Nu är det en uppgörelse om taktiken kring terror och yttrandefrihet. Mera kränkningsmaterial ut på banan? Så tycker Widar Andersson på Folkbladet medan Niklas Ekdal på DN har en annan åsikt. Jag tror att det är bäst att köra på om vi inte skall uppmuntra hugade våldsverkare. Försvinner fascinationen är det inte roligt längre utan alldagligt.
Ekdal i sin artikel (ovan) begår ett ordentligt felskär med följande uttalande:
”Att kränka minoriteter är knappast ett självändamål. Varför just muslimer? Det är inte särskilt kul med rasistiska stereotyper av asiater eller afrikaner, inte höjden av humor med antisemitiska karikatyrer. Ska då några fanatiker tvinga oss att smäda islam?
Svälj inte det betet.”
En tyvärr ofta återkommande slagdänga. Skillnaden är naturligtvis att Islam representerar en distinkt politisk uppfattning (dessutom med värderingar som inte hör samman med modern demokrati) och därför inte kan räkna med att inte ifrågasättas. I politiken är ingen helig.
