Vilks.net

Den svenske konstnären Peter Svedberg har skickat ut ett mejl om att han har blivit plagierad av sin yngre kollega Olafur Eliasson.

Svedbergs arbete heter Tellus Digitalis och är från 1988. Det är inköpt av Moderna Museet. Nu köper museet in ett snarlikt verk av Olafur Eliasson från 2006. Även en rad andra av Svedbergs arbeten har likheter med Eliassons vilket kan betraktas här.

Svedberg skriver:

”Givetvis har MM rätt att välja vad de köper in och vad de visar men problemet är att deras prioritering skadar mitt konstnärskap. Situationen som uppstått är att jag nu får höra från olika håll att mina verk liknar Olafur Eliassons verk när det i själva verket förhåller sig tvärt om.
Jag har arbetat sedan slutet av åttiotalet – det vill säga minst 10 år innan Olafur Eliasson – med detta tema, med vilket han senare skulle komma att bli känd. Med tanke på att mitt verk ”Tellus Digitalis” aldrig har visats på Moderna Museet har jag heller aldrig fått en rimlig chans att konkurrera på samma villkor.”

Sådant sker hela tiden. Man kan faktiskt utgå ifrån att något som görs redan har gjorts av någon annan. Ibland är det en tillfällighet, ibland påverkan och ibland ren stöld. Moralen är mycket enkel: Om en av de två konkurrenterna är betydligt högre rankad än den andre kammar den högst rankade hem vinsten. Som Martin Schibli har uttryckt det: ” Det handlar inte om att vara först utan att bli uppfattad som att vara först”.

I samband med Documenta 1992 gjorde tidskriften ”Art Das Kunstmagasin” en undersökning av ett antal utställda arbeten och visade att dessa redan tidigare utförts i snarlika upplagor av andra, långt mindre kända konstnärer. Ingen av dessa konstnärer har fått någon annan upprättelse än den som konsttidskriften kunde erbjuda. Och undersökningen medförde inga förändringar. Vad är det man brukar säga: ”Winner takes it all”.

Man kan säga att Svedberg har haft otur att drabbas av den genomberömde Eliasson. Men vi lär oss något av detta, något som jag så ofta tjatar om: Kvalitet i konsten är detsamma som att förfoga över ett gott nätverk. Svedberg har ägnat sig för mycket åt att producera och arbetat alldeles för lite med sin branding.

Peter Svedberg Tellus Digitalis 1988

Olafur Eliasson 2006

Här kan ni se hur den elaka Tracey Emin har försökt att plagiera mina specialiteter. I Can Feel Your Smile heter den underfundigt nog.

Så åter dags att se över den tappra svenska truppen ute i det internationella vattnet. Den gångna månaden kan beskrivas som varken eller. Hälften stiger och hälften sjunker. Två anmärkningsvärda uppskutt kan noteras. Magnus Wallin fortsätter sin klättring och Cecilia Edefalk har ryckt upp sig lite längre ner i listan. Även Annika von Hausswolff och Anneè Olofsson visar klara framgångar. Däremot tycks tendensen vara att Natalie Djurberg mättat marknaden.

Skall man ha förtroende för artfacts? Konstvärlden sneglar ständigt på den men den allmänna åsikten är att fnysa åt den. Listan är naturligt nog inte perfekt men förmodligen den bästa kvalitetsordning som finns. Dess budskap är vitalt: Konstnärlig kvalitet är att bli vald och därigenom bekräftad. Och självfallet att bli vald av rätt institution och bekräftad av de korrekta väljarna. Och dess giltighet är i första hand just nu. Men det går att läsa ut mer om man vill. Om man t ex vill se vilka av 1980-talets många konstnärer som överlevt tre decennier går det att leta fram.

Man kan fundera över att Ann-Sofie Sidén framstår som den överlägset bästa svenska konstnären. I Sverige ägnas hon ingen större uppmärksamhet. Å andra sidan är Karin Mamma Andersson stor i Sverige men betydligt mindre i det internationella vattnet.

