Del 294: Svenskarnas aprilväder

Så åter dags att se över den tappra svenska truppen ute i det internationella vattnet. Den gångna månaden kan beskrivas som varken eller. Hälften stiger och hälften sjunker. Två anmärkningsvärda uppskutt kan noteras. Magnus Wallin fortsätter sin klättring och Cecilia Edefalk har ryckt upp sig lite längre ner i listan. Även Annika von Hausswolff och Anneè Olofsson visar klara framgångar. Däremot tycks tendensen vara att Natalie Djurberg mättat marknaden.

Skall man ha förtroende för artfacts? Konstvärlden sneglar ständigt på den men den allmänna åsikten är att fnysa åt den. Listan är naturligt nog inte perfekt men förmodligen den bästa kvalitetsordning som finns. Dess budskap är vitalt: Konstnärlig kvalitet är att bli vald och därigenom bekräftad. Och självfallet att bli vald av rätt institution och bekräftad av de korrekta väljarna. Och dess giltighet är i första hand just nu. Men det går att läsa ut mer om man vill. Om man t ex vill se vilka av 1980-talets många konstnärer som överlevt tre decennier går det att leta fram.

Man kan fundera över att Ann-Sofie Sidén framstår som den överlägset bästa svenska konstnären. I Sverige ägnas hon ingen större uppmärksamhet. Å andra sidan är Karin Mamma Andersson stor i Sverige men betydligt mindre i det internationella vattnet.

Om hur framtiden skall te sig säger artfacts praktiskt taget ingenting. Men man kan utgå ifrån att det i framtiden inte kommer att dyka upp särskilt många konstnärer som inte långt tidigare funnits med på listan.

Den lockande frågan är om någon av våra svenskar kommer att överleva som ett konsthistoriskt intressant internationellt namn. Jag skulle tycka det vore intressant om läsaren kunde komma med några förslag. Eller kommer alla på listan att försvinna?

BRASKLAPP: Nå det visar sig att Sidén för närvarande inte helt saknar uppmärksamhet i Sverige. Idag kan man läsa om hennes pussel i SvD. Och hon tillträder som professor på Mejan i höst.

Ett litet fel finns på listan som den såg ut igår. J Tobias Anderson har tagit sig förbi den dalande Nathalie Djurberg. Läs mer om J Tobias Anderson.

1. Ann-Sofie Sidén 523 + 532
2. Annika Larsson 778 – 769
3. Henrik Håkansson 914 + 925
4. Clay Ketter 1027 – 1010
5. Annika Eriksson 1080 + 1081
6. (8) Magnus Wallin 1129 ++ 1222
7. (6) Miriam Bäckström 1158 – 1135
8. (7) Jonas Dahlberg 1228 – 1208
9. Johanna Billing 1301 + 1314
10. Carl Michael von Hausswolff 1547 – 1516
11. Annika von Hausswolff 1596 + 1638
12. Anneè Olofsson 1619 + 1687
13. (16) Cecilia Edefalk 1710 ++ 1893
14. (13) Matts Leiderstam 1728 – 1700
15 (14) Tobias Bernstrup 1772 – 1722
16. (15) Maria Friberg 1807 + 1848
17. Karin Mamma Andersson 1929 – 1898
18. J Tobias Anderson 2022
19. Natalie Djurberg 2329 – 2282

artfactsmandistancelit.JPG
Här kan ni se en artfactsman, Theodore Luke de Jonge Cohen, på konstmässan i Bryssel för några veckor sedan. (Foto: Karin Hasselberg)

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

15 svar på Del 294: Svenskarnas aprilväder

  1. karin skriver:

    jag tror att charles saatchi kommer att kommas ihåg om 100 år. han är större än dom flesta. också kanske koons, hirst och nauman. thats it.

    föresten har inte hirst också har gått över mera till konstsammlande?

  2. karin skriver:

    och en svensk som dyker upp lite varstans runt mina trakter är Karl Holmqvist (3036). existerar han i sverige eller är han också utländsk? kanske en nykomling, kanske en klättrare

  3. Lars skriver:

    Karin, du får ihop tre män som överlevare. Jag tror att någon kvinna kommer att klara av att bli stående. Trots allt är det en kvalitet att kvinnliga konstnärer får sitt genombrott under 1980-talet. Skall vi inte satsa på Cindy?

    Man kan faktiskt tvivla på Nauman. Han tillhör 60-talet men utan att vara bland de främsta. Så en comeback på 80-talet. Räcker det?

    Tiravanija borde ha en hygglig chans att representera den relationella estetiken.

    Karl Holmqvist har jag ögonen på, han har trampat på en del ochhar tidigare haft betydligt högre placering än 3036. Han är tydligen autodidakt och en del verksam i Berlin.

  4. General Bussig skriver:

    Att artister dalar eller har svårt att få en vettig position kan väl ha att göra med arbetsmetod, val av media etc. En del grejer tar flera år att färdigställa, andra kan hosta ur sig hur mycket som helst och skjuta upp som en raket. Det bör väl ses som en brist i ArtFacts-rankingen?

