3194: Livvaktskonflikten

De inskränkningar jag sedan flera år har drabbats av i mitt livvaktsskydd fortsätter men blir också uppmärksammade. Idag genom ett längre inslag i P1 Kultur av Mårten Arndtzén. I inslaget får vi också höra hur två danska skyddsobjekt, Flemming Rose och Naser Khader ser på sitt livvaktsskydd. Ett intressant inslag är att livvaktsledningen till slut har hörsammat mediernas önskan om en kommentar. Motvilligt yttrar sig chefen Petra Stenkula. Ja, det finns många chefer i livvaktsledet. Först två gruppchefer, sedan deras chef, som är kommissarie, därefter kommer Stenkula och ovanför henne finns biträdande regionspolischef och själva regionpolischefen Carina Persson. Den byråkratiska uppbyggnaden är imponerande men för min del är den inte till någon större glädje. Det har påbjudits mig att jag enbart får kommunicera med den allra lägsta nivån men det förbudet har jag valt att inte hörsamma.

Livvakt betraktar träd, olja, 2020.
Publicerat i livvakter | 4 kommentarer

3193: Ledarepoesi

Ack ja, konsten har inte mycket att sätta emot när det handlar om en estetisering av världen – och politiken. Icke desto mindre kan poesin frodas i expressiva ledarstick. Ta t ex Jonna Simas i Aftonbladet om den politiska tornado som så många följer med största vällust: ”Det är en ideologi som består av lika delar nationalism och populism, med Amerika först som ledord. Vad den i slutändan leder till har vi nu facit på: våld, kaos och ond bråd död.”

Så skall det låta, men faktiskt ger hon också en liten plats till konsten, nämligen det jag skrev om häromdagen, Juliana Notaris ”Diva” som Sima dock reducerar till att angöra en säker politisk brygga: ”Juliana Notaris ”Diva” är en påminnelse om att kampen mot konservativa och kvinnofientliga krafter är global. Först vill de bannlysa så kallad ”menskonst”, sen är steget för att inskränka andra fri- och rättigheter sällan långt borta. ” (Aftonbladet)

Jo, vi kan förstå att ett sådant verk, som tyvärr är upplagt för en entydig tolkning, blir reducerat till ett förutsägbart slagträ.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 1 kommentar

3192: Konsten på väg

Hur skall det ny bli med konsten framöver? För någon vecka sedan tecknade Dan Jönsson några tankar om detta under rubriken ”Konsten kan ses som ett livsmedel bland alla andra”. DN – låst artikel. Rubriken hänger samman med kollektivet Kultivator på Öland i något som Jönsson betecknar som ”gränslös konst och ekologisk aktivism”. Och: ”Samtidigt bedriver Kultivator en högst konkret jordbruksverksamhet, som de insisterar på att se som en integrerad del av konstprojektet – och vice versa. Allt enligt en estetisk och ekonomisk helhetssyn där konsten inte längre betraktas som ett objekt för finansiell spekulation, utan som ett livsmedel bland andra. ”Som det sägs i samband med en utställning 2010: ”ingår i en internationell rörelse av tankar, experiment, praktiskt arbete och akademisk analys som verkar för att jordbruk och konst ska (åter)förenas.”

Att göra jordbruksverksamheten till konst är ingen större sak. Readymaden har funnits i 100 år och är sedan åtskilliga decennier allmänt accepterad: Konstnären säger att detta är konst och då är det konst. Men det där är klassifikation och mindre intressant. Kvalitet är saken och då krävs det mer. I det här fallet vill man förena jordbruk och konst. Är det ett bra koncept? Knappast. Alla försök för konsten att förena sig med det ena eller andra har slutat med att konsten genomför en crossover och hämtar något utanför konsten till konsten. Något som konstvärldens aktörer kan finna intressant. Att skilja på konst och icke-konst är förutsättningen för att konsten skall ha sin identitet. Utan den finns det ingen konst alls men vi behöver inte vara oroliga, konsten har klarat sig länge och även om det numera ständigt görs försök att ta sig in i den allmänna verkligheten. Det har aldrig lyckats främst av den anledningen att konsten kräver alltför mycket och att dess gränslösa ambition är svår att förstå för utomstående och inom politiken. Angående det ovan angivna intresset att konsten inte skall betraktas som ett objekt för finansiell spekulation är det nog så viktigt att förtydliga den punkten. Konsten är ett dåligt investeringsobjekt och även om det existerar fantastiska prissummor på en del konstverk är det en oerhört smal sektor. Mer än 99 % av konstnärskåren skulle ha varit glada om deras verk hade varit föremål för finansiell spekulation. Alltså borde ambitionen vara tvärtom, att öka intresset för den finansiella spekulationen.

Om man t ex är intresserad att bedriva och sprida en politik kring en ekologisk helhetssyn är konsten ett mycket dåligt alternativ. Förutom inom konstvärlden där man kan räkna med att kritikerna huvudsakligen är positiva eftersom ärendet är ”angeläget” och innebär att någon ”tar ansvar”. Dan Jönsson avslutar med ett verk av Yoko Ono ”Ett hål att se himlen genom”. Receptet till det uttalandet är det gamla välkända ”Konstnärerna lär oss att se”. Det ligger något i det förutsatt att ett intresse finns eller kan väckas hos en betraktare. Jag tror inte att det går att komma förbi att det först och främst handlar om formen, detaljer och komposition eller en överraskande idé inte har någon bestämd mening. Mening får var och en skapa på egen hand.

Cirkapris $175 (onumrerad upplaga)
Publicerat i konstteori | 2 kommentarer