2899: Tävlingar i konst och politik

Postat den 2019 4 december av Lars Vilks

Årets Turnerpris blev ingen final mellan de fyra nominerade. De fyra bad juryn att få dela priset vilket också blev fallet. De fyras solidaritet beldsagades av ett politiskt statement med välkända tongångar: “At this time of political crisis in Britain and much of the world, when there is already so much that divides and isolates people and communities, we feel strongly motivated to use the occasion of the prize to make a collective statement in the name of commonality, multiplicity, and solidarity—in art as in society”.

De fyra, Oscar Murillo, Tai Shani, Helen Cammock, and Lawrence Abu Hamdan. Urvalet korrekt, två damer och två herrar, etnisk spridning. Oscar Murillo borde ha vunnit med viss konkurrens från uppåtgående Abu Hamdan som deltog i årets Venedigbiennal. Tidstypiskt dock, det finns gott om samtidskonstnärer av alla slag och med dessa mängder är det klart bättre att dela ut priset till fyra på ett bräde.  (Artforum)

I Sverige får vi nöja oss med den politiska tävlingen: ”Vem vill tala med SD?” Idag var det alltså moderaternas tur. Statsministern vädrade sitt missnöje vilket var helt korrekt. Han måste vänta ett tag till innan han kan hänvisa till den Lööfska modellen: ”Göra det bästa av situationen”.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 3 kommentarer

2898: De utvalda till Valhall och andra lekar

Postat den 2019 3 december av Lars Vilks

Konståret 2019 torde kunna beskrivas som ”fint och trevligt”. Inga orosmakare, inga tecken på annat än fortsatt etablering av de socialkritiska harangerna. Mårten Arndtzén återupplivar tanken på leken och homo ludens och dess förespråkare Johan Huizinga. (P1) För mer än ett halvsekel sedan var han en storhet i konstteorin. Andra tider nu och Arndtzén nämner den tyske konstkritikern Hanno Rauterberg och dennes ståndpunkt att ”Upplösningen av gränsen mellan konst och liv haren förväntan att konsten ska representera livet – men inte som spegel, alltså som det är – utan istället som det borde vara. Konsten blir en kompensatorisk inrättning, museerna ett slags ’rena’ platser i en smutsig värld.”

Det stämmer väl rätt väl och för att renheten skall bevaras får inte heller konsten vara i vägen. Veganerna i Cambridge klarade inte av ett holländskt stilleben (Times).

Andra små lustigheter berättas av aftonbladets musikskribent Lennart Bromander (Aftonbladet). Göteborgsoperan ger Valkyrian och naturligtvis måste den anpassas till det som krävs av Rättvisans Vägledare. Men nog blev det lite för bra den här gången när regissören tog i ordentligt. Gravallvarligt tänkte regissören kring Valhall men ingalunda inflikades Ulf Peder Olrogs tongångar i detta intressanta ämne. Vad har man för sig på Valhall efter dåd? Regissören bereder plats för Dalai Lama, Anna Lindh, Nelson Mandela och Greta Thunberg. Skall de ta sig en svängom på Valhall i natt?

Publicerat i Konstkritik | 5 kommentarer

2897: Från sorlet till konsten

Postat den 2019 1 december av Lars Vilks

Stéphane Mallarmé föredrog, milt sagt, poesin framför journalistiken, ”krogsorlet”. Hans dikter var och torde förbli något för en mycket sparsmakad publik. Han skrev bland annat ”En fauns eftermiddag”. Den har inspirerat mig till helt rondellhundsfria teckningar. Hur som helst menar jag att krogsorlet inte skall föraktas. Visserligen står det politiska käbblet som spön i backen i varje vändning men det skapar också en kompositionell spänning.

Dagens utopiska text är skriven av Daniel Suhonen som frammanar en sd-värld (Aftonbladet). Jag antar att han i första hand tänker sig att vara lustig men man kan aldrig veta om han verkligen skulle kunna tro på en sådan möjlighet. Det kan också vara ett utslag av att han vill markera sig som tillhörig ”de goda”. Therese Bohman nämner det intressanta ”cyniska tillståndet” i en artikel som främst handlar om influencers (Expressen): ”Egentligen är det precis samma paradox som den Sven Anders Johansson resonerar kring i sin ”Det cyniska tillståndet”: Hur kan man engagera sig i klimatfrågan utan att misstänkas göra det mer för att framstå som god än av genuint känt engagemang? Ja, hur ska man överhuvudtaget kunna känna något i offentligheten utan att misstänkas ha en baktanke med det? Hur ska jag kunna övertyga någon om att det som står i den här texten har ärligt uppsåt och inte bara är tillkommet för att framställa mig själv på ett visst sätt?”

Alla är misstänkta för allting hela tiden, alltså nu även de goda och anständiga. Bohman föreslår konsten som en väg ut ur eländet. Äntligen kan vi med gott samvete återvända till Mallarmé och ”En fauns eftermiddag”.

Bör en minister svara ja eller nej? Eller hellre hänfalla i en stigande eller fallande spiral av seriella upprepningar? Det gäller Eva Nordmark som i ett antal intervjuer varit särdeles ordrik utan att säga något bestämt. Å andra sidan är det vad som kännetecknar en politiker som har möjlighet att fatta ett verkligt beslut. (Expressen)

Publicerat i politik | 3 kommentarer