Mitt deltagande på onsdag i det norska teveprogrammet Trygdekontoret handlar alltså om yttrandefriheten. Mitt RH-projekt (och dessutom de förhållanden som jag har kommit att leva under) är starkt knutna till ämnet yttrandefrihet. Det kan tyckas att yttrandefriheten är en tämligen enkel och självklar princip: I en demokratisk värld har man rätt att föra fram sin åsikt som dock regleras av lagen. Men det är lite mer komplicerat än så. Minst problematisk är den ”gamla” yttrandefriheten där åsiktsbildning förtrycks eller bestraffas. Och här råder, inom den västerländska sfären, inga större konflikter om vad som är rätt och fel. Vanliga exempel är Ryssland och Kina. Men det som främst engagerar är yttrandefriheten och islam sedan denna har blivit en maktfaktor i väst. Försvararna av yttrandefriheten i den bemärkelsen hamnar lätt i en politiskt inkorrekt situation och kan lätt förses med rasiststämpel. Den dominerande politiska inställningen är inriktad på att i första hand motverka alla tendenser som riskerar att av någon eller några uppfattas som rasistiska eller hets mot folkgrupp och i andra hand att framhålla yttrandefriheten. Även när påståenden om rasism och hets mot folkgrupp inte har någon egentlig grund tas de på allvar.
Som jag har redogjort för åtskilliga gånger är mitt fall det dubbla trycket av rasistanklagelsen och skräcken för terrorism. Detta har fört med sig att rondellhunden censureras i nästan alla etablerade sammanhang. På så sätt har yttrandefriheten fått en klar inskränkning. Inte för att det är nödvändigt för medierna att visa bilder av rondellhunden utan att de inte gör det när det vore självklart. Det bör framhållas att RH-projektet lever sitt eget liv, allt som konstnären företer sig färgas av den skuld som kommer från det som ses som politiskt olämpligt. Visserligen står det klart för dem som delar den traditionella uppfattningen om yttrandefriheten att inget fel är begången. Men det är fortfarande politiskt olämpligt. Att ifrågasätta en religiös auktoritet borde vara en bagatell men som det nu har blivit för det ändå med sig att man kan misstänka en dold och mera långtgående agenda (som skulle kunna tänkas stödja främlingsfientliga krafter som det brukar heta). Den muslimska världen för ofta fram en helt annan uppfattning om yttrandefriheten. Som det t ex heter i Islamguiden: ” Så yttrandefriheten skall endast skyddas av lagen i de fall där det är till nytta för samhällets välfärd, och inte när det utgör en fientlighet gentemot andra.” Det kan tyckas att det är en väl naiv skrivelse men det är en vida spridd uppfattning där det inte tycks vara svårt att avgöra vad som skall vara ”samhällets välfärd”. Nå, tills vidare avvisar etablissemanget sådana uppfattningar, men något blir ändå kvar: självcensuren.
Det symbolvärde jag producerar inom ramen för RH-projektet är ytterst känsligt. Det minsta är lika illa som det största. Ta t ex den marinmålningen som jag gjorde till utställningen i Malmö i somras. Jo, det finns en rondellhund men den är inte lätt att se. Ändå tillräcklig för att bilden inte skall kunna återges i normala sammanhang. Antagligen skulle det räcka med påståendet att rondellhunden befinner sig under däck för att utlösa skräck- och rasistfaktorn. Auktionshusen gör dock numera en fysisk bedömning. Från att jag tidigare med mitt blotta namn injagade alltför mycket oro godtar man idag målningar och objekt där det inte förekommer någon rondellhund. Men förmodligen skulle en titel vara tillräcklig för ett avvisande.
Ett skepp kommer lastat med fruktan & skräck