  5. karin hasselberg skriver:

    ja jag tänkte på cindy med. men att jag inte skulle ta med henne om hon inte var kvinna. också vet jag inte om det är rätt att tänka kvotering. men å andra sidan vill man nog vara lite rättvis när man refererar om hundra år. så hon kan vara med. i vilket fall, SKA det vara en dam så ska det vara cindy. men än har vi nog inte sett dom störtsa kvinnorna inom konsten. det kommer.

  6. karin hasselberg skriver:

    jag satsar på att nauman håller endå. och studerar Tiravanija.

  7. karin hasselberg skriver:

    också heter jag karin hasselberg fr.o.m. nu för det ger tydligen bättre sök-träffar till hemsidan som jag filar på. samt är det tydligen bra att länka till den. och att göra många inlägg. ok. sorry. testar.

  8. Lars skriver:

    General Bussig – långsamhet är inte längre någon realistisk kvalitet. Konstnärer som är för långsamma för att klara av snabba ryck och korta deadlines får en lägre kvalitet. Om man inte klarar av att delta i biennaler för att det går för fort är man illa ute.

    Man skall inte heller överdriva kravet på hastighet. Som du säkert förstått visas ofta gamla verk på nya utställningar. Så t ex på många biennaler.

    Kan du peka på någon förfördelad konstnär?

  9. Lars skriver:

    Karin. Det är naturligtvis svårt att säga hur man ser på kvalitet, låt oss säga om ett par tre decennier. Men konsthistorien bygger på dels tendenser, trender i tiden som varit förnyande och dels på markanta enskilda konstnärer. 1980-talets postfeminism borde nog ta en plats och skall den fyllas av någon är det nog Cindy. På 90-talet har man den relationella estetiken och ett par namn därifrån kan nog överleva. Och vad skall man satsa på inom socialkritiken? En stor trend som kör under sådär 15 år. I den finns också globalisering som i sig blir en konsthistorisk kvalitet. Det torde vara närmast oundvikligt för framtida konsthistoriker att skriva in några konstnärer som inte är från västeuropa eller USA.

  10. karin hasselberg skriver:

    lars det är roligare om man får tänka 100 år fram i tiden. och ägnar sej åt dom som verkligen gäller. och inte behöver vara politiskt korekt. vad tror du egentligen om saatchi om 100 år? skriver han inte konsthistoria endå. om man verkligen tänker på namn. tror att fler kommer att minnas saatchi än socialkritiken. eller?

    artfacts kunde ju ranka konstsamlare och gallerier med. samlarna får points ju fler konstverk dom visar. och tex en donation till ett statligt museum ger otroligt mycket points. också kunde dom få minus om dom säljer av. och mycket minus om dom tar ett verk till auktion.. gallerierna får poäng efter attended artfairs, försäljning, och beroende på hur pass rankade deras konstnärer är..

    tänk vad fantastiskt att vara konstnär nr1 och höra till galleri nr1 och sälja till samlare nr1. som en jackpot.

    jag ska ta upp saken med nästa artfact-man jag stöter på.

  11. karin hasselberg skriver:

    saatchi på artfact ger just nu: Exhibitions 2, News 5, Galleries 2

  12. Lars skriver:

    Intressanta detaljer om gallerierna. Det är också en väsentlig rangordning som i sin tur skall rendera poäng åt konstnärerna.

    100-årssprång i konsthistorien är djärva hopp. Vi måste föreställa oss hur man ser på konsten om 100 år. Det kan vara så att det då finns en helt annat skrivning, att man äntligen genomfört mitt förslag att hugga upp Stora Boken.

    Varför tror du så mycket på Nauman? Vad har han egentligen gjort mer än att lyckas med att få sin konceptkonst att anpassas till 80-talet och framöver?

    En konsthistorieskrivning kommer troligen att även om 100 år handla om trender och tendenser av större och varaktigare sort. Och där kommer säkert feminismen in, hos Cindy (som är den främsta i en rätt stor grupp) är den förenad med fotokonceptualism. Det håller nog som kvalitetsvara.

    Richter kommer nog också att klara sig.

  13. General Bussig skriver:

    Lars, det var en rimlig reflektion bara. Jag hade ingen särskild i åtanke. Hade jag mer bestämda åsikter i ämnet hade jag startat en egen blog om det. Heh.

  14. Hemlis skriver:

    Jag är oerhört tevksam till svensk konst. Rita gubbar, fy, verkar inne, men det är det som barnen gör, bättre och bättre ju längre tiden går. Har vi inte kommit längre? De oöverträffbara mästarna finns på 1600-talet. Kinesisk konst är karikatyr, övrigt stand-up-comedian. Skämtet det enda som återstår?
    Mycket internationellt är fjantkonst som försöker förtrolla!

  15. Pingback: Zolpidem continued release online.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.