2695: Kvalitetens grundpelare

Postat den 2018 10 december av Lars Vilks

Lite avslagen idag, drabbad av en förkylning. Jag misstänker var smittohärden kan finnas. Men det hjälper ju inte.

Skall jag ändå skriva något efter en genomkämpad dag så ärdet markeringen av den konstnärliga kvalitet som har blivit gällande isamtiden. Steg för steg har den trängt sig på och består alltså av två moment: 1. Representation och 2. Politisk aktualitet (ta ansvar, göra upp med detförkastliga etc.). Först efter att detta är avklarat kan man gå vidare till mer traditionella konstaspekter men då har man kommit ett stycke ned i hierarkin

Skall man göra en liten utställning om pop och minimalism (alltsåen konsthistorisk exposé) blir kritikerns första åtgärd att granskarepresentationen (som i det här fallet också blir den politiska aktualiteten). Arrangörerna känner naturligtvis till kriterierna och pekar på praktiska svårigheter men det räcker inte. Den visade konsten är redan korrupt. (artnet)

Publicerat i konstteori, om utställningar m m | 1 kommentar

2694: Aktivistiskt i konsten

Postat den 2018 7 december av Lars Vilks

Vi tar det igen: Allt kan vara konst om konstvärlden uppfattar något som konst eller om man helt enkelt kan tala om ett konstbeteende. Konst som politisk aktivism är naturligtvis också konst omden uppfyller de ovan givna förutsättningarna. Aktivistgruppen Center for Political Beauty skapar på så sätt konst men skillnaden gentemot politisk aktivism kan bli försumbar. Man kan klara det med att hänvisa till readymaden. Gruppens senaste projekt är att identifiera neonazister demonstranter i Chemnitz. Många komma undan men gruppen har samlat foton och namn på deltagarna. Uppgifterna har publicerat på nätet. Genom att locka demonstranterna att söka efter sitt namn kan man få fler uppgifter.

Nå, allt det är politisk aktivism, frågan är var konsten kommer in. Institutionellt gör den det eftersom gruppen marknadsför sig som konstgrupp och att t ex Artnet skriver om det som en konstnyhet. Emellertid gör den våld på flera viktiga grunddrag. Konsten är en fiktion och skapar en distans till sitt objekt. Konst bör också ha ett tolkningsutrymme för betraktaren. Detta blir svårt för PBC att uppfylla. Det är inte heller fråga om ett meningsfullt överskridande eftersom det enbart för med sig att konsten förlorar sin identitet gentemot andra verksamheter.

Man kan nog utgå ifrån att verksamheten är mest intressant som en del av den politiska vänsterrörelsen. Och eftersom det inte finns något mera viktigt än att delta i den politiska aktiviteten med korrekt värdegrund är konstvärlden inte obenägen.

Publicerat i konstteori, om utställningar m m, politik | 33 kommentarer

2693: Känsligt ämne i Debatten

Postat den 2018 5 december av Lars Vilks

Om inte annat har vi Debatten. En minerad sådan är naturligtvis Kulturprofilen. Om någon till äventyrs skulle ställa frågan om det var en politisk dom skulle det lätt väcka bestörtning. Denne någon skulle kunna påtala att bevisläget i våldtäktsmål är besvärligt och att det är svårt att nå fram till fällande domar, inte minst om de skett för åtskilliga år sedan. Samtidigt kan man förstå vilket ramaskri det skulle bli om kulturprofilen hade friats. Han är en syndabock, just en sådan som passar in i tiden. En upphöjd offentlig figur med förnäm kulturfernissa. Lätt att ta ställning till. I och för sig kan man säga att Horace Engdahl intar denne någons position och det kostar naturligtvis.

Men blott man petar lite i saken väcker det mycket ont blod. Åsa Linderborg har skrivit om fallet och kommit fram till att det är speciellt (Aftonbladet). Det räcker länge för en ordentlig bastonad som serveras av Martina Montelius i Expressen. Under alla omständigheter utgör fallet en del av ett politiskt gatlopp där det är mycket lätt att yppa en riskfri åsikt.

Linderborg har även visat intresse för fler nyanser i dramat Akademien (Aftonbladet). Vi får väl se om detta renderar ytterligare ursinne.

En helt annan sak. En av våra kommentatorer, Ludvig, har fått en recension (Aftonbladet) av sin bok ”Posten”. Den får han vara nöjd med. Recensenten är övervägande positiv och hennes främsta anmärkning är att författaren inte når upp till Lars Noréns nivå. Det kan man knappast begära.

Publicerat i Böcker, debatt, politik | 6 kommentarer