3157: I postironins era

Postat den 2020 21 november av Lars Vilks

Som bekant befinner sig samtidskonsten sedan ett bra tag i den post-ironiska perioden. Ni vet: Allvaret. Ansvaret. Värdegrunden. Rätt ideologi. Inget att skämta om eller ens misstänkliggöra. Förekommer ironin är den så lätt avläst att det inte skall vara möjligt att ta miste på vad som menas.

I väntan på att Godot skall dyka upp (säkert är han redan här men det måste erkännas och deklareras) får vi vända oss till de lite lättare instituten. Jag antar att de flesta redan har bekantat sig med SVT:s övertygande produkt: Debattörerna tar en paus:

En lite äldre men icke desto mindre välgjord produkt kan avnjutas här:

Publicerat i politik | 4 kommentarer

3156: Det måste…

Postat den 2020 18 november av Lars Vilks

Det måste hända något. Ofrånkomligt något som idag delas av medievärlden och konsten. Medievärlden är i regel väl tillgodosedd. Just nu går det att duka upp ett bord med nymornad Corona, lite nattstånden Trump, politiska förslag från olika partier som syftar till att lösa de stora samhällsproblemen (det fungerar naturligtvis inte så men är bra nyheter), lite klimat och de senaste skjutningar, bombningarna och bränderna.

Värre med konsten. Det som rapporteras nu är hur konsten och dess marknader skall hantera nedstängningarna. Ett och annat tips för hemmavarande konstnärer och konstintresserade. Dessutom har det pågått länge. Inte heller e-flux journals nya nummer kan se annat än de vanligt politiskt korrekta motivkretsarna. De rörelser som dyker, t ex BLM, blir rasande fort en del av en korrekt värdegrund och så var det med den utmaningen.

I flux-numret föreslår Nika Dubrovsky and David Graeber alternativa konstvärldar. Inte alldeles oävet men så inser författarna att det inte går att vara ironisk i dessa tider. Och återvänder till det vanliga politiska trampet.

Vi får söka i skuggorna som inte är lika synliga, långt mindre omsatta i någon slagkraftig diskurs eller kontext.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer

3155: Konstmarknaden

Postat den 2020 17 november av Lars Vilks

Rekordpriset på Nathalie Djurbergs och Hans Bergs verk, 16 miljoner på Bukowskis (som jag tidigare skrev om). Hur skall man tolka det? Är det ett genombrott för konstnärerna på en mycket hög nivå? Grundtanken i hur konstnärerna utvecklar sitt prisläge brukar beskrivas i två steg (förutsatt att det över huvud taget blir något steg alls): Först en respons i konstvärlden som leder till bra utställningsplatser och gott rykte som ”emerging Artist”. Sedan kommer marknaden krypande.

Men det finns flera blindspår. Det här exemplet kan vara en tillfällighet och belastande om inte prisbilden i övrigt följer med. Ja, redan nu kan man säga att den inte gör det eftersom andra verk av paret säljs till långt lägre priser (Bukowskis). Power Ekroth skriver mera ingående om hur konstmarknaden opererar och vilka förklaringar som är tänkbara. (Kunstkritikk)

”Krokodil, ägg, man” 2012, 16 miljoner kr
Publicerat i om utställningar m m | 6 kommentarer