Beklagar att det blir en del luckor i skrivandet men det är hektiska dagar. Utställningen i Malmö närmar sig och det skall bli 20 – 25 bilder som visas. Det kräver sin tribut.
Den här veckan, på torsdag, deltar jag i en debatt i Köpenhamn om politisk konst. Jag har nämnt det tidigare men det kan vara värt att påminna. Ämnet är synnerligen ömmande eftersom man har all anledning att fundera på hur konstens politiska engagemang kommer att fortsätta. Någonstans i systemet har det blivit en alltmer formell historia: Konsten är alltid vänster och angriper kapitalet, klassamhället och maktstrukturer i vilket det naturligtvis ingår uppgörelser i feministisk andra och etnicitet. Och just detta är maktstrukturen i konsten vilket gör att alla politiska infall bekräftar det man önskar och förväntar sig. Se gärna DN:s ledare om Timbros kulturdebatt.
Sannolikt får en mera traditionell estetik ett lite större utrymme i årets Venedigbiennal som öppnar om några veckor. Guldlejonen för lång och trogen gärning går i år till Marisa Merz och Maria Lassnig, den senare en expressionistisk målare i 90-årsåldern.
Maria Lassnig Sleepers 2009
Detsamma gäller din blogg verkar det som. Där endast det förväntade får förekomma, synes det som. En blogg där avikande skribenter, med en väl genomtänkt nutidsanalys av vår livssituation, och kritik av det rådande samhällstänk, inte tycks kunna uppmärksammas. Då blir denna blogg, också i slutändan, tämligen meningslös. Ska du alltså ytterligare stärka denna bild av banal bekräftelse, som debattör, när så blir fallet, eller vill du nåt mer, och också här och nu.
Lars skiter väl i vilket Stefan Edlund. Vilks fokus just nu ligger nog på att få ett erkännande hos R&R och att hålla islamisterna stången med en inte alltför framtonande rondellhund. Siar jag. Blir mer och mer nyfiken på utställningen, och att åka till Malmö är väl enda sättet för att få se den också.
Ju mer jag läser din blogg, dess mer verkar jag komma in i ’tugget’ som den trots allt bär.
Det är på ett sätt tråkigt att det måste till, för den ovane betraktaren blir budskapet, som den faktiskt bär med sig, en aning utdraget och kan då lätt missas av en ’vanlig läsare’. Om nu det finns en sådan person.
Finns det någon ”opolitisk” konst? Jag trodde ett tag att jag sysslade med det, men insåg senare att humanism i allra högsta grad är politiskt och kontroversiellt i Sverige.
Tips: Lyssna på P1 i kväll 22:30 ca. Janne Josefsson talar om sitt program i morgon. Om yttrandefrihetens gränser och acceptans.
Mårten och Lars. När ett viss sorts politiskt ifrågasättande, blir etablerat som dogmatisk rutin, blir det opolitiskt som ifrågasättande. Snarare har det blivit norm än kritik.
Just så!
LP,
Fria Proteatern t.ex.? Den som inte följer normen får inga pengar från Statens Kulturråd.
Läs här om Janne Josefsson, PK och yttrandefrihet. Mycket givande läsning.
http://avpixlat.info/2013/05/14/aftonbladets-kulturskribent-vill-inte-bli-granskad-av-uppdrag-granskning/