2632: Bruce

Postat den 2018 20 augusti av Lars Vilks

Vilka är de bästa konstnärerna i vår tid? Särskilt noterar man två som otvivelaktigt befinner sig på den allra högsta höjden av berömmelse. Gerhard Richter (f. 1932) och Bruce Nauman (f. 1941). Enligt artfacts lista är Richter nr 3 och Nauman nr 4. Under mycket lång tid höll Nauman tredjeplatsen men har nyligen passerats av Richter. Richter är generellt långt mera känd än Nauman men inom konstvärlden är Nauman betydligt mer inflytelserik. Han tillhörde konceptkonstnärerna som dök upp på 1960-talet. En bland många. Uppmärksammad, han deltog t ex i Documentautställningarna 1972, 1977 och 1982 och på Venedigbiennalen 1978. Men en ännu större uppmärksamhet kom främst genom hans videoinstallation Anthro/Socio (1991) som visades på Documenta 1992. Sedan var Bruce Nauman lite överallt. Man blev varse hans mångsidighet med video, film, performance, skulptur, arbete med texter. Det tog liksom aldrig slut med hans framgångar. År 2009 kammade han hem guldlejonet i Venedig och han var också med 2013. Att Nauman inte har blivit känd utanför de trängre konstkretsarna hänger samman med att han är tillbakadragen. Han ger få intervjuer och föredrar att experimentera i sin ateljé som är belägen i New Mexico. I de föreläsningar jag skall hålla i höst (givetvis hemliga sådana) kommer en att handla om Nauman.

En sak som jag fann intressant är Naumans uttalande om konst och politik i en intervju från 1980. Den håller ännu:

”Art can never have any direct political or social impact on culture. But I would think that art is what’s used in history; it’s what is kind of left/…/ you know art is political in the sense that it pokes at the edges of what’s accepted or what’s acceptable, or because it does investigate why people do art or why people do anything, or how culture can and should function.”

En del av hans nonsenstexter är rätt roliga, t ex den här som ingår i videon ”Clown Torture”: ”Pete and Repeat were sitting on a fence. Pete fell off. Who was left? Repeat. Pete and Repeat…”

Som sagt är det besvärligt med konst i politiken. Min rondellhund lämnade konstvärlden (det är priset för att vara med i den politiska leken) 2007 och har sedan befunnit sig på en Canossavandring för att återvända till konstvärlden. Den gör väsen av sig än som vi snart kommer att erfara.

Publicerat i Föreläsningar, om utställningar m m | 1 kommentar

2631: Status i konstteorin

Postat den 2018 18 augusti av Lars Vilks

Den 5 september öppnas utställningen Nymaterialism på Bonniers konsthall. Utställningen betonar dt fysiska och taktila som värden i konsten. Jag är soom sagt intresserad av konstteori och det som uttalas i konsthallens introduktionstext är följande:

”Konceptuell konst och hantverk har länge betraktats som i varsin ände på ett spektrum mellan högt och lågt inom konsten, en uppdelning som idag känns alltmer överspelad.”

Vad som framkom med den konceptuella konstens framväxt var den enkla insikten att all konst nödvändigtvis är konceptuell. Det som skall bli konst måste föras till konsten och förses där med det koncept som gäller för konstverk, t ex att det är något mer, högre och avancerat (på ett speciellt sätt dessutom) än annat. Man blev också klar över att vad som helst kan bli konst. Däremot gäller den formeln inte omvänt. Om en konstnär utnämner eller tillverkar en bil som konst blir inte alla bilar konst. Skillnaden mellan bil som design och hantverk och konsten är naturligtvis inte överspelad. När det handlar om konsthantverk kan man lite slarvigt säga att allt konsthantverk ingår i konsten. Däremot är det inte särskilt många konsthantverkare som framstår som intressanta (alltså besitter tillräcklig kvalitet för att kvala in i de större sammanhangen). Konsthantverket skulle inte heller vara betjänt av att uppgå i konsten. Konsten har sina arenor och publik och konsthantverket har sina. Man skall inte tro att det är någon given fördel att ingå i dagens kvalitetskonst.

Det är visserligen riktigt att vissa material har betraktats som lägre värda, som t ex textil och keramik. Men det var ett bra tag sedan och det är givetvis lätt att korrekt konceptualisera textila och keramiska verk och utövare som konstverk respektive konstnärer. Men i de flesta fall sker det inte därför att utövarna har andra avsikter och intressen.

Konsthallschefen Magnus af Petersén skriver:
”Verken i utställningen NyMaterialism visar hur distinktionen mellan form och innehåll är svår att upprätthålla och att innehållet även kommer ur materialet och inte bara förmedlas av det. Det fysiska och taktila är realiteter som vi tydligen varken vill eller kan bortse från.”

Ett lite märkligt uttalande av en konsthistoriker. Det har man känt till sedan 1920-talet med den abstrakta och konkreta konsten. Man kunde också ha nämnt Bauhausrörelsen som på alla sätt blandade konst, arkitektur, hantverk och design. I stort sett har hela paketet gått in i den högre konsten genom konstvärldens försorg att betrakta detta omfattande experiment som en väsentlig del av dess historia.

Publicerat i konstteori | 1 kommentar

2630: Slocknad brand

Postat den 2018 15 augusti av Lars Vilks

Vi har fått uppleva bilbrandsdygnet. Det borde inte ha varit någon stor nyhet eftersom händelsen tillhör rutinerna. Men den här gången fanns det spektakulära bilder och aktionen tycktes vara särdeles samordnad. Detta var nog för att åstadkomma ett utbrott av konspirationsteorier. Åtskilliga, och däribland många högst seriösa personligheter, tyckte sig se extremhögern, Sverigedemokraterna, Ryssland, extremvänstern. Självfallet kan det inte vara en tillfällighet att händelsen inträffade så nära valet. Och inte kan de enfaldiga specialungdomarna klara av en sådan operation. Förväntan i luften att det kunde bli en verkligt intressant historia (där det underförstådda var en önskan om att man äntligen skulle få bevis och bekräftelse på den yttersta högerkantens hänsynslösa framfart). Det blev inte så (ja, en del tappra konspirationsmakare vägrar ge upp). Det var det gamla vanliga. Luften gick ur den till synes spektakulära nyheten. Som läkarna brukar säga: Inget att göra åt, går förhoppningsvis över av sig själv.

I alla fall fanns det kreativa moment i alla hastight uppkomna fantasier. Mer än vad konsten kan visa upp. Bästa konstnyheten torde vara kvarhållandet av konstcensuren i Kuba (Artnet).

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 22 kommentarer