2058: Ekonomi och nationell stillsamhet

Postat den 2015 20 maj av Lars Vilks

Kulturnyheterna i SvT uppmärksammade idag konstnärernas dåliga ekonomi och konstnären Ida Rödén ger tips och råd i tidskriften Volym.

I vanlig ordning nämnde man ingenting om själva grundproblemet: En överproduktion av konstnärer och konst som varken marknad eller stipendier kan göra något åt. Rödén har ändå rätt i sin tanke att uppmuntra sina kollegor. Med den mördande konkurrens som konstnärerna automatiskt hamnar i gäller det att inte vara lat. Här handlar det om att vässa armbågarna, vara talför och skapa kontakter och utställningarna. Eftersom de flesta konstnärer inte ligger på så hårt på det området finns det en del att göra även i en olönsam bransch.

Svenskhet liksom nationer är ju något som konstvärlden inte är särskilt förtjust i. Men det blev ändå inte några omfattande protester mot de nationella paviljongerna i Venedigbiennalen. Ett skäl är att utställarna och curatorerna som handhar dessa är väl medvetna om problemen och att de därför på olika sätt kan gardera sig genom att blanda nationalitetstillhörigheterna. Ett lätt kuriöst inslag är Vatikanens paviljong. Det finns inga vatikanska konstnärer, däremot har man en egen curator, Micol Forti, som valde det då passande temat ”när ordet blev kött”.

vatikan
Micol Forti stående i den makedonska konstnären Elpida Hadzi-Vasilevas installation (det kan vara på sin plats att någon rapporterar från den här paviljongen).

Nå, hur det nu än är, när det kommer till kritan vill Sverige ha svenska konstnärer. Därför har man satsat på att visa Lina Selander (3.620). Hennes poetiska videoinstallationer berör politiska och sociala ämnen men lågmält. De är absolut sevärda men man skall ha god tid på sig. Och det är också problemet med lanseringen av en konstnär i den internationella sektionen. Kommer man att märkas? Dessutom får man säga att Selanders diskurs är svårfångad. Det blir inte lätt att få en mera omfattande uppmärksamhet. ”Spåren förskräcka”, kunde man tillägga. De tre svenska konstnärer som har slagit sig in i eliten, Klara Lidén, Nathalie Djurberg med spektakulära installationer och Runo Lagomarsino med socialkritiska projekt, lägger man onekligen märke till. Stillsamheten brukar få nöja sig med konstvärldens aktning.

selander
Daniel Birnbaum introducerar Lina Selander

Publicerat i Biennaler, om utställningar m m | 2 kommentarer

2057: Tropiskt

Postat den 2015 19 maj av Lars Vilks

Nuförtiden kan man glädja sig åt att erbjudas ställningstagande i någon ögonbrynshöjande nyhet. Ofta en lätt provokation ifrån vilken man kan hysa och meddela sin åsikt. Idag är det rapparna Ivory och Adam Kanyama som sjunger om att Björn Söder skall knulla sin mamma. Skall en sådan låt spelas i P3? SR svarar på kritiken genom att säga att man inte tar ställning till innehållet. I DN menar Erik Helmerson att det rör sig om dubbelmoral.

Ur yttrandefrihetssynpunkt är det inte mycket att bråka om men det handlar om kvalitet. Självfallet är det smaklöst och i dagens försiktiga samhälle har jag svårt att förstå att SR inte vill förstå. Kanske ser man det som en intressant kulturyttring. Knulla-mammagreppet är inte ovanligt och jag har tidigare presenterat min samling av unga mäns frikostighet med den terminologin. Man kan möjligen tycka att det är något som inte bör direkt uppmuntras. Dock har rapparna funnit en ivrig försvarare i Martin Aagård (Aftonbladet). Han ser det som en typisk trop, gammal och konventionell. Ett kulturuttryck som närmast kan liknas vid Evert Taube. I hans text kan emellertid inte uttrycket skrivas utan * så något måste ändå vara lite känsligt. Skulle någon fråga sig om uttrycket kunde gå för sig riktat mot något politiskt korrekt föremål är man enligt Aagård vän av Sverigedemokrati (Helmerson råkade sålunda hamna där). Helt rent förefaller inte Aagårds ställningstagande vara. Ta t ex punkaren Dan Park och hans troper, så vanliga i punkkulturen. Där är Aagård den förste att ropa på lag och moral.

Inte mycket att förvånas över. Aagård har sin agenda, Helmerson åberopar anständigheten. Vi andra kan ventilera våra åsikter.

Publicerat i debatt | 9 kommentarer

2056: Det goda motståndet

Postat den 2015 18 maj av Lars Vilks

Den 22 maj öppnar Havanabiennalen. Det lilla problemet med den biennalen är att Tania Bruguera sitter i husarrest i Havana och väntar på rättegång. Hon har, som jag har rapporterat, haft fräckheten att vilja arrangera ett forum för yttrandefrihet. Bruguera deltog i Venedigbiennalen men jag vet inte med vad. Hon nämndes överhuvudtaget inte i det sammanhanget, inte tal om något ”jag är Tania Bruguera”.

Nu är det alltså dags för Havanabiennalen. För en tid sedan drog man igång ett försök till bojkott men det lär inte bli särskilt mycket av det. För den insatte kan man se att det finns gott om internationella stjärnor i konstnärlistan. Det är inte troligt att någon kommer att uttala sig i det känsliga ämnet. Konstvärlden är inte benägen då det i dessa kretsar är allmänt erkänt att Havanabiennalen är en plats för motståndet mot kapitalismen och USA.

Publicerat i Biennaler, yttrandefrihet | 3 kommentarer