Jag hinner inte riktigt med att skriva ihop något intressant idag eftersom jag har varit ute och farit i landet. Som jag har fått veta skall man dock kunna se ett program om mig på dansk DR1 kl 21. Det spelades in i veckan och är en del av alla de uppföljningar och analyser som de danska medierna har gjort med anledning av Hedegaardssaken.
På torsdag kommer jag att framträda i Köpenhamn. Hela programmet kan ses här.
I kommentarerna undras ivrigt hur ”rasist” skall definieras. Vad man kan utläsa ur den officiella allmäna meningen är att rasist är en sådan som ringaktar eller kränker någon som ingår i en grupp människor som delar en ideologi eller har en gemensam kulturell bakgrund. Men en sådan grupp måste kunna betraktas som svag eller utsatt för att ”rasist” skall kunna tillämpas. Vilka grupper som är kvalificerade för en sådan beteckning avgörs enväldigt av den politiska makteliten.
Min teori om varför Lars Hedegaard har blivit en intressant symbolgestalt verkar kunna vara riktig. Genom rättegångarna, som följde av hans uttalande om att det finns muslimer som våldtar sina barn, igångsattes åtskillig aktivitet på Facebook. Det är inte omöjligt att extrema element har engagerats av dessa aktiviteter. Uwe Max Jensen har redovisat händelseförloppet i tidskriften Sappho.
Visst lever vi i intressanta tider! Praktiskt taget varje dag skapar de intensiva debattörerna nya teaterscener och låter varje scen förvandlas till ett apokalyptiskt drama. Det enda som saknas är det attiska saltet. Och det lär vi nog inte få klara oss utan. I alla fall har det varit en hisnande tur med ett generalangrepp på det fascistiska Norge, ett outsägligt lidande i näthatets frustande utfall, ett mordförsök som man inte bör göra någon större affär.
Och idag går ridån upp för en av Åsa Linderborgs utläggningar där hon försvarar sin syn på yttrandefriheten: ”Främlingsfientligheten genomgår en normaliseringsprocess. Exempel: Publicistklubben i Stockholm har bjudit in en kolumnist på den högerextrema sajten Avpixlat, Mats Dagerlind, för att diskutera näthatet (Kulturhuset, måndag kl 19.30).
Visst kan det ses som en käck manifestation för demokratin att bjuda in även antidemokraterna. Men försvarar verkligen PK yttrandefriheten genom att ge utrymme åt dem som hotar den?”
Yttrandefriheten bör sålunda inte omfatta obekväma åsikter. I kören av röster på detta tema kan man också läsa den känslosamma uppgörelse som Johan Malmberg (Helsingborgs Dagblad) har med mordförsöket på Lars Hedegaard. Malmberg avslutar, efter att ha eldat upp sig genom raderna, med dråpslaget: ”När Lars Hedegaards gravt rasistiska åsikter blir allmängods kommer yttrandefriheten verkligen att sättas på spel.” För att inte fel åsikter skall kunna spridas bör man således skydda yttrandefriheten genom att införa en godhetens censur. Till yttermera visso, för ordningens skull, vore det intressant att veta på vilket sätt Malmberg menar att Hedegaard är rasist. Efter vad jag har hört är det där med rasist någonting med Tintin och Pippi Långstrump.
Som jag förutskickade är Thomas Nydahl nu vägd på de rättänkandes våg och befunnen alltför lätt. Han hugnas med föraktets glosor. På sin blogg berättar han om Kvällspostens konstkritiker och tillika min gode vän Conny Malmqvists verkställighet av den allmänna meningens givna domslut. Malmqvists recension av Black Country är, inte oväntat, utan nåd. Nydahl lyckades dock få in ett genmäle genom att försöka påtala Malmqvist svepande omdöme om Nydahls förhållande till högerextrema rörelser (som dock också inkluderade vänsterextrema sådana). Malmqvist hanterade invändningen med ett klassiskt försvar genom att kasta in en ”breivikare” (o, den tid är långt svunnen då ”Breivik” betydde den norske skulptören Bård Breivik, rankad 8.328) och följa upp med att Nydahls bok har fått en positiv recension av en skribent som Malmqvist rubricerar som ”högerextrem”. Får man en positiv respons från det hållet är det tydligen inte ens nödvändigt för en recensent att behöva anstränga sig: ”Det säger det mesta om boken,” avslutar Malmqvist.
Att Nydahl drabbas är inget att förvånas över. Är du inte med oss är du extremt mot oss. Och därefter kommer sopkvasten som sveper den vakande rösten till det blå hörnet.
