Som bekant befinner sig samtidskonsten sedan ett bra tag i den post-ironiska perioden. Ni vet: Allvaret. Ansvaret. Värdegrunden. Rätt ideologi. Inget att skämta om eller ens misstänkliggöra. Förekommer ironin är den så lätt avläst att det inte skall vara möjligt att ta miste på vad som menas.
I väntan på att Godot skall dyka upp (säkert är han redan här men det måste erkännas och deklareras) får vi vända oss till de lite lättare instituten. Jag antar att de flesta redan har bekantat sig med SVT:s övertygande produkt: Debattörerna tar en paus:
En lite äldre men icke desto mindre välgjord produkt kan avnjutas här:
Statstelevisionen överraskar, och än mer deltagarna… det ger lite hopp, trots allt.
Håller med ND, blev positivt överraskad
Inte ointressant vilka som inte ville vara med: Gudrun Schyman, Joakim Lamotte, Ivar Arpi.
Konfliktens källa ej närvarande, det är fritt från framstupa hatpredikanter. Känner Klimatgreta till självironi?