Vilks.net

Länge har det dividerats fram och tillbaka angående om antalet mord i Sverige. Somliga menar att antalet har gått upp, åter andra att det har gått ner. Möjligen får man hålla sig till att det under senare tid har stigit något. I varje fall om man skall lite på det lätt skamfilade BRÅ.

Men det var värre på 1990-talet vilket ofta upprepas som en förmildrande omständighet. Vi kan dock alla vara lugna eftersom vi har tillgång till en expert, den inte helt okände Jerzy Sarnecki som kan trolla fram förklaringar som vanligtvis visar att det inte finns något att oroa sig över. Helt övertygad är det ändå svårt att bli, inte minst efter den ledare i Expressen som Ann-Charlotte Marteus har signerat. Där tycks det framgå att professorn kommit fram till att det alltid har varit lika bra som det är bra nu. Lika bra det även om Sarnecki någon gång kan framträda som alarmist.

På den delvis mörklagda scenen kan man nu urskilja att vi har en stor, alltför stor, åldrande befolkning. Tillsammans med några smärre ungdomsproblem gör detta att den kommunala ekonomin är något pressad.

Men det finns morötter i tunneln. Joel Halldorf, som den teolog han är, kan tänka teologiskt utanför lådan (Expressen). Han har kommit fram till att våra politiker bör tala som präster. Politikern som präst talar om det som skall komma från hjärtat och Halldorf framhåller Reinfeldt som ett nästan föredömligt exempel. Hans misstag var att han inte ”bottnade i orden”. Vad Halldorf exakt menar med detta uttryck är inte helt klart men jag skulle tro att det är att säga något med full övertygelse. Som en kvalificerad skådespelare kan. Som också prästerna kan uppnå i sina bästa stunder. Skräckexemplet är statsministern kanske för att han uttalade sig negerande i sitt ”vi såg det inte komma”. Hade han bara strukit ”inte” och lagt full emfas på sin mening och låtit hjärtat vara med hade han utfört en prästerlig gärning.

Teologin måste naturligtvis indela världen i goda och onda. Halldorf ser den fulla ondskan hos populisterna och alldeles särskilt i SD. Här vill han inte tala om präster utan om shamaner. Präster är en herde som varsamt, bestämt och med rätt värdegrund skall leda flocken. Shamanen frammanar stammen och nationen, vreden och rädslan, menar Halldorf. Det förefaller ändå som om denna uppdelning är ett litet felskär. I konstvärlden hade vi Joseph Beuys som såg sig som shaman och beundrade de marginella folkens shamaner. Beuys kanske tillhörde fel läger men vad värre är att Halldorf ger sig på naturfolken utifrån sin vita västerländska manliga position.

Det blev nog lite fel i den halldorfska teologin men bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge som skalden skaldar.

Den arma konstens längd till armslängds avstånd är besvärlig. Visserligen företrädare för 17 kulturinstitutioner. Man tycks inte ha mycket mer att hålla sig till än återigen en sölvesborgare. Problemet med att gynna konstens och dess företrädare finns naturligtvis i en helt onämnbar faktor: kvalitet. Vilken konst skall gynnas? Det är klart att det är fullt möjligt att gynna den allra bästa konsten. Vad som är kvalitet avgörs självfallet av konstvärldens elitförband och det är ingen tvekan om att de i praktiken och i det närvarande har alldeles rätt: Internationell samtidskonst med socialt ansvarstagande. Väljer man inte det (och det kan man inte göra eftersom det ändå rör sig om en relativt liten del av konstvärlden) blir det komplicerat. Nå, vi vet ju redan att det inte kommer att hända något uppseendeväckande utöver att 17 kulturinstitutioner har äskat en högre penning och status.

Annars är förstås dagens nyhet BRÅ och den rapport som påstår att rådets verksamhet är politiskt styrd med ett påtagligt värdegrundsroder (Expressen). Rapporten har förmodligen något substantiellt att meddela men det är svårt att avgöra hur avgörande det är (Aftonbladet). Under tiden slits denna rapport mellan två läger som önskar sin syn bekräftad: Brottsligheten stiger och hänger samman med invandringen respektive brottsligheten sjunker och har inget samband med invandringen.