På Länsmuseet Västernorrland i Härnösand pågår en jurybedömd utställning Y Salong 07. Utställningen består av en blandning av sådant som har hemort i internationell samtidskonst, modernister och några amatörer. Temat är Det Dolda.
Internationell samtidskonst (DIS) kan inte bara äga rum på biennaler och i metropoler. Om det skall bli någon spridning får den också föras ut till mindre orter. När den dyker upp där stöter den samman med modernisterna. De är många och befinner sig i ett defensivt läge. Men det betyder inte att modernister och DIS är på kollisionskurs. De brukar kunna samsas inte minst beroende på att det inte är nödvändigt att vid varje tillfälle tänka sig uppdelningen modernism/DIS. Men den publik som är van vid färg och form kan bli förundrad. Det pedagogiska programmet för DIS har inte kommit så långt. Och man kan fråga sig vilket publikunderlag det finns för DIS-konst i landsorten. Man skall inte glömma att det finns många konsthögskoleutbildade konstnärer som inte blir en del av det internationella spelet och som inte arbetar i Stockholm. Vilken framtid och vilket underlag kommer dessa konstnärer att ha? Se diskussionen på Volym.
I Härnösand har man alltså temat Det Dolda. Konsten äger detta kort, att ha något som inte är åtkomligt. Och vad är det? Vi känner till den gamla visa om att konstnären visar oss det som vi andra dödliga inte kan uppfatta. Picasso ansågs ha en särskild örnblick och Zorn påstod kunna frysa fast förbiilande detaljer. Mondrian kunde visa oss universums grundstrukturer och Pollock fick fram mentala tillstånd. När modernismen havererade blev alla sådana påstående betydligt mindre värda men konstens särskildhet överlevde. Även idag när konstnärerna producerar social kritik och undersökningar tillfogas alltid det obegripliga någonstans. Och med rätta kan man ställa frågan om vad som döljer sig bakom konstens förhänge. Mitt svar är rakt och enkelt: Drar man undan förlåten kommer man att finna ett gäng spekulerande tyska filosofer från det tidiga 1800-talet.
I morgon den 1 april kommer det bland annat att bli en diskussion om konstvärlden: ”Finns det dolda strukturer i konstvärlden eller är allt upplyst?” En diskussion mellan filosofen Per Nilsson (teorilärare och forskningsansvarig på konsthögskolan i Umeå) och mig med utställningsansvarig Rebecka Wigh som moderator.
Ja, hur kan det vara i konstvärlden? Som jag ser på saken är det i det stora hela bara en sak kvar att ta reda på: Hur fixar konstvärlden den konstnärliga kvaliteten? Den dimslöjan kan vi måhända skingra i Härnösand.
Finns det något hemligt i konstboxen?
