Diskursbildningen kring de danska teckningarna av Muhammed tycks ha kommit till en slutpunkt. Vi i väst skall värja om yttrandefriheten och man skall inte förhindra publicerandet av teckningarna. Men det är också omdömeslöst att provocera en religiös grupp med bilder som ensidigt pekar ut den arabiske fundamentalisten.
Så vet vi det, rätt men ändå fel. Men det går naturligtvis djupare än så. Väst är alltid bäst. I väst är vi toleranta och överskridande. När vi protesterar kraftfullt är det för mänsklighetens bästa på rationella grunder. Och muhammedanerna? Ja, dem kan väst inte riktigt ta på allvar. De stater som är muhammedanska är ingen vacker samling och de många extremrörelserna väcker inte hellre någon entusiasm. Men med vacker uppfostran kan det säkert bli något av dem. Bara de kan bli lite mera som vi i väst. Vad som behövs är en stabil insats av Cultural Studies. Detta ämne är genuint västerländskt och definierar sig själv och sin verksamhet utan inblandning från andra kulturer. Men därefter träder öppenhet och förståelse in i programmet. Under devisen Cultural Studies är västerlänningen beredd att lyssna och lära sig hur en främmande kultur fungerar. Tanken är att när denna behandling pågått en tid skall representanten för den främmande kulturen vara redo att ta steget in i den västliga kultursfären och uppträda som en civiliserad medborgare. Religionen får de gärna behålla, bara de inte blandar in den i politiken. Begränsningen av denna metod är att den är för intellektuell för att nå den problematiska mängden, den vanskliga faktorn som förstör allt: Folket. De ansvarstagande måste uppfostra såväl muslimerna som det egna folket. Och då skall det föregås med gott exempel.
Är kristendomen bättre än islam? Nej, men den förra har fått lära sig läxan att dra sig tillbaka från den politiska scenen och tvingas till att ständigt visa prov på all den tolerans som det sekulariserade samhället kräver. Islam skall gå samma väg. Det spelar ingen roll om man gör bilder av Muhammed, hur förnedrande de än är. Det skall man lära sig att strunta i. I varje fall så länge de inte är ett utslag av en folklig hatrörelse av diskriminerande art. Problemet är att muhammedanerna inte är redo för detta steg – ännu. Jyllandsposten gjorde en sak som inte borde ha lett till några konsekvenser av betydelse, men det var för tidigt. Det behövs mer Cultural Studies och i en populärare utgåva som kan förstås av en större publik. Men utgången är given: Väst är bäst. Demokrati, yttrandefrihet, likställdhet och jämställdhet, rätten till personlig utveckling och personligt förverkligande, allt detta gör det självklart att Väst är Bäst.
Under tiden får vi fortsätta att förundras över att Danmark förvandlades 2006. Tidigare var USA det självklara hatobjektet i arabvärlden. Nu har vi fått en ny och överraskande kandidat på den posten. Med illa dold förtjusning låter sig USA glida in i en mindre utsatt position genom att förkunna att de aldrig skulle ha publicerat sådana otäcka och kränkande bilder. Bara det ondsinta Danmark kan göra något sådant.
Med Danmark som Satan är det inte långt till musikens värld. När kommer musikalen ”Dannebrogen brinner !”? Året var 1219 då fanan föll ner från himmeln till den danska korstågshären i Reval. Det skulle ta närmare 800 år innan världen lärde sig att känna igen den.
De skall vandra tillsammans: Profeten Muhammed och författaren
H C Andersen på studiebesök i Carlsbergsbryggerierna.