Om hur framtiden skall te sig säger artfacts praktiskt taget ingenting. Men man kan utgå ifrån att det i framtiden inte kommer att dyka upp särskilt många konstnärer som inte långt tidigare funnits med på listan.

Den lockande frågan är om någon av våra svenskar kommer att överleva som ett konsthistoriskt intressant internationellt namn. Jag skulle tycka det vore intressant om läsaren kunde komma med några förslag. Eller kommer alla på listan att försvinna?

BRASKLAPP: Nå det visar sig att Sidén för närvarande inte helt saknar uppmärksamhet i Sverige. Idag kan man läsa om hennes pussel i SvD. Och hon tillträder som professor på Mejan i höst.

Ett litet fel finns på listan som den såg ut igår. J Tobias Anderson har tagit sig förbi den dalande Nathalie Djurberg. Läs mer om J Tobias Anderson.

1. Ann-Sofie Sidén 523 + 532
2. Annika Larsson 778 – 769
3. Henrik Håkansson 914 + 925
4. Clay Ketter 1027 – 1010
5. Annika Eriksson 1080 + 1081
6. (8) Magnus Wallin 1129 ++ 1222
7. (6) Miriam Bäckström 1158 – 1135
8. (7) Jonas Dahlberg 1228 – 1208
9. Johanna Billing 1301 + 1314
10. Carl Michael von Hausswolff 1547 – 1516
11. Annika von Hausswolff 1596 + 1638
12. Anneè Olofsson 1619 + 1687
13. (16) Cecilia Edefalk 1710 ++ 1893
14. (13) Matts Leiderstam 1728 – 1700
15 (14) Tobias Bernstrup 1772 – 1722
16. (15) Maria Friberg 1807 + 1848
17. Karin Mamma Andersson 1929 – 1898
18. J Tobias Anderson 2022
19. Natalie Djurberg 2329 – 2282

Här kan ni se en artfactsman, Theodore Luke de Jonge Cohen, på konstmässan i Bryssel för några veckor sedan. (Foto: Karin Hasselberg)

Björn Theorin (ladonsk greve) på länsstyrelsen i Växjö har fått påhälsning av sin egen myndighets smakpolis. Hans son Ivar studerar konst i USA och har skänkt en av sina målningar till sin fader. Fadern har placerat målningen i sitt arbetsrum. Så här ser den ut:

Och här ser vi den i arbetsrummet:

Den konsthistoriskt bevandrade tänker naturligtvis på Nolde och Die Brücke eller den tyska nyexpressionismen från 1980-talet. Inget över sig märkvärdigt, men en rätt rolig bild. Skulle man kunna tycka om det inte varit för länsstyrelsen censurmyndighet som uppenbarligen genomsöker tjänsterummen. Målningen kom tydligen att uppfattas som anstötlig och kränkande samt föranledde följande beslut:

Länsstyrelsen i Kronobergs län, 351 86 Växjö

Borttagande av tavla från tjänsterum.
Privat tavla föreställande kvinna med manshand om sitt ena bröst skall tas bort från arbetsplatsen.
Vid ledningsgruppen diskussioner den 16 och 23 april har frågan om konst och andra föremål som kan väcka anstöt hos personal och besökare tagits upp. Ett ledningsbeslut har fattats att sådant skall tas bort från arbetsplatsen vilket meddelats vid vårt medarbetaresamtal under dagen.
Vid planerad skyddsrond under maj denna typ av frågor beaktas.
Ni har begärt ett skriftligt beslut.
P-O Törnqvist
Enhetschef

När en länsstyrelse är på byråkratiskt hugg kan den utan vidare skruva tiden ett halvsekel tillbaka. Och man frågar sig vem det är man skall skydda för att utsättas för det tidiga 1900-talets estetik? Skulle man kunna rädda situationen genom att skriva dit Nolde 1908 i högra hörnet? Eller väjer en länsstyrelse inte ens för Emil Nolde (127 på artfacts)?