3282: Teologisk fusion

Det är inte var dag som kristendomen får en ny profet. Visserligen är vi inte riktigt där än men med ett djärvt förslag framkastar Jakob Wirén (ärkebiskopens sekreterare) en inte helt okänd kandidat, islams Muhammed. Jesus är redan accepterad som profet inom islam. Naturligtvis blir statusfrågan intressant. Vilken av dessa profeter är högsta hönset? Muhammed hävdar att Kristus aldrig blev korsfäst och måhända kan den nyanländes ståndpunkt innebära en radikal förnyelse av kristendomen. Trots allt är Muhammed ofelbar och språkrör för ärkeängeln Gabriel. Onekligen blir en diskussion om vilken av de två herrarna som skall utnämnas till den ofelbare intressant att följa.

Wirén driver också tesen om att kristendomen och islam tillber samma gud. En närmast tvingande tes eftersom islams alltmer ökande status innebär att deras gud måste erkännas. Men inte som separat enär vi då hade fått en i sig synnerligen intressant polyteism.

När den nyanlände profeten sålunda kan tänkas i kristen dräkt uppstår frågan om han skall ingå i det omfattande bildgalleri som gäller för andra profeter eller om han blir den ende obildbare.

Expressen

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

11 svar på 3282: Teologisk fusion

  1. Neuman skriver:

    Profeterna var en slags megafoner som varnade den judiske kungen för faror i antågande, och till sist har vi Johannes, som berättade om den kommande Messias, Jesus.

    När Muhammed konstruerade sitt hopkok på judisk tradition med Abraham och Moses i menageriet, hade Messias kommit för 672 år sen och profeterna spelat ut sin roll. Muhammed är ingen profet alls, och heller ingen motsvarighet till Jesus. Muhammeds rike var av denna världen, han var en vanlig krigarhövding med lånad religion som utrotade sina fiender.

    Det är inte så mycket bevänt med kristendomskunskapen bla dagens sekreterare. Däremot har de politiskt inflytande, och kan hitta på saker och ting.

    “Vadå, jag dyster?”

  2. minnesdagen skriver:

    Vad Jakob Wirén vill är att fasa ut Jesus som den centrala figuren, och göra religionen underdånig mot judendomen. Då är det inte kristendom längre.

    “Den teologiska insikten handlar om att Guds förbund med det judiska folket är giltigt.”

    https://www.kyrkanstidning.se/teologi/han-tar-pulsen-pa-religionsdialogen

  3. Neuman skriver:

    Det Jacob Wirén vill göra är att slippa ta konflikten med den muslimska föreställningen att alla ska lyda Muhammed och att alla “otrogna” lever på muslimernas nåder. Hans krumbukter visar mest på egen okunnighet.

    Jesus var jude, och kristendomen står på judisk grund. Bibelns första hälft är tora-rullarna i synagogan. Nazismen är däremot antikrist, och hatar judar.

    “Dialogen” med muslimerna är en envägskommunikation, vi ska lyssna på dem, de lyssnar inte på oss. Vår civilisation förbjuder månggifte, det är inte förhandlingsbart. Barbarernas harem är civilisationsvidrigt. Hitler och stormuftin av Jerusalem kom bra överens.

    På ena sidan; judar och kristna. På andra sidan; muslimer och nazister.

  4. minnesdagen skriver:

    Nja, jag ser det mer som diverse olika sidor, inte två.
    Att prata om Guds förbund med ett utvalt folk med en speciell uppsättning gener är väl mer nazism än något annat.

  5. Neuman skriver:

    Historiskt fanns mängder av stammar vid östra medelhavet; hettiter, fenicier, araméer, samarier, judar. Alla stammarna hade en eller flera gudar som skulle blidkas för att hjälpa till i skörd och strid. Judarna hade sin JHV, med Abraham, Moses, 10 budord, guldkalv och alla profeterna, Elias mfl. Sen dök juden Jesus upp i historien och modifierade en riktning av judendom till kristendom, och det blev långt senare vår statskyrka. Medan hettiter och fenicier inte finns kvar, finns judarna kvar.

