1678: Politisk konst

Postat den 2013 12 maj av Lars Vilks

Beklagar att det blir en del luckor i skrivandet men det är hektiska dagar. Utställningen i Malmö närmar sig och det skall bli 20 – 25 bilder som visas. Det kräver sin tribut.

 

Den här veckan, på torsdag, deltar jag i en debatt i Köpenhamn om politisk konst. Jag har nämnt det tidigare men det kan vara värt att påminna. Ämnet är synnerligen ömmande eftersom man har all anledning att fundera på hur konstens politiska engagemang kommer att fortsätta. Någonstans i systemet har det blivit en alltmer formell historia: Konsten är alltid vänster och angriper kapitalet, klassamhället och maktstrukturer i vilket det naturligtvis ingår uppgörelser i feministisk andra och etnicitet. Och just detta är maktstrukturen i konsten vilket gör att alla politiska infall bekräftar det man önskar och förväntar sig. Se gärna DN:s ledare om Timbros kulturdebatt.

 

Sannolikt får en mera traditionell estetik ett lite större utrymme i årets Venedigbiennal som öppnar om några veckor. Guldlejonen för lång och trogen gärning går i år till Marisa Merz och Maria Lassnig, den senare en expressionistisk målare i 90-årsåldern.

Maria Lassnig Sleepers 2009

 

Publicerat i debatt, om utställningar m m | 8 kommentarer

1677: Svensktoppen

Postat den 2013 8 maj av Lars Vilks

Inte minst med anledning av den svåra debatten kring den besvärliga frågan om den svenska identiteten torde det vara skäl att presentera de främsta världsmedborgarna med svensk anknytning i den internationella samtidskonsten. På de tre månader som har förflutit sedan jag senast presenterade listan kan man konstatera att det råder stor stabilitet. Tendensen är fallande. Vårt främsta namn, Nathalie Djurberg har förmodligen toppat sin karriär men har också nått en imponerande placering. De intressantaste händelserna ser man längst ned. Jag har utökat 20-listan med ytterligare två placeringar eftersom Andreas Eriksson och Goldin + Senneby har gjort betydande kliv uppåt och tampas med Cecilia Edefalk som återigen har tagit sig in på listan. Återkomst också för Karin Mamma Andersson, vilket gör att listan faktiskt innehåller tre målare.

(Första siffran är aktuell placering, andra föregående (februari) och motsvarande placeringar i slutsiffrorna)

 

1.1. Nathalie Djurberg 364 337

2.2. Johanna Billing 549 539

3.3. Klara Lidén 599 575

4.4. Öyvind Fahlström 694 706

5.5. Karl Holmqvist 792 763

6.6. Henrik Håkansson 968 903

7.7. Annika Larsson 1021 949

8.8. Nina Canell 1067 1054

9.9. Ann-Sofie Sidén 1231 1166

10.10. Annika von Hausswolff 1380 1291

11.11. Carl Michael von Hausswolff 1469 1377

12.12. Jonas Dahlberg 1558 1521

13.14. Matts Leiderstam 1573 1555

14.13. Runo Lagomarsino 1615 1549

15.16. Annika Eriksson 1773 1820

16.15. Fia Backstrom 1892 1760

17. Karin Mamma Andersson 1901 2047

18. 20. Felix Gmelin 1936 1907

19.18. Miriam Bäckström 1974 1870

20. Cecilia Edefalk 1959 2009

21. Andreas Eriksson 1960 2106

22. Goldin + Senneby 1964 2491

 

 

Publicerat i aktuellt i konstvärlden, om utställningar m m | 10 kommentarer

1676: Världsmedborgaren

Postat den 2013 6 maj av Lars Vilks

I katalogen till den pågående Malmö Nordic-festivalen skriver galleristen och en av initiativtagarna till arrangemanget, Göran Green*:

”De nordiska konstnärerna är numera en sorts konstens världsmedborgare.”

 

Förmodligen lägger han ut den här texten för att motverka de röster från korrekthetens rike som finner det svårt att se någon form av samling kring Norden. Men i alla fall hör vi det igen: Världsmedborgaren. Vad kan det vara för en filur? Vilka värderingar hyser denne? Är denne rasist? Förmodligen inte. Men eftersom väldigt många, ja egentligen alla etniska svenskar, etniska nordbor, etniska européer eller etniska västerlänningar är strukturella rasister är det svårt att inlemma dessa i världsmedborgaren. Är det icke-västerlänningar som kan vara den där världsmedborgaren? Eller skall man tala om olika sorter (Green är redan inne på sorteringen)? Eller är det så att vi nu lever i ett förstadium till Världsmedborgaren, den slutgiltiga lösningen på alla mellanmänskliga problem? Världsmedborgaren som, inskriven i en ljuflig krans av de allra mest rättänkande värderingar och med en moralisk höjd som gör Mount Everest till en obetydlig kulle, borgar för att allt skall slukas av Den Enda Rättvisan. Vare det den kristna strävan till snar bättring som aldrig riktigt tar sig eller marschen mot modernismen Utopia, eller vare det Världsmedborgaren. Man kan ana upplösningen, dessa kalkoner saknar flygförmåga.

 

Green vänder sig också mot ”den högerpopulistiska kritiken”: ”Nu är det den samhällskritiska konsten som angrips.” Han åsyftar sannolikt SD:s tidigare utfall mot att inte ge statligt stöd åt ”undersökande konst”. Jag har varit förtjust i den ambitionen eftersom den diskvalificerar mitt undersökande och socialkritiska RH-konstprojekt, något som nog inte var meningen. Vad jag förstår har formuleringarna tagits bort eftersom jag inte har kunnat återfinna dem i SD:s kulturpolitik

 

Den numera så fruktade svenskheten: I det svenska kulturarvet, som för närvarande har en svag ställning, kan den sökande finna ett och annat korn:

 

”Ingenting frukta svenskarna så mycket som att bli slagna på fingrarna med själföfverskattning. Inom hela samtiden finns icke heller ett förnämare och mer vinnande folkdrag än denna nationella själfironi. Hur på en gång blyg och stolt ter sig icke en sådan själfförnekelse vid sidan af de andra nationernas förgudning af det inhemska!”

 

Så skrev Heidenstam 1896. Ännu värt att fundera på.

 

* Göran Green driver Galleri 21 med särskild inriktning på nordisk konst. Jag har själv ställt ut där och i katalogpresentationen räknar Green också upp mitt namn som exempel på utställare. I dessa tider kunde han ha hoppat över det, men heder åt Göran Green för att han inte föll för den frestelsen.

 

Publicerat i om utställningar m m | 10 kommentarer