bad om ursäkt för sin kompis. Så pågick det fram och tillbaka under några minuter. Jag antar att detta kan kallas för socialkritisk konst med interaktivt relationellt innehåll och något som berör angelägna frågor i vår tid.

Konstprojekt kring rasism står just nu högt på samtidskonstens önskelista och har så gjort en tid. Men hur skall man nå ut? Detta eviga problem för samtidskonsten. Det går dock att välja negerbollevägen. Jag tänkte på det när jag läste Lüttickens text som tar upp Petra Bauers (svensk konstnär, var med på Modernautställningen) och Annette Krauss projekt Read the Masks. The Tradition Is Not Given. Konstnärerna har observerat att Trettondagen firas i Holland med utdelandet av gåvor vilket effektueras av Sankt Nikolaus – och, här kommer det, Zwarte Piet. Den sistnämnde är en neger, man kan nog använda det ordet, eftersom det är svartmålade holländare som spelar denna roll. Konstnärsduon har naturligtvis förstått att det är en rasistisk tillställning och ville därför anordna en protestmarsch som dock stoppades av ett allmänt missnöje. De fick också motta ilskna kommentarer och hot. Detta gjorde inte saken sämre och vips har vi ett socialkritiskt projekt. Det är inte på något sätt dåligt, konstvärlden tar sådant på största allvar, möjligen saknar det humor och distans, men man skämtar inte om Europas högervindar.

Det utbredda och traditonella Zwarte Piet-firandet har pågått sedan mitten av 1800-talet.

 

Petra Bauer och Annette Krauss. Read the Masks. The Tradition Is Not Given video 2007-2010

 

Nikolaus och Zwarte Piet

Publicerat i aktuellt i konstvärlden, Muhammedsaken, om utställningar m m | 14 kommentarer