Vilks.net

I vanlig ordning, konstvärlden bjuder på den vanliga menyn. Slaveriet, den här gången om fotografier på svarta i utsatta situationer tillhör deras efterlevande eller institutionen som äger dem. Så här långt verkar det som om institutionen har rätt till bilderna. Annat vore rätt märkligt. Men en tidsenlig nyhet. (artnet)

Och sedan, i vanlig ordning, konsten som världsförbättrare. Här har vi den optimistiske Olafur Eliasson som vill få igång den inre empatin eller något i den stilen. (artnet)

Detta i väntan på konstens bulldozer. Det kan ta ett tag innan den visar sig.

I politiken är det mera spännande. Liberalerna, i desperat situation, kan tänka sig att ingå i det konservativa blocket och att upprätta den tidigare helt otänkbara förbindelsen med SD. Antagligen den bästa chansen eftersom partiet är förlorare i JÖK. Om det nu inte blir en kompromissvändning.  Alla liberaler är inte förtjusta (Aftonbladet). I varje fall händer det så gott som dagligen något i svensk politik. Några egentliga förändringar är det inte fråga om utan ett underlag för det ständigt pågående debattspelet. Det gynnar underhållningssektorn.

Pandemin kan ge en del kreativa impulser. Jacke Sjödin spelar Bellmancorona på YouTube.

Dådet i Vetlanda mynnade ut i politiska oklarheter. Inget samband med integrationspolitiken även om en det inte råder full enighet om den saken. Allt som sker kan bli politiskt bränsle och det är naturligtvis oundvikligt. Det här tillfället kan det måhända ha varit något som kommer från de ständigt omtalade mörka krafterna som håller på att ta över världen.

Konstfacksprofessorn Sara Kristoffersson ger slutreplik i dramat kring Den Bruna Ön och Det Vita Havet (DN). Det mest fascinerande är ett förslag från en lärare angående namnbyte på Vita Havet. Denne föreslog ”Bruna Havet”. De kan vara ett naivt inkluderande förslag eller mycket sofistikerat eftersom ”brun” är en färg med starka konnotationer. En komplettering kunde vara förslaget ”Blåbruna Havet” eller ”Brunsmetade Havet”.