Den arma konstens längd till armslängds avstånd är besvärlig. Visserligen företrädare för 17 kulturinstitutioner. Man tycks inte ha mycket mer att hålla sig till än återigen en sölvesborgare. Problemet med att gynna konstens och dess företrädare finns naturligtvis i en helt onämnbar faktor: kvalitet. Vilken konst skall gynnas? Det är klart att det är fullt möjligt att gynna den allra bästa konsten. Vad som är kvalitet avgörs självfallet av konstvärldens elitförband och det är ingen tvekan om att de i praktiken och i det närvarande har alldeles rätt: Internationell samtidskonst med socialt ansvarstagande. Väljer man inte det (och det kan man inte göra eftersom det ändå rör sig om en relativt liten del av konstvärlden) blir det komplicerat. Nå, vi vet ju redan att det inte kommer att hända något uppseendeväckande utöver att 17 kulturinstitutioner har äskat en högre penning och status.
Annars är förstås dagens nyhet BRÅ och den rapport som påstår att rådets verksamhet är politiskt styrd med ett påtagligt värdegrundsroder (Expressen). Rapporten har förmodligen något substantiellt att meddela men det är svårt att avgöra hur avgörande det är (Aftonbladet). Under tiden slits denna rapport mellan två läger som önskar sin syn bekräftad: Brottsligheten stiger och hänger samman med invandringen respektive brottsligheten sjunker och har inget samband med invandringen.