    Kristendom är en variant på judendom som inte kräver en judisk stamtavla. De judar som inte följde Jesus ansåg att han inte var Messias, och väntar fortfarande på hen. Muhammed från arabiska halvön tog den judiska religionens figurer som bakgrund för en ny, och slog ihjäl eller fördrev dem som inte lydde. Fredens och kärleken islam.

    Nationalsocialism var en mordisk hämndlysten nationell rörelse sprungen ur första världskrigets aggressiva tyska totalfiasko. Den stod i strid med absolut grundläggande kristna värderingar, och därmed även de judiska. Nazismen bör räknas till vår tids antikristna rörelser, i paritet med bolsjevismen. Moraliskt sett är bolsjevism och nazism likaberättigade, de mördade storskaligt i kollektivets namn. Bägge trivs bra med muslimer.

    Kristendom och judendom är utmärkt grund att bygga samhällen på. Nationalsocialism, bolsjevism och islam har också prövats som grund till samhällsbyggen. Med betydligt sämre resultat.

  6. Från Graven skriver:

    Mohammad bör dra längsta strået i det att hans följare förstår att vara på offensiven.
    Jesus är lite som jultomten – upplevs som snäll, men med så vag historisk dokumentation att elaka tungor viskar om hittepå.

  7. ND skriver:

    Mja, rättare är väl att judarna på basis av en assyrisk förlaga (Ashur) lät upphöja den lokala stormguden Jahve till den israeliska stammens nationalgud (“När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när han fördelade deras områden efter gudasönernas antal”, 5 Mos 32:8), under det att man idkade repression mot den gängse kanaanitiska polyteismen (“Kungen befallde översteprästen Hilkia, prästerna närmast under honom och tröskelväktarna att de skulle från Herrens tempel skaffa undan alla föremål som tillverkats för Baal och Ashera och himlens hela härskara. Därefter brände han upp dem utanför Jerusalem, på avsatserna i Kidrondalen, och förde bort askan till Betel.”, 2 Kung 23:4). Man lärde sig minsann i fångenskapen.

    Den judiska sekten under Shimon Bar Yonah (“Petrus”) lät senare raffinera begreppet i universalitisk riktning, så att den katolske guden kom att omfatta alla människor och inte bara judar. Man behövde förfara så för att kunna locka grekerna till läran, samtidigt som traditionell judisk könsstympning inte var à la vogue i Rom. Voilà kristendom.

    Det ligger i sakens natur att den enda guden i muhammedansk och kristen tradition bara kan vara en och samma, och den islamska traditionen är ju ett direkt utskott av den kristna och judiska.

    Men samtidigt är båda i grunden polyteistiska, i det att de erkänner “änglar” och en massa andra figurer av övernaturligt slag, så även den dualistiska ondskan i form av “djävulen”. Kristendomens underliga treenighet är ytterligare ett exempel på en i monoteismen inbyggd polyteistisk natur.

    Den där “universalismen” är ett drag som har verkningar in i vår tid, i det att man anser att exempelvis mänskliga rättigheter har en sådan “universell” räckvidd, som en kristendomens sekulära arvtagare. Det blir inte mindre arrogant för det.

  8. minnesdagen skriver:

    Ja, Jesus var snäll men det kan man inte säga om hans pappa Gud.

    Det är det som är det positiva med kristendomen. Att Jesus finns.
    Sedan – vad som hänt och inte hänt beror väl på ens religiösa övertygelse.

  9. Från Graven skriver:

    så sant

  10. TL skriver:

    Undrar om Jakob Wirén klarar av att recitera hela Fader Vår från minnet.

  11. TL skriver:

    Jag ser att Svenska Kyrkan nu proklamerat att den är transsexuell. Artikeln nedan påminner oss även om ett av kyrkan tidigare föreslaget alternativ till Muhammed som mer hipp profet. Ni kan säkert gissa vem det är.

    https://www.zerohedge.com/political/church-sweden-announces-it-trans

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.