2526: Domen föll

Postat den 2018 6 februari av Lars Vilks

Idag var det domedag. Säkert har de flesta redan sett att jag dömts till böter för olovligt byggande. Jag har kommenterat saken i Expressen. Se också artikeln i P1 Kulturnytt. Och lyssna på Mårten Arndtzén (han har för övrigt en utmärkt radioröst). Arndtzén brukar har ordning på sina uttalanden och det mesta säger tycker jag är riktigt. Han problematiserar Nimisprocessen genom att uttala en önskar om att det skall bli något nytt – för den konstnärliga kvalitetens skull. En förändring är i varje fall att länsstyrelsen ville ingå ett avtal som dock innebar att de fick full kontroll. Länsstyrelsen första önskan var för övrigt en avvecklingsplan vilket kanske inte var det smartaste att börja med. Men det blev ingen överenskommelse utan istället ett fortsättningskrig. Frågan är vad som händer efter detta. En sak är om det lyckas att överklaga. Sådant är svårt emedan hovrätten är restriktiv i sin bedömning av vad som är intressant. Men betingelserna har förändrats drastiskt. Jag har ju två huvudprojekt, dels alltså Nimis och dels RH-projektet. Dessa går inte helt att hålla isär och RH-projektet har fört med sig avsevärda begränsningar av mina fysiska insatser. Jag befinner mig alltså i ett defensivt läge vilket naturligtvis motståndarna försöker utnyttja. Precis som länsstyrelsen passade på att glida med brandvandalerna. Denna situation är speciell och frågan är om jag kan reda ut den och fortsätta mot det intressanta målet att vinna full accept för projektet. Önskan om förnyelse bör dock inte överdrivas. En inte oväsentlig sak är att kunna redovisa processverket genom utställningar, något som kan skänka många synpunkter på vad som hänt. Det finns mycket intressant som är mer eller mindre okänt. Men utställningar är just nu ytterst svåra att tänka sig.


Efter branden 1997 gick det utmärkt att bygga upp tornet igen utan anmärkning från länsstyrelsen.

Publicerat i Nimis | 8 kommentarer

2525: Salongsmålare Kronberg

Postat den 2018 6 februari av Lars Vilks

Det blir lite mer om konst. Men eftersom jag vet att många läsare gillar mera renodlad politik så kan jag erbjuda en fängslande artikel om radikalisering från den alltid lika underhållande tidskriften Paragraf.

Jag har fått tillfälle att läsa professor Tomas Björks bok om konstnären Julius Kronberg. Boken kom ut i samband med en utställning på Waldermarsudde som handlade om salongsmåleri och särskilt Julius Kronberg (1850-1921). Boken är intressant såtillvida att Björk gör ett allvarligt försök att rätta upp Kronbergs idag mediokra rykte. Nå, det finns ett litet spöke i försöket. Björk tillhör den postkoloniala styrkan och utifrån det kan man argumentera mot modernismens utvecklingstanke, den vita heteronormen och hur historieskrivningen skapas genom segrarna. Jag skall återkomma i ett nytt inlägg med mera utförliga argument i den saken.
Först skall det konstateras att Kronberg i varje fall har fått en plats i svensk konsthistoria genom hans målning från 1975: Jaktnymf och fauner. På sin tid blev den en sensation och dessutom kontroversiell med sitt erotiska tonläge. Idag är det svårt att vara lika entusiastisk även om man har all anledning att beundra Kronberg för hans kolorit och tekniska skicklighet. Trots allt är det ett praktstycke i tidens stil med lite för mycket häng på tidens stora förebilder Hans Makart och Karl von Piloty. Rubens spökar också i bakgrunden.

En annan målning har varit oerhört populär, David och Saul (1884-85). Den har ofta reproducerat inte minst till studier av den bibliska historien. Onekligen ett praktstycke med otaliga detaljer och en intrikat ljusbehandling. Men det blir ändå svårt att få liv i ett kostymdrama som kännetecknar mycket av salongskonsten. Björk, som skrivit om orientalismen, kan inte låta bli att göra en tolkning i den andan. Han ser ett binärt motsatspar, den passive orientalen med sitt erotiska begär och den västerländska kyska aktiviteten. Jag har svårt att tro att Kronberg har varit inne på den linjen men som sagt betraktaren är medskapare i verket och Björks insats gör den ju tidsenlig.

Publicerat i Böcker, om utställningar m m, politik | 4 kommentarer

2524: Komplex kommunikation

Postat den 2018 4 februari av Lars Vilks

Idag blir det några ord om konst. På Tensta konsthall börjar om några dagar utställningen ”Snart nog: konst och handling”. En liten detalj har intresserat mig, ett stycke i introduktionstexten:
”Snart nog: konst och handling handlar om framtider. Den är inspirerad av vår tids mest akuta frågor, och en övertygelse om att konstnärliga praktiker kan kommunicera komplexa problem och samordna handling.”

Man ser ofta resterna av det romantiska konstbegreppet. ”Konst kan”, ”konst som alternativ” och här alltså en övertygelse om konsten och kommunikation av komplexa problem. Men å andra sidan är det självklart att konsten kan kommunicera komplexa ”problem”. Ta t ex Duchamps pissoar. För att läsa av den krävs ingående kunskaper om konstens mera avancerade delar. Även för den inläste är ingen tolkning säker. En del av komplexiteten blir ännu krångligare genom att betraktaren är medskapande. En inte oväsentlig detalj är att man inte kan vara säker på att det finns något ”problem”.

Men det är dock klart att det inte är den komplexiteten som avses angående den här utställningen. Man får nog förutsätta att det är en diskurstyngd framställning av angelägna socialkritiska frågor sedda ur ett givet ideologiskt perspektiv. I dessa sammanhang är man inte intresserad av några motröster och långt mindre att ta reda på om konsten verkligen kan kommunicera komplexa problem och till vem.

Publicerat i konstteori | 1 kommentar