Anstötlighetsfaktorn är fortsatt mycket stor. Dagens utbud påminner en del om de hektiska tiderna i konstens historia, t ex 1910-talet eller 1960-70-talen. Men de var främst för en mindre publik. Idag har vi större volymer och det krävs ständiga skandaler och provokationer för att tillfredsställa behovet. Många anstötligheter uppstår av sig själv och förvandlas till allmängods när de upptäcks och sprids. Men det finns notoriska producenter. T ex Hanif Bali som når en stor och entusiastisk publik. Begrunda anstötlighetens dubbla roll: Man vill få bort den som opassande men då går man miste om glädjen att visa upp sin indignation.
Att det finns resurser för större projekt inom anstötligheten blir man klar över när man läser Athena Farrokhzads dikt ”Europa, vad skall komma efter dig?”(Aftonbladet) Här är det inte fråga om några småsaker. Poeten är anstött av Europa (vi talar om världsdelar), av kolonialismen (lite uttjatat), avantgardet som dock är detta poems förutsättning blir prompt utsparkat. Och mycket mera; jag fastnar särskilt när hon i denna gigantiska anfäktelse gör plats för en mera bestämd faktor: Danmark. Hon är särdeles djupt anstött av Danmark. Inga fingrar emellan, Enhetslistan och Superflex kan tydligen inte rädda föreställningen.
Nu skall man inte göra för mycket väsen av det här med avseende på innehållet och den lockelse man kan ha att förknippa poeten med de framförda åsikterna. Konst är först och främst en fiktion och det är ju betraktaren som fullföljer verket. Friskt och frejdigt skrivet är det i varje fall.
På tal om Danmark skall Frankrikes president Emmanuel Macron göra ett besök ett besök i Danmark (dr.dk). Tillsammans med drottningen skall han besöka kulturhuset Krudttønden. De som överlevde attacken 2015 är inbjudna. Dock med ett undantag. Jo, jag förstår det. (Weekendavisen) Det går inte att ha en Muhammedtecknare hängande i faggorna vid en sådan tillställning.
