2004: Censurerad konstkritiker

Postat den 2015 8 mars av Lars Vilks

Jag har inte hunnit skriva eftersom jag har haft en del att stå i. Men idag skall jag åtminstone notera ett nytt fall för yttrandefriheten. Det rör sig om något av det värsta som kan drabba en skribent, nämligen att bli blockerad och censurerad av Facebook. Det är mycket som inte passar sig där och Facebook tar ingen hänsyn till om det handlar om konst. Den synnerligen välkände New York-konstkritikern Jerry Saltz har råkat ut för denna förnedring. Naturligtvis blev det en stor nyhet. Respektlöst, kan man säga och därmed placera sig på båda sidor.

Publicerat i Konstkritik, yttrandefrihet | 54 kommentarer

2003: Mycket talande idag.

Postat den 2015 6 mars av Lars Vilks

Idag var det att framträda i dansk teve. Det kan sammanfattas med att jag anlände snabbt, avverkade 20 minuter i studion, på vägen ut en kortare intervju och sedan raskt ut ur landet. Därefter mötte jag ett holländskt team som blev en lång historia, något mer än de korthuggna fraserna som brukar levereras fram och tillbaka. Slutligen var det Euronews och den intressante herren Cal Fussman

Dagens ämne i Danmark vilket jag råkade uttala mig om är Muhammedteckningarnas plats i historieundervisningen. Det är alltså en het diskussion.

Hela intervjun på Deadline DR.

Publicerat i debatt, yttrandefrihet | 55 kommentarer

2002: Konsten

Postat den 2015 5 mars av Lars Vilks

Det har varit mycket yttrandefrihet och en del om Vilks öden och äventyr. Men lite plats för konst och konstnyheter skall det också vara.

”I like formally pleasing pictures but with an edge”. Andres Serranos enkla konstdeklaration är väl värd att fundera vidare på¨. Piss Christ ställde omedelbart till rabalder 1987 men hamnade i rätten först 1997 och då i Australien (Serrano vann rättegången). Det är ett intrikat fotoverk eftersom provokationen finns helt och hållet i titeln. Vore inte den skulle man inte klaga. Vid den här tiden började de formella estetiska variationsmöjligheterna gå mot sitt slut. Formgivningen hade förlorat sin kraft som utmaning men har då kvar vad man alltjämt har kvar; att visa en personlig särprägel och att förmedla en estetisk upplevelse. Den här modellen är dock numera alltför enkel. Estetiseringsprocessen har expanderat till att omfatta betydligt mer och kan väl ersättas med ”presentationsform”. Eftersom presentationsformen kan drivas långt mot en ”neutralitet” (dokumentation, undersökning innefattande skrivna och refererade texter) återstår inte mycket annat än att estetisering betyder att något sker inom ramarna för konstinstitutionen.
01Piss_Christ_by_Serrano_Andres_(1987)

Att arbeta med provocerande konst och samtidigt vara uppburen av konstvärlden är ingen lätt ekvation. En av dem som har lyckats är veteranen Hans Haacke. Hans skandaler ligger längre tillbaka i tiden, idag får man nöja sig med att kalla honom lätt subversiv. Onekligen är han framgångsrik med att hålla den nivån. Idag kom hans bidrag till den tomma plinten på Trafalgar Square i London Gift Horse med börsnoteringsband. Javars, ingen lär på allvar bli störd av denna stillsamma klagan över tidens elände.

01 gift horse haacke

Det laddas upp till Okwui Enwezors Venedigbiennal. Enwezor är inte främmande för stora, för att inte säga enorma ambitionsnivåer och det är ingen tillfällighet att biennalen bär titeln All the World’s Future. Allt är täckt i denna politiska biennal. Och man kan anta att konstvärlden komma att vara överens med hans ambitioner. Garanterat befriad från avvikande röster. Vi får väl se.

Publicerat i Biennaler, konstteori | 38 kommentarer