3295: Inom skotthåll

Postat den 2021 1 juni av Lars Vilks

Dödskjutningar är inte helt ovanligt i Sverige. Beroende på vilka källor man vänder sig till så rör det sig antingen om att de minskar eller att de ökar. Om de ökar eller i varje fall utgör ett problem är det oklart vad som skapar detta problem. Åtminstone är detta en mera officiell linje: Vi vet inte, det finns många tänkbara orsaker.

Emellertid kan skjutningar (som för närvarande tycks förekomma tämligen men i mindre utsträckning i Malmö vilket onekligen kan tänkas visa att utvecklingen är på rätt väg) åstadkomma allvarliga störningar inom fotbollssporten då vissa lag inte vågar spela mot lag vilka geografiskt befinner sig inom skotthåll (Aftonbladet). Denna rädsla borde kunna bemötas med att ytterst få, även på skottglada orter, blir skjutna. Risken är förmodligen större att omkomma på resan till en skottglad ort än att hamna i skottlinjen på en sådan ort. Denna enkla logik har dock inte avsedd verkan men kan i alla fall visa oss att problemet handlar om att inte kunna förstå statistik på rätt sätt.

Om problemet (om det existerar) skulle ha något med invandring att göra bör det inte framhållas på det extravaganta sätt som i texten i GT.

Publicerat i politik | 7 kommentarer

3294: Ulla fram

Postat den 2021 30 maj av Lars Vilks

Jag har läst Göteborgs konstmuseums skrift Skiascope nr 10. Nog så intressant angående alternativ konsthistorieskrivning. Dock har jag tillfälligt (jag hoppas det går över) drabbats av en textuell överbelastning alltsedan jag i varje text och så gott som på varje sida tvingas läsa ”lyfter fram” eller det kortare ”lyfter”. Denna plåga har pågått i flera år och tycks nu nå en sällsamma höjder.

Jag ilar därför till Aftonbladet som bjuder på en recension av utställningen ”Mitt liv som Ulla Winblad”. Recensenten passar på att beklaga Bellmans 1700-tal och Ulla Winblads framtoning i hans epistlar. Det ingår liksom i ett nutida mönster att påtala den fasanfulla historiens misstag som nu kan belysas och förfasas. Det tycks som om vi har kommit mycket nära nu, den slutgiltiga rättfärdigheten, den moraliska hållning som världen i alla tider väntat på. Visserligen är vi inte riktigt där än. Det går fortfarande att bekänna sin skuld och sitt tillkortakommande alltmedan man följer tidens rekommenderade gören bättring.

I fallet Ulla Winblad kan man dock försiktigt mena att tack vare Bellman har ”Ulla Winblad” (Maria Christina Kiellström) inte försvunnet ur tiden. Hon finns kvar, återupprättad och det är alltid något, kanske det enda som gives för dem som försvinner i mörkret.

Publicerat i om utställningar m m | 6 kommentarer

3293: Som sakta svinner hän

Postat den 2021 28 maj av Lars Vilks

Linda Skugge skrev en recension (Expressen). Inte har väl någon undgått att se den upphetsade uppföljningen. Perfekt för uppmärksamhet. Den blev kontroversiell och delades upp i för och emot. Och med acceptabel tyngd i båda vågskålarna. Boken som kritiserades är sekundär, det är kritikern som har fått till det.

Litteraturkritiken lever än och det beror på att de böcker som skrivs idag (så när som några exotiska diktsamlingar) kan direkt relateras till de sociala och politiska frågorna. Att utföra en ideologisk krigsdans är inte svårt för en engagerad kritiker. Det blir ändå sällan någon fullträff. Än värre är det inom konstkritiken. Den fungerar enbart i de speciella medier som är avsedda för de närmast sörjande.

En av kommentatorerna ondgör sig över att man i Halland (som bisprunget konsthistorien såväl med Halmstadgruppen som Varbergsskolan) likställer konstnärer med kritiker: ”Minst sagt fascinerande eller när skam går på torra land”.

Jag menar att det inte är något att protestera mot. Konstkritikern har förlorat sin roll som den som skiljer fåren från getterna och medierna härbärgerar ett ytterst begränsat intresse för denna verksamhet. Vad man lägger märke till är att när det skrivs något hämtar man skribenter från litteratur- eller nöjessidorna. Kritikern har fått en svår konkurrent i curatorn eftersom de båda alltmer delar en beskrivande verksamhet. Men kritikern behövs och gärna med ordentliga sågningar vilket var vanligt förr i världen. En liten men förmodligen helt otillräcklig förstärkning kan vi alltså se i Halland. (SVT)

Publicerat i konstteori | 1 kommentar