2596: Kvalitetsdilemma

I Norge har man konstkritikern och konsthistorikern Paul Grøtvedt. Han har varit med länge och jag minns honom väl från min tid i Norge. Ur samtidskonstens perspektiv betraktas han som omöjlig. Numera skriver han för Documenta.no som är känd för att vara islamkritisk och kulturkonservativ*. I Sverige finns ingen motsvarighet till Paul Grøtvedt men i Norge är han en inte helt obetydlig röst. Hans senaste bedrift är en recension av Oslo Konsthögskolas avgångsutställning. Det är en gedigen sågning och det är klart att recensenten inte är särdeles intresserad eller insatt i den internationella samtidskonsten. Dock såg jag att saken diskuterades på FB. Den fråga som väcktes handlade om konstens kvalitet. Helt uppenbart skriver Grøtvedt utifrån ett traditionellt estetiskt paradigm där genreindelning är grundläggande. För honom blir därför samtidskonstens ett kaos utan större estetiskt värde. Så kan man se på saker och få sina anhängare även om den hållningen är ett spel i en lägre division. Medan det traditionella perspektivet är relativt klart när det gäller att bedöma saker är dagens konstkvalitet en uttalad institutionell affär. Den internationella konstvärlden bestämmer vad som är bra och det råder i princip stor konsensus i de val man gör. Problemet med detta är att det finns ett stort antal parametrar att gå efter. Som jag tidigare har diskuterat är representation en del av kvaliteten, alltså kön och etnicitet beaktas strängt. Innehållet spelar en avgörande roll och det siktar nästan alltid på ett eller annat sätt på det politiska, ”angelägna frågor”. Det finns naturligtvis en del interna intressen men de ligger i linje med det redan sagda, t ex att skriva om konsthistorien utifrån tidigare marginaliserade konstnärer och länder.

Det är ingen övertygande ordning men det är svårt att se någon reell utväg. Det som råder är tämligen enkelt: Följ trendströmmen och se till att bli vald av rätt curator. Grøtvedt är givetvis ingen lösning på problemet men man får säga att hans envetna inställning aktualiserar frågan om konstens kvalitet.

*I nämnda sajt såg jag händelsevis att en imam har blivit avstängd från FB för att ha gjort narr av Hamas. Det kan vara förklaringen till att min Youtube-video fick en varning…

Publicerat i konstteori, om utställningar m m | Lämna en kommentar

2595: Medieteknik

Mediehantering är en sport i sig. Özz Nujen Insåg till slut att hans arroganta stil när han intervjuades av Janne Josefsson inte var så lyckad. Nu försöker han ställa saker till rätta i en artikel i Expressen. Men skadan är redan skedd. Det är utomordentligt svårt att rätta till en dålig mediebild som har fått stor spridning. I en intervju där den intervjuade sitter på den anklagades bänk är alltid en delikat situation där man inte kan räkna att frias. Men det brukar vara möjligt att hålla ställningarna om man lyckas framträda som uppriktig och sympatisk. Hade Nujen valt en sådan taktik hade han kommit undan utan något större rabalder.

Sitter man inte på den anklagades bänk är det enklare Joakim Ruists beramade intervju i Aktuellt är ett exempel på att utfrågaren inte alltid har övertaget. Ruists rapport (numera inte alltför besvärande för rättfärdighetens folk) föranledde utfrågaren att lägga till en egen spekulativ agenda. Ruist föreföll inte medietränad men lyckades väl med att hålla sig till sitt eget ämne: Jag har gjort det här, vad övrigt är, är för mig tystnad.

Man skall alltså inte angripa medierna eftersom utfallet är garanterat dåligt. Det finns undantag. Trump har förklarat krig mot medierna och det fungerar väl. Men det är ett specialfall. Han vet om att han i stort sett enbart för negativ respons för det han gör. Lika bra att göra det ännu värre. Så har vi fått den Trumpska inflationen: Dagens Trump är vad mottagarna förväntar sig och det hjälper inte att ständigt lägga fram skandaler som man försäkrar kommer att leda till hans avgång. Till slut blir det inte mycket effekt.

Publicerat i politik | 11 kommentarer

2594: Favorit i repris, nu flaggad med varning

Varningarnas tid på nätet. Det är vanligt att bli avstängd från t ex FB. Jag har inte drabbats av något sådant förrän häromdagen då YouTube tilldelade mig en varning. Det visade sig vara en video som jag hade lagt upp 2009. Den gjordes i samband med att Andreas Malm i ett tal i Stockholm uttalade sitt stöd för Hamas. Jag gjorde då en parodi på Hamas rekryteringsfilmer. I den första delen kan man svagt höra Malms röst som ropar ”Hamas”. Den andra delen har jag musiksatt, en starkt bearbetad aria från Bizets Carmen. Man kan se den här, på Vimeo brukar man inte vara så snarstucken.

Publicerat i politik | 9 kommentarer