2947: Dagens standardkonst

Bonniers konsthall visar en utställning om landskapsmåleri. Det är en blandning av gammalt och nytt. Man kan förstå att en sådan utställning måste ges en postmodern touch. Det äldre landskapsmåleriet får en snabb kritik i presentationstexten:

”Av natur skapades således kultur. Människa och miljö särskildes och måleriet bidrog till att befästa gränsen. Landskapet blev en kuliss mot vilken människans konstnärliga skådespel utspelades.”

Ja, det var väl inte så bra. Och det är bara att fortsätta med en numera tidstypisk undergångsvision:

”Representerad i utställningen är framförallt vår omedelbara miljö. Men klimatkatastrofen är global och så även utställningen.”

”Det är vi, ynkliga eftersläntrare, uppkomna bara de senaste mikrosekunderna i världsålderns tidskala, som har upprättat ett system vars ödeläggelse vi nu ser de förödande effekterna av. Utan oss skulle jorden repa sig i sinom tid. För att rädda oss själva och våra medvarelser kommer vi att behöva se över prioriteringarna i vårt nuvarande system, där ekonomisk tillväxt överskuggar allt annat som växer. En gång i tiden var lagen behjälplig i att driva fram industrins expansion. Många tycker att vi nu vet tillräckligt för att lagstadga i motsatt riktning.”

Kan konsten göra något åt detta? Det skulle vara att välja estetisk utformning av sådana tankar. Utställningen ger i sig inga pekpinnar förutom presentationstexten.

Med det sagt kvarstår utställningen som är både sevärd och intressant. Det är möjligt att se den mot bakgrund av ett antal olika kontexter.

För övrigt är klimatet något som har fått lite större utrymme i konsten. Det är ett svårt ämne eftersom det blir mer politik än estetik. Fortfarande är den dominerande trenden postkolonialism och dekolonisation. Detta kännetecknar dagens standardkonst. Det är alltså innehållet som ger bestämningen, estetiseringsmomentet, dvs. det som blir över efter innehållet, spelar en obetydlig roll. I första hand inte för konstnärerna men det är diskursen som anger betydelse och kvalitet.

Inför konstkritikersamfundet konferens i augusti i Växjö vill man avhandla ämnen som:

• Art, populism and nationalism

• Teaching art in times of crisis

• Climate and art: the Anthropocene

• Heritage and democracy

• The infrastructure of art: the role of institutions in a sustainable art world

• Education and criticism: art as communication

Det är alltså vad som gäller, alltså standarduppställningen för vad konsten skall kretsa kring.

Målningar av C F Hill, Julia Beck och Sara-Vide Ericson
Publicerat i om utställningar m m | 5 kommentarer

2946: Allt är möjligt som filosoferna brukar säga

Man skall inte underskatta statsministerns kreativa förmåga. Idag fann han en brilliant förklaring på (de gåtfulla och onämnbara) ungdomsgängens brottslighet. Ingen hade fattat att det beror på fem år gamla skattesänkningar. Så får det sägas att alla inte är övertygade men det är klart att hans politiska motståndare måste passa på tillfället att bedriva opinion (Expressen).

Även om statsministerns verklighetsbild bättre skulle göra sig gällande inom konstkritiken har han en fjärdedel av väljarna bakom sig. Han har visserligen förlorat några procent sedan valet men eftersom han med sitt uttalande antyder skattehöjningar kommer förmodligen fler väljare att sluta upp i leden. Höga skatter torde vara något som Sverige lyckats skapa på egen hand.

Angående SAS-filmen som också idag tilldrar sig stor uppmärksamhet har man kunnat se listor lite varstans på vad Skandinavien har producerat. Inte för att saken handlar om det, men även om det redan är bestämt att särskilt Sverige inte har lämnat några väsentliga bidrag kan jag ändå tillfoga några specifika konstinsatser.

Danmark har Guldåldern (måleri, skulptur och Kierkegaard) under första delen av 1800-talet.

Sekelskiftesmåleriet i Norden ”Nordiskt ljus”, något som väckte stor uppmärksamhet när det samlades till en utställning i början på 1980-talet.

Norge har Munch, den helt oslagbara gestalten i den Skandinaviska kulturen.

Publicerat i politik | 24 kommentarer

2945: Engagerande processverk

När konsten inte har något särskilt att erbjuda får det duga med ett simulakrum. Ingen kan ha undgått SAS reklamfilm. För övrig dök den redan igår upp bland kommentarerna. Och idag har det gått lös på allvar. Eftersom filmen talar om brist på skandinavisk egenart och anspelar på mångkultur är den enkla tolkningen att det rör sig om att flygbolaget vill visa upp en korrekt värdegrund. Givetvis resulterar detta i de vanliga sammanstötningarna mellan höger och vänster. Ett otal sådana artiklar och inlägg har producerats (Expressen). Nazister, troll och ryssar med vidhängande rasismanklagelse har antytts ligga bakom klagomålen (Aftonbladet). En annan möjlighet är att det handlar om den nya lågprissatsningen som kommer att slå emot de nuvarande piloterna. Som det också sägs kan detta vara ett naivt misslyckande. En kreativ tolkning ser kampanjen i dess förveckling som en lyckad reklamkupp som skall ta bort tanken på flygskam (SvT).

Så frågan är om det finns en medveten strategi i detta processverk. Jag har svårt att tro det och dessutom svårt att tänka mig att tillställningen är gynnsam för SAS. Hur som helst gränsar det till ett konstverk utan någon egentlig upphovsman, något som inte är nödvändigt. Reklamfirman som har gjort videon står bara för inspelet.

Så fick alla någon benbit att gnaga på.

Publicerat i politik | 1 kommentar