Att trycka kontroversiella teckningar är helt uppenbart kontroversiellt. I Danmark råder ingen enighet. Bland de större dagstidningarna är ställningen 2 – 2. Av skadan blir man vis, heter det. Kanske det skulle kunna kompletteras med ”Av skadan blir man försiktig”. Jyllands-posten tänker i alla fall inte publicera.
Den tidigare PET-chefen Hans Jørgen Bonnichsen (PET är alltså den danska motsvarigheten till SÄPO) tycker inte man skall trycka något. Barnsligt och onödigt. Ekstrabladet
Och den svenska tryckningen? Niklas Orrenius lät rondellhunden illustrera hans artikel i DN. Frågan är om den djärvheten blir en solitär.
Under den självklara observationen att yttrandefrihet är precis friheten att uttrycka exakt det Orrenius, Löfvén och alla de fina människorna i DN och statstelevisionen inte vill att man ska uttrycka, vore den ultimativa gärningen att visa en av Dan Parks dinglande negrer i tryck för en större allmänhet. Det vore ett lackmustest för den ”liberala” demokratin, att i praktisk gärning ta ställning för devisen att möjligen inte hålla med någon i sak, men ändå vara beredd att dö för dennes rätt att uttrycka det mest vedervärdiga.
Om du syftar på bilden ’Hang on, afrofobians’, så är den dömd till hets mot folkgrupp och lämpar sig varken att publiceras eller att vara beredd att dö för.
Bakgrunden till bilden var ett bråk på en lekplats där några mellanöstern-kvinnor var oförskämda mot en afrikan och kallade honom N-ordet, och att han som svar drog av slöjan på en av dem.
Ett stort gäng släktingar till kvinnorna kom sedan dit och försökte kasta ner honom från en hög gångbro men han lyckades hålla sig kvar och blev då ”hängande” i broräcket. Afrofoberna var förstås kvinnnorna.
Men i svenska media undvek man att berätta både etnicitet och vad som hade lett fram till situationen. Tidningarna skrev att afrikanen mötte några svenska rasister på en gångbro och att de försökte mörda honom utan anledning.
Dan Park gjorde en bild om detta, ’Hang on, afrofobians’ = ’mera hängningar, afrofober’. Och för det dömdes han. För en rasistisk karikatyr på medias rasistiska ljugande. I den ”påstått antirasistiska” agendan ingår att hitta på och överdriva rasism hos etniska svenskar. En gammal ful tradition.
Hets mot folkgrupp är mycket inne just nu. Hur ställer man sig då till följarna av koranen vars innehåll påbjuder till och med mord på oliktänkande.
Det är väl i högsta grad hets mot folkgrupper!
Man kan fördöma Parks alster, i sin egen tolkning, om man inte förstår konstnärens, men jag upprepar alltså att yttrandefriheten PRECIS existerar för att skydda de MEST avskyvärda av yttranden. Övriga yttranden, som kattbloggande eller Löfvéns riksdagstal, behöver nämligen inget skydd.
Några av Parks alster har fällts i domstol och överskrider därför yttrandefrihetens gränser. Yttrandefriheten är inte total och behöver inte skydda ”de mest avskyvärda av yttranden” om dessa överskrider lagens gränssättning.
Yttrandefrihet är total, eller existerar inte överhuvudtaget. Yttrandefrihet i den mening du beskriver finns i såväl Kina som Ryssland, och var en dygd hos både Hitler och Stalin, eller för den delen Gustav III. Sådan yttrandefrihet är meningslös.
Congress shall make no law… abridging the freedom of speech, or of the press.
Så enkelt är det inte. Du har inte rätt att skapa panik genom osanna uppgifter eller sprida lögner om enskilda personer. Inte heller uppvigla till våld. Att trakassera personer eller grupper för deras utseende eller etnicitet omfattas inte heller av yttrandefriheten. Högst rimligt och har ingenting att göra med diktaturernas syn på yttrandefrihet.
Men det du hävdar är alltså inte giltigt under amerikansk yttrandefrihet. Friheten att trakassera andra för deras yttre attribut är grundlagsskyddad och kan inte upphävas genom annan lag. Congress shall make no law. NO LAW.
