2381: Hyperskräcken

Postat den 2016 30 november av Lars Vilks

Så var det dags igen medinställsamheten. Tamas Gellert skulle ha uppträtt i ett författarsamtal utifrån sin bok Det svenska hatet (Dagens Media). Men det blev stopp vilket väckt en del kritik t ex från yttrandefrihetsdrottningen själv, Åsa Linderborg (Aftonbladet).

Jag kan inget annat än att instämma i den kören. Det har visat sig att lokala säkerhetspersonalen esomoftast kommer med lite underliga beslut. Det brukar heta att de har gjort ”en samlad bedömning” eller något sådant samtidigt som man medger att man inte har något som helst konkret hot eller hotbild att förhålla sig till. En professionell bedömning brukar gå i en annan riktning. Så var det för min del t ex på Kulturhusets Odellvernissage, så var det på Karlstad universitet.

”Samlad bedömning”, ett estetiskt uttryck för hyperskräck.

Publicerat i yttrandefrihet | 40 kommentarer

2380: Normer från Skaraborg

Postat den 2016 30 november av Lars Vilks

35 % av musikanterna från Skaraborg vill gärna skydda religionsutövare från att bli kränkta (SR). Man är beredd att inskränka yttrandefriheten. Fast det säger man inte, musikanterna hävdar att de har den största respekt för yttrandefrihet. Men som en av dem tillägger: ”Det är egentligen onödigt med den typen av provokationer, för det leder ju egentligen inte till något positivt”.

En ny inriktning på yttrandefriheten. Den bör innebära något positivt och man får anta att vad som är positivt kommer från dessa politikers åsikter. Det tycks ju vara så att vad dessa figurer har fått i sitt sinne är att allt som kränker religioner är av ondo.

Det lär inte bli något av detta, det är alltför grovt. Amanda Björkman har kommenterat saken i en ledare (DN)

Under tiden har kritikern Ben Davis funderat på varför den massiva insatsen från de intellektuella och kulturella inte gav någon synlig effekt i presidentvalet (artnet). Mangrant ställde de upp med stödgalor, uttalanden och uppsjöar av Trumpsatir. Ben Davis förklaring är att de inte nådde några betydelsefulla väljargrupper. Man kan tillägga att det förmodligen fungerade i motsatt riktning, nämligen som ett argument för Trump genom att dessa yttringar lätt kan läsas som etablissemangets förakt för helt andra värderingar. Vi får nog inse att politiken i konsten är en estetisk affär. När den skall ut på fältet blir det inte mycket kvar.

Publicerat i Konstkritik, politik, yttrandefrihet | 28 kommentarer

2379: Längtan efter det extrema

Postat den 2016 28 november av Lars Vilks

Kortoperan i Stockholm ”Jane” gavs för någon månad sedan. Verklighetsunderlaget till operan är självklart med rollbesättningen ”konstnären”, ”Jane” och ”reportern”. Naturligtvis har librettisten fria händer att gestalta sin skapelse efter behag men det är ofrånkomligt att resultatet blir en ideologisk partsinlaga, åtminstone i det här fallet. I DN förhåller sig recensenten kritiskt avvaktande. Helle Merete Brix har sett föreställningen och berättar lite närmare om vad det gick ut på. Konstnären framställs som en cynisk högerextremist och Jane framträder som hjältinna. Hon citerar programbladet som förnumstigt framhåller ”Vi lever i en mycket komplex och svåröverskådlig värld där vi gärna förfaller till förenklade bilder av verkligheten. Just därför tror jag att det är extra viktigt att konsten kan fungera som en motvikt till detta.”

Alltså ”motvikt till förenklade bilder”. Tanken är riktig, konstens motvikt är och förblir komplexa bilder, så komplexa att endast konstvärlden kan läsa estetiken. Operan ”Jane” förefaller dock inte tillhöra den avdelningen.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 9 kommentarer