2977: Politiken och makten

Lars Lindström kan någon gång skriva en intressant text dock utan att han själv är medveten om det.

Lindström har fått SD på hjärnan och det är naturligtvis tröttsamt för en läsare som inte har behov av att insupa tröttsamma tirader. Men hur som helst har han skrivit något som faktiskt är intressant om man breddar perspektivet (Expressen).

Han inleder: ”Kortfattat består en fascistisk plan av att idealisera en ren, men tyvärr svunnen tid… att förvrida språket med desinformation för att skapa misstro mot verkligheten… och att sakta men säkert vänja oss vid att skilja ’de andra’ från ’oss’.”

Det här är den allmänna politiska planen för alla. Skillnaden mellan höger och vänster är att högersidan ser idealet i det svunna medan vänster utlovar det någon gång i framtiden. Och så med alla mellanlägen där mittpartiet blir det mest pragmatiska. Alla partier har någon ondskefull motståndare som då skiljs ut genom att utpekas som de andra misshagliga.

Han citerar Jason Stanley ”Fascistiska ledare ersätter korrekt historiebeskrivning med en mytisk version som kan tjäna deras egna syften – och det slutgiltiga målet: att ersätta fakta med makt.”

Ja, det gäller all politik men givetvis bara om det är möjligt. Alla politik är ute efter makt men även om alla politiker ljuger, mytologiserar och skönmålar är det långt ifrån säkert att man därigenom vinner tillräckligt många röster vilket är maktens förutsättningar. Lindström menar förstås att SD är värst men det är nog en öppen fråga.

Publicerat i politik | 14 kommentarer

2976. Andra berättelser

För någon vecka sedan såg jag Sammy Balojis utställning på Lunds konsthall. Baloji (från Kongo) är en för närvarande starkt uppmärksammad samtidskonstnär. Ett av de populäraste inslagen bland konstnärer utanför väst är precis det som den här utställningen handlar om: ”Utställningen fokuserar på att lyfta fram ’andra’ berättelser – förbisedda, undertryckta, bortglömda – om Demokratiska republiken Kongo i ett globalt sammanhang.”

Bortsett från att utställningen hamnar i skuggan av det som nu rör sig i världen är det ett konstnärligt problem. Utan vidare är det ett intressant material om Kongos betydelse och politiska tillstånd som presenteras. Problemet är dock tämligen självklart, innehållet är så intressant att de estetiska inslagen blir sekundär annat än som illustrationer till beskrivningen. Eftersom det finns en given postkolonial kritik inlagd i utställningen finns det inte något tolkningsutrymme. Som politisk faktor upprepar konstvärlden ständigt att man vill skapa en diskussion och fördjupning av tidigare och samtida missförhållanden. Som vi redan vet är det något som stannar inom konstvärlden som för övrigt är mer intresserad av de mångkulturella representanternas framgångar ”emergent artists” på väg mot sin ”Mid-Carrier Solo Exhibition” och marknadsplacering.  

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar

2975: Coronabukett och konstens värdegrund

Coronatemat kan tänjas dit man önskar. En bokrecension får förnyat intresse genom virusförmedling och Sven Anders Johansson kan ställa frågan om vi står inför kapitalismens undergång. Han kommer dock fram till att betvivla att detta kommer att ske. (Aftonbladet)

Kyrkohistorikern Joel Halldorf kan passande ge sig in i de existentiella frågorna varvid han framför att människan har 100 % dödlighet. Filosofiskt sätt är det inte säkert eftersom vi inte vet om någon av de nu levande är odödlig. Så kan man tillägga att kristendomen, åtminstone tidigare, har förespråkat evigt liv något som skulle göra hela coronacirkusen tämligen banal. Halldorf brukar tala varmt om religionen men vilken ståndpunkt han har i denna viktiga fråga nämner han inte. (Expressen)

Emellertid är det inte nödvändigt att allt på ett eller annat sätt handlar om corona. I konsten har vi kunnat följa en lång rad ”konstskandaler”. Inte traditionella överskridanden utan en långtgående bevakning av konstinstitutionernas värdegrund. Det har protesterats mot samarbete som konstnärer och andra konstagenter menar inte är passande för att stödja konst. Martin Schibli har uppmärksammat en kommande utställning på Malmö konsthall med den välkände konstnären Hassan Sharif (1951-2016) från Förenade Arabemiraten. Curatorn är den mycket väletablerade Hoor Al-Qasimi. Hon har etablerat Sharjahbiennalen och står också bakom Emiratens deltagande i Venedigbiennalen. Regimen är mycket betänklig men kan alltså putsa sitt varumärke med att finnas med i konstens finrum. Sharjahbiennalen, som inte accepterar konstnärer från Israel och som följer en sträng censurering har dock omhuldats i västliga medier. Men hur är läget nu? Martin Schibli och konsthallschefen medverkar i SvT Kultur.

Publicerat i Böcker, om utställningar m m, politik | 3 kommentarer