Friheten att uppvigla, även till våld, är grundlagsskyddad och kan inte upphävas genom annan lag. Congress shall make no law. I amerikansk rättstillämpning drar man gränsen för vad som är yttrande och handling när det föreligger omedelbar fara för annans liv, men det finns inget hinder alls för att i skrift förespråka våld.
Friheten att sprida osanningar och lögner är likaså grundlagsskyddad och kan inte upphävas genom annan lag. Congress shall make no law. Däremot kan man i civilmål bli skadeståndsskyldig, vilket är en helt annan sak – det är inte ett brott mot staten, och det finns inget straff sanktionerat för sådana yttranden.
Sådan verklig yttrandefrihet existerar såvitt jag vet bara i USA och Japan, medan resten av världen vill ha gustavianska inskränkningar enligt det och det speciella kriteriet. Kunde inte tänka mig att just du av alla skulle sälla dig till det lägret.
Islams provokationer mot västerländsk rättrådighet är alltså straffbara enligt vår lagstiftning. Den oheliga provokationssamlingen som läses bakifrån nerifrån och upp uppmanar till halshuggning (bla sura 47:4) och kan därför straffbeläggas.
Vilks: ”Så enkelt är det inte. Du har inte rätt att skapa panik genom osanna uppgifter eller sprida lögner om enskilda personer. Inte heller uppvigla till våld. Att trakassera personer eller grupper för deras utseende eller etnicitet omfattas inte heller av yttrandefriheten.”
Var går skiljelinjen mellan trakasserier och kritik?
Det regleras i lagen. Det räknas inte som kritik att ge sig på människor p g a deras läggning eller hudfärg.
Även den amerikanska yttrandefriheten – vilket antagligen är den minst inskränkta i världen – har begränsningar. Uppmaning till våld mot en etnisk minoritet omfattas t.ex inte, oavsett vad som påstås i tråden ovan.
Vad som står i den amerikanska konstitutionen regleras via rättspraxis. Gör inte misstaget att läsa endast lagrummet.
Vilks förstår alltså inte att det här rör sig om ett sluttande plan. Från hets av judar till ”missaktning” av allt fler godtyckligt definierade grupper, inklusive religiösa sådana, till devisen att man ”inte får kränka” någon alls. Från hakkors till tyrrunor och helt godtyckligt definierade symboler som av Morgan anses vara ”rasistiska”, kanske en groda, kanske ett mjölkglas.
Helt häpnadsväckande.
Kränkningen är alltså central i yttrandefriheten, och den enda anledningen till dess existens. Det som inte är kränkande behöver inget skydd. Mycket riktigt var de första undantagen i de svenska embryona till yttrandefrihet majestätet och religionen. Hädelse är yttrandefrihet. Blasfemi är yttrandefrihet. Förolämpning är yttrandefrihet. Kränkning är yttrandefrihet.
”Hädelse är yttrandefrihet. Blasfemi är yttrandefrihet. Förolämpning är yttrandefrihet. Kränkning är yttrandefrihet.”
Ja, och dessa är skyddade i det amerikanska systemet (Europa står och väger; kränkning är skyddat (inte om du frågar svenska Public Service, SVT/SR som på eget bevåg klassat kränkning som EJ skyddat av yttrandefrihet – vi ses i Finspång, SVT/SR); blasfemi är det som ligger i vågskålen för stunden i Europa, men min gissning är att blasfemi inte kommer att vinna mark som undantag).
Ska vi ha det som i t.ex. Pakistan eller inte, dvs enligt den västerländska upplysningen. Ett vägskäl. Likasom det amerikanska presidentvalet är ett vägskäl för västvärlden.
I hets mot folkgruppslagen står det inte ett ord om vilka texter, bilder och färger det är brottsligt att visa i ett konstgalleri eller limma upp på elskåp. En lag bör ju tala om vad som är förbjudet och en lag bör ju gälla lika för alla för att kunna följas av laglydiga medborgare.
Som signatur ND påpekar är yttrandefriheten mycket riktigt total, den genom lag påbjudna inskränkningskatalog som herr Vilks nämner är inte att hänföra Yttrandefriheten, utan är ju som uppenbart dess ostridiga motsats.
Ett smått outgrundligt semantiskt tillkortakommande från herr Proffessorns sida…