2995: Endast genom estetiken

Postat den 2020 25 april av Lars Vilks

De stora berättelserna är inte många och de kommer alltid tillbaka. Den teologiska betraktelsen är aldrig fel, inte minst nu när den stora krisen är annonserad. Karin Pettersson (Aftonbladet) förklarar sålunda efter känd förlaga att orsaken är människans synd. För att adressera syndaren brukar hon ”vi” som alltså har rubbat världens jämvikt och därmed jämnat vägen till undergången. Storstilat bibliskt. Hopplöst dessutom emedan Pettersson tydligen också inkluderar sig själv i sitt ”vi”. Om inte hon, som ser den svåra synden kan annat än inkludera sig själv torde det vara hopplöst. Eller kristen teologi: vi är alla syndare.  ”Vi” är förlorade men det är klart att man kan ana att ondskan inte är helt jämnt fördelad. Det kan vara den besinningslösa kapitalismen men också den är en naturlag i människans värld.

Nå, allt som sägs och skrivs är sociala konstruktioner och framställningarna är en del av kulturhistorien. Vi kan ägna oss åt undergångens estetik.

Publicerat i politik | 1 kommentar

2994: Genus – postkollo – raseri

Postat den 2020 24 april av Lars Vilks

Sent ute är Karlstads universitet som utan någon överraskning lanserar kursen ”Feministisk postkolonialism och kritiska rasstudier”. Sådana studier som sedan länge har formaliserats och blivit enkla konventioner kommer alltid samma resultat (Ystad Allehanda). Konsten är också indragen i dessa ämnesval. Möjligen kan verksamhetsavbräcket leda till att det alltmer tröttsamma ältandet kommer av sig.*

Vad gäller konst och kvinnor kan man konstatera att bland de 100 högst rankade konstnärerna i världen är 20 % kvinnor. För ett decennium sedan var det ca 5 %. Mellan rankningen 100 och 200 är det 30 % kvinnor. Man får kalla detta för en snabb ökning inte minst mot bakgrunden av att listan också innefattar modernismens huvudgestalter där det finns väldigt få kvinnor. (artfacts)

*Genom att jag skrev det relativt ovanliga ordet ”verksamhetsavbräck” har jag gjort dagens text särskilt aktuell.

Publicerat i konstteori, politik | 2 kommentarer

2993: Humlans flykt

Postat den 2020 23 april av Lars Vilks

Igår stålsatte jag mig och skrev utan någon som helst hänvisning till Kronans herravälde. Vanligen skall man alltså med en vindling påminna om tillståndet. Så brukar man ju göra och det finns inga gränser för hur man finner en överraskande kombination. Vi har t ex vårens humlor. En hel del kan sägas om dessa sympatiska små djur. Humlekännaren Björn Cedergren lyckas med det till synes omöjliga: ”De är ljuvliga när de kommer brummande. Man känner vilken trygghet de inger. Det är nästan samma ljud som Anders Tegnell. En lite drömmande ton. Det är ett hummande ljud som, precis likt Tegnell, anspelar på vår trygghetston.”

Sammanfattningsvis: Surrar som en humla.

Aftonbladet

Publicerat i politik | 2 kommentarer