3283: Eftertraktad Picasso

Postat den 2021 16 maj av Lars Vilks

En stabil faktor i konstvärlden utgörs av konstmarknaden. Samtidskonstens politiska ambitioner är i det sammanhanget sekundära. Visserligen kan den politiska konsten ibland bli en estetiserad trend som marknaden kan konsumeras. Men de konsthistoriska storheterna håller sina ställningar. Picasso är inget hett namn i samtidskonsten (man har insett att han hade helt fel värdegrund) men marknaden tröttnar inte. I veckan gick hans Femme assise près d’une fenêtre (Marie-Thérèse) från 1932 för ofattbara $103 miljoner. Marie-Thérèse var en ung dam som Picasso fick syn och presenterade med ”Jag är Picasso, får jag måla ert porträtt”. Hon hade ingen aning om Picasso men målat och skulpterat blev det. Och Picasso skapade den specifika huvudformen som gör att Marie-Thérèse är lätt att känna igen i konstverken. Det är väl en av anledningarna till att dessa Picassoarbeten är särskilt attraktiva. (artnet)

Konstvärlden är som bekant inte förtjust i marknaden. Den ses som en svår belastning. Det är svårt att erkänna att konsten sysslar med att producera lyxvaror för kapitalisterna. Men så är det.

Publicerat i om utställningar m m | 1 kommentar

3282: Teologisk fusion

Postat den 2021 15 maj av Lars Vilks

Det är inte var dag som kristendomen får en ny profet. Visserligen är vi inte riktigt där än men med ett djärvt förslag framkastar Jakob Wirén (ärkebiskopens sekreterare) en inte helt okänd kandidat, islams Muhammed. Jesus är redan accepterad som profet inom islam. Naturligtvis blir statusfrågan intressant. Vilken av dessa profeter är högsta hönset? Muhammed hävdar att Kristus aldrig blev korsfäst och måhända kan den nyanländes ståndpunkt innebära en radikal förnyelse av kristendomen. Trots allt är Muhammed ofelbar och språkrör för ärkeängeln Gabriel. Onekligen blir en diskussion om vilken av de två herrarna som skall utnämnas till den ofelbare intressant att följa.

Wirén driver också tesen om att kristendomen och islam tillber samma gud. En närmast tvingande tes eftersom islams alltmer ökande status innebär att deras gud måste erkännas. Men inte som separat enär vi då hade fått en i sig synnerligen intressant polyteism.

När den nyanlände profeten sålunda kan tänkas i kristen dräkt uppstår frågan om han skall ingå i det omfattande bildgalleri som gäller för andra profeter eller om han blir den ende obildbare.

Expressen

Publicerat i politik | 11 kommentarer

3281: Neoliberal eller inte neoliberal i konsten

Postat den 2021 14 maj av Lars Vilks

I konstvärlden arbetar man ständigt med att bryta ner hierarkierna. Gärna i hela världen, något som inte har varit särskilt framgångsrikt. Lika lite framgång har man rönt i de egna leden. I Kunsthall Oslo har man just haft en utställning med temat ”Death to the Curator”. Recensionen i Kunstkritikk citerar pressreleasen: ”The press release discusses the curator as a “neoliberal phenomenon,” a figure that has, ever since its entry on the contemporary art scene in the 1970s, contributed to weakening the democratic tradition of juried exhibitions that was previously central in the Scandinavian countries.”

Att curator är ett neoliberalt fenomen bör inte förvåna. När det är dags för kritik brukar den benämningen luftas. För en del år sedan skulle man tagit till med ”borgarbrackor”.

Onekligen har curatorrollen blivit problematisk men knappast utifrån de synpunkter som den här utställningen levererar. Juryerade utställningar är en äldre modell som man till stor övergav efter långvarig kritik. Det var helt enkelt omöjligt att möta behovet av kontext och konst som projekt i det totalt blandade utbud som gäller för utställningar där vem som helst kan lämna in. Hierarkin är även här given, en jury skall väljas och det är ungefär som att välja curatorer. Kritiken som dyker upp genom den är utställningen är givetvis inte att slå ett slag för konstens demokratisering utan ett sätt att de utvalda utställarnas sätt att positionera sig. I själva verket står de i samma led som de flesta curatorer (som är uppdaterade) med en välkänd värdegrund. Möjligen vill de grupper som visades på utställningen slå ett ytterligare slag för aktivismen.

Problemet med curatorerna är främst att de har hamnat i en fast värdegrund som har några få angelägna objekt som återkommer. Med stor försiktighet skall en curator se till att det man visar och de som visas är rättvist fördelat (enligt den nu rådande ordningen).

Att byta ut curatorerna mot konstnärer gör knappast någon större skillnad. Konstnären som curator skall väljas av någon och det kommer att bli enligt normen. Även inom normen kan det skapas intressanta utställningar men det är uppenbart att konsten behöver något större än så.

Publicerat i konstteori, om utställningar m m | 2 kommentarer