2824: Länsstyrelsens känsla för Nimis

Postat den 2019 29 juli av Lars Vilks

Länsstyrelsens envetna kamp mot Nimis fortsätter med oförminskad energi. Trots att den utdragna striden pågått under snart 40 år är man alltjämt på hugget. Förhoppningen är nu att deras förslag till nya föreskrifter för naturreservatet skall gå genom och då innefatta ett besöksförbud för Nimis. Nu väntar alltså en spännande fortsättning i det gigantiska processverket. (hd)

Publicerat i Nimis | 2 kommentarer

2823: Hemlöst och kläder

Postat den 2019 27 juli av Lars Vilks

Angående gårdagens post om stackars hemlösa konstnärer är det klart att sådana är en påtaglig bristvara. Dock kommer man inte ifrån att det finns ett näraliggande exempel. Givetvis Dan Park som är dubbelt hemlös, hemlös i konsten och bokstavligen hemlös. Visserligen framhåller han att den bokstavliga hemlösheten har löst sig genom att han erbjudits (dock utan alternativ) bostad inkluderande föda under fyra månader (Nyheteridag). Så kan det bli när värdegrunden överskridits.

För övrigt har det lokala intresset kretsat kring kläder. Greta fick på sig fel tröja vilket utlöste en lavin av indignation. Greta blev genast hyperkorrekt och ursäktade sig men faktum är att tröjans afa-märke knappast är någon större utmaning mot värdegrunden. Ett större rabalder har emellertid uppstått i samband med en dams bussresa. Hon var befunnen alltför lättklädd enligt ansvarig busschaufför. Det förefaller inte troligt att damen har utmanat rådande värdegrund utan snarare ett särintresse i frågan. Viss förtegenhet råder i ärendet (Expressen).

Publicerat i om utställningar m m, politik | 62 kommentarer

2822: Hemlösa konstnärer

Postat den 2019 26 juli av Lars Vilks

En konstkritiker kan ta sats långt bak i historien för att nå fram till dagens politik. I Fredrik Svensks recension av Louisianas utställning ”Homeless” skriver han att konsten enligt Platon är hemlös. Det verkar som om även Svensk är benägen att dras med i dagens alltför vanliga slarvsylta. Platon har naturligtvis aldrig gjort något uttalande om konst eftersom detta moderna begrepp inte existerade på hans tid. Men han har kritiska synpunkter på poeterna som han menar mest bringar oordning i hans strängt förnuftsorienterade Idealstat. De är sålunda inte välkomna och blir på så sätt hemlösa. Platons idealstat fick aldrig någon praktisk betydelse så hela resonemanget, som inte handlar om konst, är några högtflygande idéer.

Svensk ilar vidare till att se det samtida konstmuseet som en plats där man kan mötas de stackars hemlösa konstnärerna. Något som han i sin tur kopplar till exil och migration. Det blir lite väl mycket för mig. En rad internationella storheter som har en bekväm resa i den bildade borgerlighetens famn är lite svårt att ömka. Svensk nöjer sig inte med detta utan lyckas komma in på att vi alla innerst inne är hemlösa.

Recensenten ser begränsningarna i det politiska utspelet. Man kan ju inte annat än att konstatera att det är en symbolhandling inom konstinstitutionen. Men det går att hoppas:

”För utställningen visar konst som befinner sig bortom den samtida journalistikens och vetenskapens berättarformer. Det vill säga de berättelser om världen som domineras av en industriell produktionsapparat med krav på en viss typ av kunskap och klickbarhet.”

Samma visa igen. Det är avancerat, det handlar om konst och inte minst om karriärer i konstvärlden. Och alldeles som vanligt blir objekten föremål för en estetisk smaksdom. Spännande, tankeväckande, intressant, anslående – på vägen till cafeterian.

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar